I går försvann en mästare från denna jord. Jag kommer ihåg när jag var liten och verkligen såg Myllylä som en riktig hjälte, någon att se upp till, någon att beundra. Han var enormt stor, en nationalhjälte. Men 2001 uppdagades att Myllylä kanske inte var den hjälte, den mästare som jag trott. Från att vara upplyft på piedestal, sänktes han ner i myrmarken, trampades på, blev till ett allmänt åtlöje. Finnarna är ett hårt folk där allt ska vara rätt och riktigt. Inget spel för gallerierna, inget fusk.Katastrofen var ett faktum, Myllylä gjorde avbön för hela finska folket, skyllde givetvis på att han inte visste, att han inte gjort det med avsikt. Men det var för sent. Folket hade vänt honom ryggen.
Läser återigen i dag i Aftonbladet (där också bilden är lånad från) hans avbön, här är delar av den:
"För länge sedan, när jag som lite pojke sänkte mina fötter i Tervaneva, började ett stort äventyr i mitt liv som blev till en oändlig smärta. Jag sjönk ned och klev upp, igen och igen. Tusentals liter svett och tårar fick nu sorgens ton. Därifrån tar jag också med mig styrkan med vilken hjälp jag ska klara även denna motgång.
Ännu en gång når den tysta Tervanevas mystiska kall mina öron.
Ödmjuk, tacksam och ensam går jag nu i motvind tillbaka dit för sista gången, knäböjer mig och erkänner mitt nederlag och begär ro i min själ.”
Haapajärvi 6 mars 2001
Mika Myllylä
Mika kom aldrig ur eländet, han blev aldrig förlåten, fick aldrig ro i sin själ. Hans misär fortsatte i form av åtal för misshandel, rattfylla, skilsmässa, missbruk. I går avslutades hans liv, enligt utsago efter ett kraftigt missbruk av alkohol. Det är tragiskt. Men för mig, Mika, är du trots allt en hjälte, en mästare, en kämpe. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar