Att lära sig crawla på äldre dar är inte helt lätt. Det är så många kroppsdelar som ska samarbeta och mitt i det där ska du försöka andas också. Helst när munnen är ovanför vattenytan och inte under. Och så ska du på något sätt ta dig fram också. Helst.
Jag började på nybörjar kurs för 1,5 år sedan, när jag gått två terminer ansåg jag att jag kunde simma hyfsat. Speciellt utomhus i våtdräkt. Men jag fortsatte givetvis på simkurs för fullärd blir man ju aldrig och jag vill verkligen simma snabbare och mer energisnålt.
Det visade sig att den här hösten skulle bli jobbig, mest mentalt tror jag, jag plaskade och plaskade men kom ingen vart. Det kändes snarare som att min teknik försämrades för varje gång. Jag började tänka lite för mycket, tänkte en massa ben hela tiden för Fröken Simfena noterade att mina ben spretar (vilket de gör/gjorde). Men från den vetskapen till att göra något åt det, är det en lång resa. I ex löpning är det relativt enkelt för kroppen att fatta hur du ska göra i stället, fram med höften, tryck ifrån i steget. Lätt att härma i några steg åtminstone. I vattnet är det en helt annan femma. Du kan inte bara fokusera på benen för då drunknar du.
I stället behöver du verktyg, det räcker inte att veta att benen spretar utan också varför benen spretar. Det är sällan i benen som felet är utan någon helt annanstans och det är där du måste börja rätta. Lång utläggning om spretande ben. :)
Min resa började hos Micke Rosén och en simanalys. Den gjorde mig rejält deppig, på filmen syntes många saker jag måste jobba med. Jag önskar jag hade haft den insikten något tidigare. Nåväl. Jag landade i det, jobbade lite till och åkte sedan till en annan simcoach för att få ytterligare tips. Och PANG, där kom det. Jag började förstå vad jag gör för "fel", varför mina ben spretar, varför armtagen inte är effektiva nog. Fortsatte med simningen hos Gävle Triathlonklubb där de har en fantastisk, ung tjej som är en fena (ha, ha) på att se bortom felen, dvs rätta till saker i rätt ordning. Plötsligt började jag förstå varför armtagen ska se ut på ett speciellt sätt, varför kroppen ska rotera på ett speciellt sätt, varför timingen är så viktig.
På nedersta bilden syns mitt armtag innan jag ändrade det, armen är helt rak vilket den inte ska vara för jag får ingen kraft där. Jag skulle ha "böjt" armen vid armbågen för att nyttja underarmen (se nedan). Sen var det det här med att tajma höften, det syns på bilden att jag är sen med höften, jag bör ligga kvar med vänsterhanden och nyttja den som vågbrytare och låta höften påbörja rotationen redan där. Jag varnade - det skulle bli nördigt.....
Så, några teorier då, direkt från Micke Rosén men med modifieringar så som jag har förstått tipsen.
Hastighet = taglängd * tagfrekvens
Hastighet = framåtdrift - motstånd
Armtagets fem faser
1) Entry - framför axeln, inte diskuskast (var och hur du lägger i handen i vattnet)
2) Catch - med underarmen (dvs lägg i handen, glid fram tänk vågbrytare, fäll ner underarmen och låt armbågen vara fortsatt hög), börja rotation i höften
3) Pull - håll linjen, korsa inte mittlinjen, fortsätt rotera höft/kropp effektivt
4) Release - snett utåt, tänk tricpesdrag
5) Recovery - avslappnat, för hög armbåge kan vara skadligt (eller som för mig, när min armbåge blir för hög blir linjen ner i vattnet för brant och jag kompenserar bl a med att sära på benen)
Benspark
1) Kan vara kontraproduktivt, det går åt mycket kraft/syre, tänk smart
2) Tänk rörelsemönster - cykelben, sidorörelser ej bra, fokusera på litet omfång på spark samt helt sträckta vrister
Jamen det där med simning verkar ju ganska lätt. Gaaaaaaah....... Men för att göra en lång historia kort - i går fick jag för första gången till tajmingen i höften, det krävdes tjat från coachen på kanten och en hel del kallsupar. Men sen så! Nu gäller det att jag kommer ihåg det bara....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar