Tralallallallla springer och tänker på hur f*cking fint livet ändå är och KABAAAAM ligger man där som en säl. Tjusigt. Alltså det var inte ett sånt där tjusigt raml där man ramlar lite fint på knäna och tar sig upp och fortsätter. Nä, det här var ett riktigt fulraml där fötterna släpper från backen, upp i luften och jag landar på rumpan. Tur att jag har en stadig rumpa. Gjorde såååå ont. Fällde en tår, tyckte synd om mig själv och joggade långsamt hem utan några omvägar. Skit. 7,35 km + stukat snyggförtroende + öm svanskota in på kontot (inte det där jävla måbrakontot i alla fall, bara kontot). Slut. Nu fortsätter jag att jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar