Slakt

Så trött att jag nästan mår illa. Har precis ätit min andra frukost efter att ha cyklat i 150 minuter riktigt hårt. Pulsen kanske inte nådde de allra högsta registren men det är ju helt enligt plan då vi cyklar riktigt länge. Så här såg det ut när vi förberedde i går kväll.

Och här har jag laddat med vad jag tror är 2,5 timmes långt papper. Visade sig vara långt ifrån, fick fylla på.

Dagens pass var en 2 timmars film med 4 klättringar, sedan en spurt och jag fick avsluta med 30 minuter intervaller. Då ville mina ben verkligen inte mer men jag pressade och pressade och pressade. Skön känsla när nedvarvningen startade, känslan av att vara helt slakt. Det finns inget kvar att ge och det är helt OK. 

Har nu landat framför Vinterstudion och godisresterna från i går. Snart är jag på noll-nivå igen. Hoppas jag.

I går hade jag och Sara skiddejt, planen var 3 timmar långpass men vi reviderade tanken då snön plötsligt försvunnit. Vi drog till Högbos pay and ski och snodde runt på 3,6 km slinga. Första varvet var ren ångest för mig, efter tre varv tyckte jag att det räckte men det tyckte inte Sara. Hon beordrade 3 varv till, annars skulle jag inte få någon bulle. Så jag vevade väl på 3 varv till och fick min bulle. Nöjd. En halvmara och drygt två timmars nötande in på kontot.

Lite roligt - ett gäng turistande barn från Japan var i slingan med hjälm, slalomglasögon och allt, så söta. Fast det är Sara längst bak, hon hade ingen hjälm.

Nu återstår valet - simning eller ej. Jag ska nog sova på saken medan Sonen drar till min mamma för fika. Måste vila öronen så jag låter bli att följa med.