Skidproffs nu!

Eller nja, nästan.... Jag har inte åkt skidor på två år, ändå förväntar jag mig magi när jag ställer mig på de där smala, sladdriga skidorna på söndag morgon. Att jag ens kan stå på benen i första nerförsbacken ner till spåren är magi. Och en kamp. Jag går på skidorna uppför den första backen och allt är halt och vingligt. Inte en gnutta teknik. Minns inte alls hur man ska eller bör göra. Höga höften? Tryck och njut? Diagonalåkning är bara att glömma, jag hetsar fram som ett ånglok i spåren och pulsen når till trädtopparna. Jag flämtar så att de andra skidåkarna flyttar sig från spåret med en rädd och sån där frågande min (typ, kan DU hjärt- och lungräddning, det verkar snart behövas).

Vi kör ett varv på elljusspåret från Tandådalen till Hundfjället. Vi kör Hundfjället-repan en gång till. Det går något bättre. Mannen säger att jag ska strunta i att diagonala och bara staka och staka med frånskjut. Skjut dig själv du tänker jag men ler glatt. Medan jag ler stelt säger jag åt honom att han ju kan åka själv så han får träning han också men han envisas med att vara kvar. När jag mödosamt saxar uppför backarna stakar han. Leendet fryser fast.

Men ärligt talat, så här efter premiären är jag faktiskt sugen på mer. 8,8 km på 55 minuter, det ger en kilometerfart på 6,26 min/km. Illa. Mitt mål den här säsongen blir att kunna åka skidor snabbare än jag springer. Min bästa tid på en mil är 56 minuter, bring it on!

På vägen hem skulle jag köpa nya skidor. Har redan köpt pjäxor men det är något trist att åka på bara pjäxorna. Stannade till vid Dalskidan men tyvärr var Martin inte på plats. Däremot var Susanne Nyström på plats. Höggravid och allt. Men det var vajsing på den däriga apparaten man mäter skidor på så efter ett par timmars besök fick jag åka hem utan skidor. Men jag har paxat ett par i alla fall. Och fått hjälp av en Vasaloppsvinnare samt sexfaldig Tjejvasanvinnare (för övrigt är hon den enda tjejen att vinna både Vasaloppet och Tjejvasan samma år 2010).

Sälen levererade många leenden och må-bra-känsla i magen. Dottern testade att gå från brädåkare till skidåkare.

Sonen kör slalom som en gud! Vem har han ärvt det från? Inte mig i alla fall. Eller som Mannen sa i försök att coacha Dottern i den ädla konsten att åka skidor "det finns tre åkstilar att välja mellan - stockholmarstilen (hasa ner för backen), den riktiga (att använda kanterna på carvingskidorna) och så mammas". Vart ansöker man om skilsmässa?

Blev en löprunda i snö också.

Snart.....

Avstluade en bra helg med ett bra simpass. Vår magister var borta så vi passade på att skippa skovelövningarna (busigt) och körde på distans. 2100 meter skrapade jag, Mannen och Rafael ihop. Så skön känsla!