Jagad

FBI jagar mig som aldrig förr efter scoopet i förra inlägget. Tur att Snorkkis var uppmärksam. Vill poängtera för alla läsare att min dotter fortfarande lever och är vid gott humör, hon blev inte skjuten av sin galna morsa i går utan skjutsad. Kan ni lämna mig nu, FBI?

Sitter och våndas på jobbet. Inte över själva jobbet utan tiden. När jag ska dra iväg och dra 6 km på löpband? Möten fram till nu, har en liten paus men ingen mat i magen, går det ändå? Ja, det blir nog så. Fast jag har glömt löparstrumporna hemma så det får bli löpning i nylonstrumpor. Men vad fasen, i 6 km funkar väl det också. Värre om man glömmer skorna eller bh:n (ger så fula blåögon när tuttarna sladdrar upp i pannan och vänder). Dessutom har jag åldersångest också, blir hela 37 år i dag. Shit! Vad hände liksom? Men jag firar det tillsammans med mina träningskompisar på gymmet där vi har julfest i dag. Jag har lovat ta med skinka och en alldeles för stark fördrink till knytkalaset. Bra kombo tycker Marre. Inte tycker ni att jag ser gammal ut va?