När man förstör någons glory moment

Lunchträning i dag. Jag och Sara dundrade ner till gymmet och jag möts av världens största kille redan i dörröppningen. Shit vilken hydda! Ser honom några gånger till när jag värmer upp på löpbandet.

När det är dags för mig och Sara att förflytta oss mot marklyften, tittar han på mig och frågar om jag kan filma. Öööööh, inte så att jag vågar säga nej direkt. Han är gigantisk. Det visar sig att han har den äldsta tänkbara Sony Ericsson som är helt repig, förstår inte ens att den fungerar. Han fumlar runt och hittar inte kameran till att börja med. Sen hittar han den och ger mig mobilen. Shit. Jag blir nervös. Han är nervös för sitt lyft - han ska köra bänkpress med så mycket vikter att det nästan blir tomt på hela gymmet. En annan kille bakom stången som ska assistera ser nervös ut. Hela gymmet stannar upp. Jag darrar.

Han lägger sig ner, jag trycker på den röda knappen med fumliga fingrar, det händer inget men jag tänker att det här är en mobil från 90-talet och då är det liksom lite segare så jag tänker inte på det. Killen frustar, jag filmar. Sen tänker jag att jag kanske ska trycka på den röda knappen igen bara för att det liksom inte händer något. Då börjar filmen. Och killen är klar. Med sitt livs lyft. Herregud.

Jag stammar när han kommer fram till mig att det blev något fel. Han tittar på mig några sekunder (eller var det timmar) för länge. Han lägger sig ner igen för att prova igen. Den assisterande killen är ännu räddare den här gången så han gör fel. Lyftarkillen fräser åt honom varvid assistenten blir så rädd att han lämnar sin plats. Jag filmar (ja, nu filmar jag), lyftarkillen tar ner stången, den går ner men kommer aldrig upp. Han orkar inte. Assisterande killen ser läget och springer bort för att hjälpa till. Jag trycker på stop. Väntar på min död. Säger något om att "du kan väl vila en stund så kör vi igen". Vill sjunka genom jorden. Så gick det med det. #intesåbrapåattfilma

Jag är mycket bättre på att fika. Som på nationaldagen, då fikade jag som en fikadrottning. Bara hälften är mitt. Jag är ju inte extrem eller så (jo, det är jag).

Cyklade med det här sköna gänget. En är total newbie. Vi gillar honom inte ty han cyklar ifrån oss alla. Förut fick han bara köra Bulgarbuss, nu är han cyklist och bäst av oss alla. Hur gick det till? Just Bulgarbussen hade behövts i går ty Camillas elektroniska växlar hade inte fått någon el och bestämt sig för att sluta fungera. Hon fick cykla hem från Torsång på EN ENDASTE VÄXEL. Note till de som vet - vi cyklade Långshyttebackarna hem. Galet. Mina ben var galna på ett ocharmigt sätt. De tyckte att cykling var djävulens påfund och ville ligga hemma i soffan i stället. Det fick de men först fick de cykla 125 km backe. Under protest.

 Det är fint och så i Torsång.

Nu är det torsdag och jag har alltså gymmat på lunchen, sen ska jag simma med Simpis efter jobbet. Hon sa något om att hon har en lina med sig. Lina???? ALLVARLIGT? Ska hon bogsera runt mig i sjön?  #rädd