Monsterjakt!

I morse huserade ett monster på nedre plan. Jag blev väckt av en hysterisk dotter som hörde ljud från våningen under. Modig morsa som jag är, klev jag ner för trappan och kikade försiktigt. Inget där. Gick upp igen för att lugna ner dottern (som låst in sig på toaletten för säkerhets skulle, tagit med katten också men struntat i lillebrorsan, där ser man hennes prioriteringar) och DÅ hör jag det också. Låter som ett djur i storleken som en hund som springer nere. Man hör tydligt klorna klappra mot mattan. Vad gör vi? Mannen har åkt till jobbet 4 mil bort. Vi är fast på övervåningen och törs inte gå ner. Modiga morsan är som bortblåst och gör sällskap på den låsta toaletten med dottern och katten. Hämtar efter nogrannt övervägande även in sonen på toaletten. Jaha, vad gör vi nu?

Hur tänker en omodig morsa inlåst på en toalett med katten, dottern och sonen? Försöker tänka logiskt förstås! Vad kan gömma sig där nere? Inget jättefarligt för då borde det väl ha anfallit vid det här laget. Hur länge kan vi barrikadera oss på toaletten? Vi har vatten, det klarar man sig flera dygn på. Fast inte så bekvämt förstås. Finns bara en sak att göra - att ringa min pappa. Så får det bli. Vi gör sten-sax-påse om vem som får springa ut och hämta dotterns mobil. Hon förlorar så jag kollar läget, monstret kan ju kommit upp nu. Inget monster i hallen, hon springer det snabbaste hon kan in på sitt rum och tillbaka igen. Lås dörren. Pust. Sonen börjar tycka att det är löjligt. Han föreslår att han ska gå ner och kolla. Plutten vill leka man. Är ju trots allt åtta år inom några veckor. Jag förbjuder. Vi ringer min pappa. Han lovar att komma och jaga monster.

Det tar en hel evighet innan mamma och pappa anländer. Katten vill ut från toan. Sonen fryser. Dottern hyperventilerar. Jag, ja vad gör jag, är mest rädd tror jag.

Vi hör dörren öppnas på nedervåningen och mamma och pappa kommer in. Äntligen! Efter att de har inspekterat ett varv, vågar jag mig på att gå ner. Det finns inget där, va? Vart är monstret? Köttätande monstret ska jag väl tillägga. Katten släpps också ner, hon märker inget konstigt (fast å andra sidan är hon uppväxt på skinka och köttbullar och det krävs det ju inga jaktinstinkter för direkt, bara att hålla sig vid matbordet vid rätt tidpunkter).

Kan fortfarande inte släppa detta - vad var det som lät? Pappas teori är att det var en mus men det förnekar jag å det bestämdaste. Det LÄT som ett stort djur. Men vart kan det ha tagit vägen? Tänk om det är kvar någonstans på nedervåningen. Jag åker INTE hem på lunchen. Där ser ni, nu var hon inte så positiv längre, det gick över.