Ett håll-käften-pass

Har ni varit med om ett håll-käften-pass på sistone? Vad det är? Jo, ett pass som på pappret låter hyfsat OK, visst lite jobbigt men inte omöjligt. När man kör de första minutrarna så känns allt toppen, livet leker, du skrattar lite, tänker hur himla stark du egentligen är och hur bra det går. Minuterna tickar på och klockan låter lite rolig och skojig när en minut har gått och det är dags att byta övning.

Någonstans i mitten börjar du fundera över lite - skulle det verkligen vara så här? En massa svett och muskler som börjar värka en aning men det går, repetition för repetition, mata på, kanske orkar du kasta något peppande ord till tjejen/killen brevid och dra lite i smilbanden så det åtminstone nästan ser ut som ett leende, klockan börjar gå irriterande långsamt. Kan inte fröken gå och kolla om den lagt av?

När det återstår en sisådär 3 - 4 minuter så är armarna så trötta att de skriker, de vägrar göra som du säger och ändå säger du till på skarpen. Tekniken är väl sådär om vi ska vara ärliga. Sekunderna tickar så långsamt så du tror det är fel på klockdjäveln. Om någon råkar säga något till dig, framför allt något peppande, är du redo att slänga kettlebell/stång/vad som helst i huvudet på denna. LÅT MIG VARA! Låt mig lida och säg inget och titta inte på mig och låt mig bara vara i min misär. Och kan klockdjävlen bara DÖÖÖÖÖÖ så vi måste avbryta passet och kan fröken få en kettlebell/stång/vad som helst i huvudet så hon inte skriver sådana här pass mer.

När till slut klockdjäveln piper en sista gång, du får släppa kettlebellen/stången/vad som helst så bara rasar du ihop till en liten svetthög. Så långt ifrån de där käcka instagram-bilderna med kesella och powerwalks du kan komma. Du är djävligt ful om man ska vara helt ärlig. Och håll-käften-trött. Inget snick-snackande, inget "vad bra du var", inget berömmande av fröken (snarare är det hatblickar som skickas mot henne). Ingeting. Bara mörker och total trötthet.

Jag älskar känslan. Jag älskar den så mycket. Fast om jag ska vara ärlig så är det fem minuter efter jag varit i det där svarta hålet, DEN känslan. Inte själva svarta hålet känslan. I går var jag där. Och jag såg att några andra på klassen också var där. Ett håll-käften-pass. Det såg ut så här:

Uppvärmning och teknikgenomgång

Själva håll-käften-passet med kettlebell:

2 min longcycle (clean and jerk)
2 min av 5 sving + 5 thrusters
2 min longcycle
2 min sidoplanka (1 min per sida)
2 min longcycle
2 min av 10 höga knän + 5 jumping jack (AJ, AJ VADER)
2 min longcycle
2 min av 10 hand release push-ups + 10 crossfit situps
2 min longcycle
2 min av 2 burpees + 6 skridskohopp
2 min longcycle
2 min av 6 halo + 6 åttor med KB

Ser inte så farligt ut va? Jag säger bara - testa...... Och så ett carpe diem citat bara för att trötta ut dig ännu mer.

Snöängel

Krispigt ute, en sisådär - 10 grader när jag drog på mig vintertightsen över den ömma rumpan (träningsvärken from hell). Något trötta och sega ben, mörkt ute men de vita, tunna fjunen på marken lyste upp världen.

Långsam jogg för att väcka kroppen och sedan backintervaller i ungefär 10 minuter. Skön känsla. Körde alternativ träning också - snöänglar i lampans sken. Romantik i skogen minsann.

Fick till slut ställa mig upp då rumpan höll på att frysa till is. Värmde den med utfallssteg uppför backen och sedan jogg hem. Grymt nöjd över dagens andra pass. Lax i ugn, kaffe hos mamma, packning inför resan och kvällen kändes så där perfekt. Om det inte vore för att mammahjärtat är något ledset och fyllt av saknad just nu. Men annars så.

Måndag

Helgen var riktigt, riktigt bra. Fick se två riktigt bra innebandymatcher på lördag eftermiddag, Dottern är coach för sitt lag (som för övrigt vann och givetvis var det en coach-seger) men Sonen spelade för sitt lag som vanligt.

Sedan fika med fin vän, middag med triathleter och stupade i säng. Söndagen fick ägnas åt att tjuvstarta julen (lika underbart varje år), simning, stakmaskin och styrka. Soffhäng, ett glas vin och Solsidan fick avsluta en perfekt helg.

I dag är det måndag och då har jag hunnit med spinning på lunchen och i kväll laddar jag för backintervaller. Men benen känns riktigt tunga just nu efter styrketräningen i går så vi får se hur studsigt det blir....

Gissa sporten

Klockan är 09:45 lördag morgon. Den en av oss har fortfarande sminket på sedan gårdagens inflyttningsfest. Den andra konstaterar att man blir trött av två muggar glögg. Benen protesterar men tvingas igång. Det muttras om sneda kroppar, gnissliga ryggar, huvud som inte är härvarande. 

Men sakta börjar pulsen komma igång, benen snurra på, huvudet vara med. Pulsen stiger, första fyran körs tungt och kroppen svarar med tung andhämtning, värme, ben som ligger nära mjölksyratröskel. Äntligen.

Ytterligare tre fyror, kryddar med fyra 70 sek intervaller med 20 sek vila också, bara för att vi kan.

Snabbt ombyte från svettiga cykelkläder till varma springkläder - från 40 graders värme till minus fem. Tröga ben, skav, men snart fattar kroppen vad vi ska göra. Lätta ben, lätt själ, solen skiner, varma tankar.

Tillbaka igen och känslan av att vara oövervinnerlig sprider sig i kroppen. Bäst.

Svettiga kläder på rad ger svar på frågan om sport. Triathlon - sporten som inte utger sig för att vara flashig, det är obekvämt och det är inte för alla. Men det är för oss och vi älskar det. Även tidig lördag morgon.

Stresssssssss

Veckorna är tydligen bara måndagar och fredagar, i alla fall på min blogg. Livet stressar på i ett tempo som inte känns riktigt bekvämt nu och då är bloggen det sista jag tänker på. Näst sist kommer Sonens fiskar (ja, de lever fortfarande).

Den här veckan skulle bli min nystartsvecka, en vecka då jag återigen fokuserade på bra träning. Visst, måndagen började bra med spinning på lunchen och ett bra styrkepass på kvällen. Tisdagen innehöll en riktigt bra simning med Sonen. På onsdagen började det balla ur, stressade som en galning hela dagen, missade lunchjogg, kom in på kvällspasset med Gävle Tri fem minuter innan passet skulle börja, stresshormonerna härjade runt i kroppen och jag mådde riktigt dåligt men drog på mig "proffsiga-intstruktörs-smajlet". Ett bra pass brukar jaga bort alla stresshormoner men det funkade inte. Direkt efter passet drog de igång och härjade i kroppen igen.

I går till storstaden med tågstrul de lux. Inte en grej gick enligt plan. Fick hitta vikarie till mitt crossfit-pass, fundera över hur jag skulle lösa de andra sakerna men till slut kom jag ändå hem och fick till en fika med fina vänner.

I morse hade jag simdejt med simpisen och det gick över förväntan. Ingen stress, bara ett skönt pass utan en massa måsten och en massa press. Och så skiner solen nu. Synd bara att jag ska stressa iväg till annan ort och sedan stressa hem för att hinna jobba som en galning innan jag ska hämta Dottern. Men SEN är det fredagsmys. Längtar. Men nu ska jag andas. Djuuuuuupa andetag.

Ladda batterierna

Det är grått, kallt, mulet, mörkt men om exakt 10 dagar lyfter jag mot solen för att ladda batterierna. Närmare bestämt till detta ställe. Ön vars motto är "No stress".

Att fylla på batterierna kan också vara att börja helgen med fredagsfys, 60 minuter svettspinning innan fredagsmys med barnen. Tacos förstås.

 

Lördag morgon och simdejt med simpisen.

Hon hade skrivit ett monsterpass på 90 minuter. Höll på att dö där en sväng (bilden är tagen efter passet, därav #ringsundertheeyesandnotpågrundavageifyouunderstand). Passet var för mig 3500 meter och själva serien var inte att leka med:

 

400 fr

4 x 100 start 2:15 paddlar

300 fr

4 x 75 start 2:00 paddlar

200 fr

4 x 50 start 1:15 paddlar

100 fr

4 x 25 start 0:35 paddlar

 

Plus teknik och så fenor på slutet. Resten av dagen firade vi Dottern som helt plötsligt blivit 18 år. Hur gick det till?

Somnade ovaggat efter filmhäng i soffan (Präst i paradiset, inte världens bästa film men helt OK).

Söndag morgon, inser att jag har en massa saker att styra upp som jag glömt/förträngt. Bestämmer att jag ändå har tid för en jogg så jag ger mig ut i duggregn och grå himmel. Pojkvän får hänga med som tempohållare (dvs se till att jag håller jämnt tempo, inte högt) och björn/vargskrämma. 12 km senare är hjärnan och kroppen glad igen.

Möte och under mötet har mina små söta barn (tja söta i alla fall) bestämt att vi ska åka på bio. Kul! Mat på kinarestaurang och sen 2,5 timme Bond. Perfekt kväll. Laddade batterier. Åt klassikern friterad kyckling med sötsur sås samt friterad banan med glass till efterrätt. Fortfarande mätt.

Dagens träning - kramas

Simläger med Emma och Mikaela

Mod
Vet ni hur läskigt det är att anmäla sig till ett simläger och inte alls veta vad som egentligen förväntas av mig? Jätteläskigt kan jag säga. Två av Sveriges bästa triathleter är ledare. Dubbelgulp. Men som tur var behövde jag inte åka ensam utan fick ha med mig min bästa sim-PT Sara. Tur det.

Men vi tar det väl från början? Ni som inte orkar läsa - det var superbra, jag blev supertrött och jag är tokpepp på simning.

Fredag
Jag och Sara tar bilen till Ludvika, lite sammanbitna och nervösa båda två. Sara för att lägret kanske inte är anpassat efter någon som tävlingssimmat länge och jag för att jag kanske inte räcker till (blir sist i varje bana, drar kallsupar, inte fattar alla coola övningar). Vi checkar in på hotellet och ser sedan till att förse oss med kolhydrater för hela helgen.

Samling i lobbyn och sedan traskar vi gemensamt iväg till badhuset som bekvämt nog ligger ca 3 minuter bort.

Emma och Mikaela presenterar sig, vi får en varsin goodie-bag och vi får ta del av kvällens pass - teknikfokus. Svårt att veta vilken bana jag ska lägga mig på men hittar en bana med en kille och två andra tjejer. Det visar sig att den ena tjejen, Mikaela, simmar ungefär som jag vilket känns tryggt. De andra är något snabbare.

Hopp i och kör. Timmen går otroligt fort när vi nöter på med balansövningar. Snabbt vidare till middagen (för oss som bor på hotellet). Det är ca 25 deltagare på lägret vilket känns som en lagom mängd.

Efter middagen har jag svårt att somna, kanske beror på allt godis jag tryckt i mig....

Lördag
Första simpasset startar vid åtta, tidig morgon med andra ord. 90 minuter simning med fokus distans och det var det verkligen.... Bland de jobbigaste passen jag simmat men ändå så roligt. Så här var det upplagt:

200 m insim valfritt
400 fr
4 x 25 m fr fart 1 - 4 (dvs ökande fart)
300 fr
4 x 25 fr fart 1 - 4
200 fr
4 x 25 fr fart 1 - 4
100 fr
4 x 25 fr fart 1 - 4
50 polosim (huvudet ovanför vattenytan)
8 x 75 paddlar
10 x 25 m ben (utan fenor) fart 1 - 5
100 m avbad

Direkt till föreläsning där Mikaela pratade om kost, mineraler, vitaminer, kolhydrater, proteiner och en massa annat. Mikaela har forskat kring kost, det märks....

Det märktes under hela lägret att tjejerna funderat på våra mellanmål, lunch, middag så att det ska bli så rätt som möjligt.

Dock kände jag och Sara att vi behövde en koffeinpåfyllnad efter simpasset och innan föreläsningen och då hittade vi den här godingen. Jag kände mig precis lika trött som han fast av en annan anledning. Tror jag. Såg honom inte på badhuset i alla fall men däremot stod hans kompisar i kön framför oss (direkt från efterfesten) med blåöga och kommentaren "oj shit, de där brudarna ser vältränade ut". Mmmm, inte ofta man blir raggad på så tidigt en lördagmorgon på McDonalds....

Efter en god lunch tog vi en powernap.

Sen samlades vi för styrketräning, också ett bra pass anpassat för oss simmare. Mycket streamline i rörlighetsuppvärmning och sedan aktiverades simmusklerna.

Lagom mör i kroppen tumlade vi iväg till badhuset igen för ytterligare ett pass - 90 minuter fokus på sprint. Kroppen skrek väl inte JAAAAA direkt.....

Efter en längre uppvärmning fick vi köra fyra och fyra på varje dubbelbana. Fyra maxade på 50 meter, de andra fyra vilade och så byttes vi av. ÅTTA GÅNGER. Sjukt jobbigt. Jag körde min första 50'a på 48 sekunder vilket är det snabbaste jag någonsin gjort, långsammaste på 53 sekunder så jag är nöjd med att kunna hålla ganska jämna 50'or trots syra i kroppen. För det fick jag. Ärligt talat kan det vara den första gången jag drog på mig så mycket syra att jag inte riktigt visste hur jag ska kunna ta mig till kanten. Skön men jobbig känsla.

Vi hann upp till rummet och piffa innan middagen. Eller som Sara uttryckte det när jag satt i mjukbyxor, godispåsen i handen och facebookade "det kanske är dags för slutpiffen nu".... Ha, ha, hon var nog rädd att jag skulle gå ner på middagen som värsta skräcktanten antar jag. Men det artade sig till slut. Hon plockade fram hela sitt snyggartilleri den kvällen - BÅDE platt-tång och mascara. Mitt snyggartilleri är snarare två kappsäckar fyllda med mirakelkrämer och annat. Men är man ung och grundsnygg så behövs inte så mycket mer antar jag.

Och så Mikaela och Emma som under middagen delade med sig av sina planer för framtiden.

Ett par glas rödvin och jag var färdig för slakt vid tio....

Söndag
Japp, åtta i bassängen även i dag. Jag hade på något sätt trott att vi "bara" skulle simma en timme i dag men nej då, 90 minuter i dag också. Hela kroppen var öm och seg men det gick faktiskt att komma igång trots allt. Fokus på teknik i dag också, bland annat streamline och vi avslutade med lagkapp förstås. Det är sen gammalt.

Vidare till Emmas föreläsning om motivation. Riktigt, riktigt bra. Hon delade med sig av sina erfarenheter kring hur man kan tänka när motivation tryter, delmål, att träna på det man vill bli bättre på (inte bara köra BodyStep när du vill bli en bättre löpare utan då verkligen träna löpning), träna regelbundet men med variation och ha kul.

Så var lägret slut, vi åt lunch och åkte hem.

Sammanfattning
Jag tycker alla som har möjlighet ska åka på läger! Oavsett vilken nivå du befinner dig på så kommer du att utvecklas. Dels för att du nöter mängd på lägret, du får nya övningar, du sparras mot nya kompisar och när alla på lägret delar samma intresse så får du med sig så himla mycket kompetens och nya idéer. Och nya kompisar också för den delen.

Jag fick några tekniktips, jag fick beröm för delar av min teknik som jag tidigare tyckt jag varit kass på, jag fick jobba med min självkänsla (att alltid bara jämföra sig med de bästa är inte bra), jag fick en riktigt simboost. Nu jädrar ska det simmas! Tack gänget och tack Emma/Mikaela!

Simläger pågår

Spinning enligt Marre

OK haters, shoot, ser fram emot era mail! :)

Jag sticker ut hakan och skriver "min" sanning, behöver nödvändigtvis inte vara den enda sanningen bara det jag som landsvägscyklist tycker och tänker kring spinning.

1. Inställning på cykel
SUPERVIKTIG! Och nej, det hjälper inte att stå på golvet och måtta in sadelhöjd med hjälp av höftbenet och avståndet mellan sadel och styre med hjälp av underarmen. Gör en snabb inställning och hoppa upp på cykeln i stället.

Sadelns höjd ska vara så att du får nästan rakt ben (ca 15 % är proffsens rekommendation) när du har trampan längst ner. Många har sadeln för högt och får då "gnussa" fram och tillbaka på sadeln utan att få riktig kraft neråt.

Sadelns placering framåt/bakåt, sätt tramporna på 3 och 9, se till att fotleden är under knäleden. Men det är också lite tyckte och smak så justera lite fram och tillbaka för att hitta rätt. Om du har clips, kolla så att clipsen sitter mittemellan ”knölen” precis nedanför stortån o knölen på utsidan vid lilltån. Eller kanske har du gjort en bikefit och fått individuella tips?

Styrets höjd är individuellt, jag har alltid styret så långt ner jag kan då det mest liknar min tri-hoj. Jag vill också ha styret så nära mig som möjligt då det också efterliknar min tri-hoj. Cyklar du MTB vill du kanske ha styret längre upp.

Rumpans placering på sadeln - många instruktörer säger att man ska "backa bak" så långt som möjligt, varför? Nej, sitt som du vill men sitt på hela rumpan. Huvudsaken är att inställningarna ovan stämmer och du får ut kraften ur dina ben.

2. Hur cyklar man?
Ja, hur cyklar man egentligen? Tänk att du vill ha ut så mycket kraft som möjligt hur dina ben, då bör all annan energi uteslutas så mycket som möjligt. Det kan handla om knän som wobblar, överkropp som hysteriskt förs från sida till sida eller att du inte nyttjar ditt rundtramp. Så ner och upp så mycket som möjligt i trampet och fokusera framför allt på att dra upp trampan så du får med baksida lår i ditt arbete - dubbelt så mycket betalt för samma jobb!

3. Kadens
Min teori är att det är bra att ha olika kadens då vi är olika som människor och vi har också olika syfte med vår träning. Jag vill dock uppmana ibland att ha riktigt låg kadens/hög belastning och ibland riktigt hög kadens/låg belastning för att inte alltid hamna i mellanmjölkens förlovade land. Jag är oftast allergisk mot "trampa-i-takt-till-låtar-kadens" utom då det finns ett tydligt syfte att ligga ex i väldigt låg kadens under en lång tid och låtens syfte är då att underlätta att hålla denna kadens genom att man helt enkelt trampar i takt. På watt-cyklar kan man se sin kadens vilket är fiffigt men jag tror inte att watt-cyklarna riktigt nått alla gym (står högt på min önskelista dock).

4. Upplägg och musik
Jag vill ha ett syfte med mina pass, varför lägger jag upp passet på det givna sättet, hur har instruktören tänkt, hur ser hela passet ut så jag vet hur mycket energi jag kan lägga in från början. Det finns instruktörer som först väljer låt och sedan vad som ska göras till låten, det skulle jag aldrig göra. Jag börjar med skissa på upplägg och sedan hitta låtar som kan passa. Men det är heller inte helt nödvändigt att låtarna passar in perfekt för mitt syfte, jag är inte där för att digga till musik, jag är där för att bli en bättre cyklist. :)

Jag tycker också om längre intervaller, kanske för att jag är trögstartad. Ska man jobba med sin mjölksyratröskel bör intervallerna vara minst 3 minuter för att kroppen ska ha en ärlig chans att ta sig till rätt ställe. Vill du läsa mer om mjölkysratröskel så tycker jag att Jessica beskriver det bra här och här.

För övrigt tycker jag det är viktigt med en ganska lång uppvärmning (7 - 10 minuter) och en lång nedvarvning (ca 10 min) med hög kadens för att skölja ur benen och möjliggöra en bra återhämtning.

Det finns fortfarande spinninginstruktörer som sysslar med "frysning", konstanta lägesförflyttningar, baklängestramp, armhävningar mot styret och sånt men jag hoppas det är ut-dött snart. På mina klasser väljer man väldigt ofta själv om man vill stå eller sitta och ärligt talat sitter jag mest på mina egna pass när jag kör för mig själv och då för att efterlikna min utecykling så mycket som möjligt.

Men vänta här nu frågar en vän av ordning - om du nu vill efterlikna utecykling, varför kör du låg kadens/högt motstånd i ex 4 x 4 min? Det händer ju aldrig ute? Jo, det är för att bygga styrka och för att höja min mjölksyratröskel. Det är som med löpning, du kör ju inte backintervaller för att det är vad du gör på Stockholm Marathon i 42,2 km utan du kör backe för att bli starkare i ben och hjärta.  Precis så tänker jag med cykel. Snabbare, uthålligare, starkare.

5. Undantag
Det finns givetvis undantag till detta, som exempel kan jag nämna Les Mills RPM där intervallerna är kortare men det ändå är ett sjukt bra pass, varje gång! Men samma sak gäller här - någon/några har verkligen tänkt till och fått till en riktigt bra helhet. Och ibland vill jag helt enkelt disco-cykla till bra musik, peppande instruktör och ett helt annat upplägg än det jag skulle välja i första hand.

6. Spinning för cyklister
Och för er som hänger i mina krokar avslöjar jag härmed att Monster-Linda och jag kommer att dra igång med spinning för cyklister igen, närmare bestämt söndagen den 10:e januari. Det blir ett upplägg som kommer att hjälpa dig som utecyklist att få en bra start på utesäsongen. Vi kör till mitten av april och har olika tema varje vecka. Var fjärde vecka bryter vi av med långpass som vi ökar vecka för vecka. Vi kommer att köra en eller ett par teasers i december så ni kommer in i rätt cykelkänsla. Så ska du cykla Vätternrundan? Eller Cykel-Vasan? Häng med oss så hjälper vi dig! Mer information på vår hemsida inom kort.

 

Simläger i helgen och fortsatt samarbete

I eftermiddag drar jag iväg med min simpis Sara, vi ska på simläger i Ludvika tillsammans med ett stort gäng andra simmare/triathleter samt mina två stora idoler Emma Graaf och Mikaela Persson (bilden nedan från Mikaelas blogg).

Emma Graaf har tagit SM-guld i långdistans (Nice-distans) samt kommit 5:a på Kalmar Ironman 2014.

Mikaela Persson startade sin karriär som elitsimmare men är numera en duktig triathlet, bland annat svensk mästarinna i olympisk distans 2014. Mikaela har också varit med och grundat Indie Bars, coolt!

Vi kommer att erbjudas fyra simpass, föreläsningar, styrka för simmare och god mat. Jag kommer att vara simpepp till tusen efter den här helgen!

Jag har också beslutat mig för att fortsätta mitt samarbete med Andreas, vi kör igång inom kort och jag ser fram emot det också. Jag kan inte träna utan plan, det blir hattigt, för mycket, för lite, för enformigt. Jag och Andreas känner varandra utan och innan, han vet vad jag behöver för att bli pushad och vet när jag behöver tagga ner. 2016 ska bli ett bra år med mycket energi och snabba ben/armar. Nedan bild från Andreas blogg (ja, han bor fortarande på Mallorca och fryser så fort det är under 20 grader varmt på en tävling).

Parövningar

All in på parövningar på gårdagens dejt med triathleterna. Velade in i det sista vad jag skulle köra för pass då det är något svårt att planera ett pass med okänt antal okänt starka människor i en känd sal. Hur mycket vikter får man plats med i en Passat egentligen?

Slutade med att jag körde min kära åtta som AMRAP i 18 minuter (kompis 1 jobbar av första 8:an medan kompis 2 vilar, kompis 2 jobbar andra 8:an medan kompis 1 vilar osv):

8 HandStandPushUps
8 Pull-ups
8 CrossFitSitUps
8 Kettlebell svingar
8 Burpees
8 Wall ball
8 Fällknivar
8 Kettlebellsnatch eller pressar
20 Double Unders

Som grädde på moset stationer med 50 sek jobb/10 sek vila med bland annat snake rope, burpees, massor med löpning (t ex på en sån där tjock matta, jag kallar det träsklöpning). Roligt, roligt, roligt! Tyckte fröken i alla fall. Och jag fick jobba, sannerligen, fick teama med starka Maria som jagade på mig genom övningarna som en iller.

 

Försöker leka fröknig men ingen verkar lyssna. Megafon nästa.

 

Och så här trötta var vi på slutet. Mysigt. Bara tända ljus som saknas.

 

Marre testar - reflexväst

Jag har köpt världens bästa grej. Har alltid trasslat runt med reflexvästar som fladdrar i vinden, som tvistar ihop sig, som ramlar av men nu råkade jag hitta en väst på Åland som jag provade i går och som är helt fantastisk. Ska du ha en reflexväst för löpning, köp den här. 10 Euro betalade jag och den finns också i vanlig gul färg, hittade den också här.

Praktiskt ficka med dragkedja för nycklar eller smågodis.

Och laddad inför kettlebells, stirrig blick för att jag ännu inte bestämt vilket pass jag ska köra. Gulp. Men det löste sig. Tror faktiskt deltagarna blev trötta samt generade för jag kallade dem för swingers. Halleluja för virrig fröken.

Måndag

Hur har helgen varit? Jodå, tackar som frågar. Sovit som en tonåring och mest lallat omkring. Men eftersom ni törstar efter noggrann rapportering så ger jag efter för alla dessa krav och ger er den nakna sanningen i punktform.

* "Råkat" döda två av Sonens akvariefiskar. Jag hävdar självmord men det kan också vara taskig kompetens och dåligt handhavande som är orsaken. Hur som helst, när jag kom hem från Mora så låg det två döingar och flöt runt. Jag fick panik och började byta ut det äckliga vattnet fort som ögat samt rengjorde pumpen. Tröstar Sonen med att verkar som att ett par fiskar är på smällen i alla fall. Jag klarar inte av att ha delad vårdnad om dessa fiskar. Jag kan inget om fiskar. Måste googla.

* Tittat på TVÅ filmer på Netflix i helgen, när hände det senast? Och notera UTAN att somna. Vaken hela tiden.

* Varit på innebandy-match trots att ingen av barnen spelade. Underhållande och bra match som var onödigt spännande. Jag åt också korv.

* Promenad i skymning med pojkvän för att tända ljus på kyrkogården. Stämningsfullt, tid för eftertanke, tid att känna tacksamhet.

* Mysjogg med Pinglan, puls som dånade högt och så mycket att prata om att vi var tvungna att stanna nu och då för att avhandla diverse ämnen. Insåg att vi inte hann färdigt under joggingturen så vi valde att göra det vi är bäst på - fika.

* Massor med tupplurar på soffan, några sidor lästa ur min bok.

* Drog mig ur soffan och åkte in på simträning i alla fall, trots att kroppen skrek NEJ. Tur att jag inte sett dagens pass innan.... Det rådde en nervös stämning bland alla halvnakna triathleter som samlades kring coachen innan passet. Och jobbigt blev det.

* Slutligen,  dagens "men-sluta-var-så-pretto-och-lev-livet-för-tusan" från Sofia. Skrattade så jag kiknade. Och ja, jag är en syndare. Ska rufsa till min avancerade frisyr samt plocka av mig mitt halsband per genast. Och givetvis inte yppa ett ord till någon då jag faktiskt inte har en man att yppa saker till som skulle kunna föra dessa vidare till allmänheten. Jag ska bara leva i stillhet från och med nu.