En vecka i juni

Det är race week! På lördag morgon 02:06 är det dags att ta sig an Vättern igen. Femte gången för mig faktiskt, rutinerad. Eller inte. Har inte kollat väderprognoserna en endaste gång ännu vilket är rekord för mig. Livet går fortfarande väldigt fort men jag tror och hoppas att det här är sista veckan där arbetsbelastningen överskrider max med alldeles för mycket. Förra veckan var helt galen med mycket jobb, privata saker på kvällarna och en studentfest att styra upp. Men vi tar hela veckan från början i bild format.

Söndagen vilade jag, ett besök vid sjön och hundväkteri.

Jag och Pojkvännen låg och solade samtidigt som hunden tyckte vi var tråkiga. Det blev en skogspromenad och då blev vi alla tre nöjda.

Måndagen var jag ute och cyklade 10 mil med bönan som sprang Stockholm Marathon med bravur bara två dagar innan. Vilken återhämtning! Vi gjorde så många coola saker - vi körde om TVÅ traktorer, såg harar och så var det en kobra som högg efter oss vid Stjärnsundsvägen. Hua.

För att toppa det hela gjorde jag min OW-debut. 13 minuter i den här sjön. Skräckslagen.

På tisdagen hann jag med morgonjogg och sedan finmiddag med kollegorna.

Onsdagen började tidigt med tjänsteresa och avslutades med bubbel med tjejerna på sommarfest. Typiskt bra dag.

Torsdagen började med morgonsim, fortsatte med hektisk jobbdag och avslutades med ambulans då min far blev dålig. Inte bra.... Hela jag knäcktes på mitten, tårarna ville aldrig sluta rinna och hopplösheten var enorm. Men det var ett proffsigt team som mötte oss och när jag lämnade sjukhuset kändes det som att han repat lite mod till sig.

Klockan stod på tidigt på fredag morgon, dags att fixa studentfirande i Mora. Allt gick bra och jag tror Dottern fick en fin dag. Hela hon är fin.

Hennes mamma i människokläder (till skillnad från träningskläder).

Lördag och jag valde att skingra tankarna med ensamcykel och ensamlöp. Båda passen var helt katastrofalt dåliga. Jisses. Inget fungerade och det blåste storm. Hua. Resten av dagen var vi på sjukhuset, kvällen blev fin tack vare en fin vän.

Söndag och långcykel på agendan. Jag och Sara körde 10 mil igen och den här gången stämde ALLT. Så skönt.

I stället för planerad bricklöp blev det ilfart till sjukhuset, som tur var var det falskt alarm. Många timmar på sjukhuset igen och när jag väl kom hem så var det kväll. Insåg också då att jag inte ätit något på hela dagen så ni kan ju gissa hur mitt humör var.....

I dag är det måndag och jag ska nog simma i den där sjön trots att det står cykel och löp på träningsagendan. Mindre än tre veckor kvar till Vansbro Triathlon så det är dags att vässa OW-simmet. Vässa och vässa, har ju inte ens börjat....

Och så måste jag dela med mig av en rolig sak som hände min pappa på sjukhuset. Mina föräldrar är finska så de kanske inte alltid förstår allt som sägs, speciellt inte i stressade situationer. Mamma sa något på fredagen när vi åkte till Mora om någon medicin som pappa fick varje gång han skulle äta, det var någon typ av band som var i en påse som han skulle äta i samband med måltiden. Jag var stressad och lyssnade bara med ett halvt öra och hummade lite. På lördagen när vi skulle till sjukhuset stod mamma och googlade på den där medicinen då pappa bett henne kolla vad den skulle vara bra för. Mamma hann dock inte göra detta för det blev en massa annat. Väl framme vid sjukhuset så börjar de återigen prata om den här konstiga "band-medicinen" som skulle tas vid varje måltid. Jag lyssnar lite mer noggrant och  hör pappa säga att han inte tar den mer för den är så konstig, han har tydligen gömt alla påsarna han fått i lådan på rummet. Jag kikar ner i lådan innan jag ska skälla ut honom för att han återigen inte gör som läkaren säger. Håller på att ramla baklänges när jag ser att "medicinen" är våtservetter.... Herregud, hur många våtservetter har människan ätit egentligen? Måste hålla bättre koll på mina föräldrar från och med nu. :)