Himlen kan vänta

Så skrev Camilla Kostenniemi i ett blogginlägg 16:e juni. Himlen kunde inte vänta längre. I går lämnade Camilla denna värld och begav sig vidare. Fuck cancer och LEV I DAG.

Camilla är en känd träningsprofil som har inspirerat längre än alla andra. 2008 kände hon en knöl i bröstet och från 2011 har hon levt med en cancer som spridit sig i kroppen. Hon valde att tacka nej till starka cellgifter och i stället läka sin egen kropp genom dels en lasermetod som bygger upp kroppens immunsystem och celler men också genom att leva fullt ut i glädje hela vägen.

Camilla lyssnade på Gabriellas sång varje dag och försökte leva efter andemeningen i den.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Lunchträning på exakt 60 minuter

1. Direkt när mötet är slut, sladda ut från parkeringen som om det inte fanns en morgondag.

2. Kör hem.

3. Öppna dörren, katten smiter in för att äta men tvärstannar, får hjärtsnörp när denne inser att dammsugaren ska fram i 180 knyck, öppna dörren igen för att släppa ut katten (förlorade 3 sekunder här).

4. I med vatten i skurhinken samtidigt som du tar ett jobbsamtal, den i andra änden undrar vad som brusar, jag svarar att det nog måste vara dålig mottagning och sänker vattenhastigheten något. I med skurmedel medan jag avslutar samtalet.

5. Dammar hela nedervåningen (hur mycket spindelnät kan det egentligen samlas på udda ställen, har spindlarna fest varje dag så här års)?

6. Fram med dammsugaren. Fort. Drar den så fort att den kontrar med att köra över mina hälsenor sju gånger. Värre än en multisporttävling sett till blodsvite och blåmärken.

7. Upp för trappan med skurhink OCH dammsugare samtidigt (sparar minst 10 sekunder).

8. Dammar, dammar och dammar. Hur kan en liten, 11-årig son producera så mycket damm på en vecka? Tar han med sig det som läxa från skolan eller?

9. Dammsuger. Även här tar dammsugaren ett par bett av de nu ömmande hälsenorna.

10. Skurar övervåning.

11. Stoppar i tacopaj i micron och skurar samtidigt nedervåning. (Tidsvinst 2 minuter, förlusten innebär att pajen hunnit kallna innan jag skurat färdigt).

12. Äter paj i farten, tuggar det sista i bilen när jag sladdar in på jobbets parkering. Rusar in på nästa möte.

13. Pustar ut, eftersvettas, stretchar hälsenor och rygg. Klart slut. Känner mig husmoderlig.

Bra tips till cykelinstruktörer

Jag har tidigare skrivit några rader om hur jag tycker ett bra spinningpass ska vara. Som "utecyklist" eftersträvar jag att passen inomhus ska efterliknas riktiga cykelpass så långt som möjligt, dvs så lite konstigheter som möjligt. Med konstigheter menar jag "still med överkroppen och mjölksyretrampa med bara benen", korta upp och ner (sitt/stå), överdrivet mycket stående (det går ju att skaffa sig hög puls även sittande och på ett pass ute står jag sällan upp), trampa med 3000 i kadens, luta dig fram över styret så du nästan trillar över det (bak däremot är bra för det används ju ex i MTB-cykling). Ja, listan kan säkert göras lång. Men framför allt gillar jag struktur, syfte och mål - hur är passet uppbyggt, varför gör vi si eller så, hur långa intervaller är det, hur många, hur tuffa, hur ska det kännas.

Lofsan har skrivit några rader här om cykelpass som jag tycker är bra.

Hofors Adventure Race 2013 - The Story och historik

2009

Hofors Adventure Race började 2009 på en liten fotbollsplan med 16 tvåmannalag. Team Koskenkorva var en av lagen, då i konstellationen Marre och Fröken Simfena. Vi slet och kämpade i 5 timmar och 43 minuter, tog oss 38 kilometer via löpning, MTB och paddling. Var båda förvånade hur jobbig tävlingen var (då fanns bara en klass, inte lång och kort som i dag). Fick ett fint pris (tror vi var två damlag). Race story.

 

2010

Året efter blev Fröken Simfena sjuk dagen innan race så Marie fick blixtinkallas. Vi kämpade i 7:52, ca 6 mil och minns paddlingen som den drygaste någonsin. Fram och tillbaka i Hammardammen plus lyft. Jag var helt slut på löpningen där ett tag men vi tog oss i mål. Så sist man någonsin kan vara men nöjda förstås. Och Fröken Simfena var med oss hela dagen och hejade. Via SMS till slut när rösten började ge vika. Pris igen (fortfarande lite dåligt med damlag). Race story.

 

2011

2011 valde vi kort klass för att hinna i mål innan solnedgång. Gjorde några rejäla orienteringsmissar, gick vilse bland en miljard stigar, fick energipåfyllning av Fröken Simfena exakt vid rätt tillfällen, lång paddling där vi hann avhandla allt och alla. Ca 36 km avverkade på tiden 5:40. Fick pris så jag tror vi kom på tredje plats (det kanske bara var tre damlag....). Race story.

2012

Marie köper sig en MTB. Dagen innan racet. Hon hinner knappt fatta hur man växlar upp och ner på den och jag skriker mig igenom hela loppet "Cykla Marie, CYYYYYKLAAAAAA"! Vi kämpar och kämpar, det året vi tog ut oss mest tror jag. Rolig löpning i en grotta och en massa annat hinner hända under dagen. 46 km och dryga fem timmar blev det i år. Fick kämpa men kom på en tredjeplats i damklassen. Race story.

2013
Årets race. 89 lag anmälda, helt galet. Innan racet är vi ganska coola. Vi har som mål att inte gå så vilse så vi gråter och att ta oss i mål. Marie har tre löptävlingar kvar den här säsongen och vill inte riskera dem, jag har en Ironman i båda benen och en stukning i ena foten. Bra målsättning tycker vi båda. Energi som ska räcka hela dagen.

Knäckehäxorna smider planer och planerar för hur de ska få stå på pallen (vilket de lyckades med, plats två blev det, härligt tjejer!).

En av arrangörerna, ser nöjd ut och försöker dölja de mörka påsarna under ögonen med brillor. Det har nog blivit många sena nätter och tidiga morgnar för dessa killar.

Pre race
Det är något hetsigt. Jag och Mannen är på plats tidigt, installerar oss i TC och hämtar ut kartorna. Jag studerar kartor och börjar hetsringa Marie som ännu inte dykt upp. Börjar bli orolig när klockan tickar iväg men till slut är hon äntligen på plats. Vi studerar och markerar vart vi ska springa/cykla/paddla. Kartorna ser OK ut, det känns som att vi vet vart vi ska och hur vi snabbast tar oss dit utan att göra dåliga vägval som kostar oss tid. Det känns tryggt. Pre race möte med 89 lag, mäktigt.

Prolog
Första delen är en paddlingsprolog där alla lagen startar från vattnet och ska runda två båtar innan vi tar oss på land igen. Det går oväntat bra för Marie och mig, vi är absolut inte sist utan hanterar det hela väl.

MTB
Första cyklingen, trist cykling på asfalt och grusväg till en början men sen in i skogen där jag numera trivs bra. Hittar kontrollerna direkt men i slutet av cyklingen skriker Marie "Nu är det kört!", jag bromsar och tänker att hon fått punktering. Hon skriker "Nu är det kört, min kedja har hoppat". Aha, jag känner lättnat och vi fixar till cykeln innan vi drar vidare.

Löpning/äventyr
I år skulle den ena i laget springa den andra paddla luftmadrass en bit. Jag paddlar först och det går riktigt bra men är oväntat jobbigt. Sen byter vi och Marie paddlar medan jag springer. Märker redan här att foten inte riktigt vill springa men jag tassar på. Springer tillsammans och tar en till kontroll. Vi känner oss starka och snygga med ankbajs i håret. Och så mycket folk som hejar på oss, underbart!

MTB
En liten tur på cykeln innan vi lämnar den på växling för löpning.

Löpning
En kort löpning men ute i obanad terräng vilket får min fot att skrika igen. Vissa genar över vatten men vi väljer att gå runt (var nog dumt så här i efterhand). Hittar kontrollerna ganska lätt och vi är sedan tillbaka vid TC igen.

Paddling
Nu väntar en paddling, vår sämsta gren. Men faktiskt går det bra även nu. Det är ett fåtal kontroller och inte alls långt i år. Skönt. Vi hinner avverka på det ena och det andra även i år. Saknar Fröken Simfena som är i Storstaden. Synd.

Löpning
Nu börjar den tuffaste löpningen. Obanad terräng första delen, vi ska följa en sjökant och leta efter en sten. Hmmmm. Det finns några stenar. Vi tror att vi missat den och överväger att gå tillbaka men fortsätter och hittar till slut kontrollen som är väl synlig bara man letar på rätt ställe. Jag klarar inte att springa alls här utan får gå. Sen använder kompass för första gången i Team Koskenkorvas historia. TVÅ gånger. Vi känner oss mycket stola över detta faktum. Tror igen att vi gått för långt men vågar fortsätta och går rätt på kontrollen. Här kan vi äntligen springa vilket känns skönt. Vi har ett damlag nosandes alldeles bakom oss men väljer att inte få panik utan vill de gå om så får de göra det (vilket de inte gör för de gör en orienteringsmiss på slutet). Vi håller oss till vår plan att ta oss i mål hyfsat pigga och glada.

MTB
Nu är det bara yttepyttelite cykling kvar. Jag vet exakt vart vi ska då MTB-räven visat oss denna cykling några dagar tidigare. Hon visste förstås inte att cyklingen skulle gå här så det var ju bara himla tur. Ni vet turen med älglopporna. Vi kämpar på och Marie cyklar bättre än någonsin. In i måååål!

I mål
Vi är glada men det känns som att vi är toksist. Knappt några människor eller cyklar kvar i TC. Vi köper kaffe och chit-chattar. Tills vi hör några ropa på oss. Va? Vi har tydligen kommit trea i damklassen. I år igen. Galet. Får ett fint pris, en väska och en Craft jacka.

Tar oss hem, trycker en pizza, landar i soffan, försöker sova men det går inte. Vrider och vänder på mig hela natten. Grrrrr. Synd att det är måndag dagen efter....

Summering
Vi kan bli snabbare på både löpning och cykel, kanot borde vi väl träna på lite innan kanske. Orienteringen fixar vi numera galant, humöret håller vi på topp och i år lyckades vi med vätskebalansen också. Ingen av oss var helt slut i mål utan vi hade krafter kvar. Ett bra år!

Team Koskenkorva i mål

En oväntad tredjeplats. Race report kommer i morgon. Nu ska jag äta pizza.

Nu är det dags

Trisäsongen 2014 startad

Då är den officiellt startad, trisäsongen 2014. Startade den något försiktigt i morse med en halvtimmes morgonsim. Klev i bassängen med en klump i halsen, öppet vatten simningen har varit helt magisk och nu var jag livrädd för att jag glömt bort hur man simmar i bassäng utan våtdräkt.

Visst var det svårt att hitta tekniken, visst var det onödigt flåsigt men så var det också magiskt. Jag kommer ihåg hur man gör, drog några kallsupar i början för att benen inte längre förstår att de ska vara med i matchen (de har mest bara fått flyta med i sjön/havet) men helt OK känsla. Däremot var teknikövningarna helt kassa. Provade superman, catch-up, benspark och lite annat men med en stor drukningskänsla hängande över mig gav jag upp. Vill ju hinna med lite mer saker i livet.

Tillbaka till jobbet med konstiga blickar från kollegorna. Funderar om gylfen är öppen eller om jag glömt BH'n i väskan men nej, det är de där runda ringarna runt ögonen som ser ut som märken efter ett rejält knytnävsslagsmål. Får förklara att det är simglasögonen och inget annat.

Ät som en råtta

Jessica sätter huvudet på spiken (igen). Exakt så tänker jag också. Läs. Livet är för kort för att inte levas fullt ut.

Triathlon för dig med små, korta, knubbiga ben

Min dröm om en tricykel verkar gå i stöpet. Tydligen finns det inga cyklar kvar för såna här pyttesmå dvärg-triathleter med små, korta, knubbiga ben. Får satsa på någon annan idrott där det är bra med små, korta, knubbiga ben - sumobrottning? Träningsläger på Åland bör bokas in omedelbart.

I brist på det har jag klickat hem en ny baddräkt och ser att baddräkten från Speedo mycket väl skulle kunna matchas med dessa snygga tri-skor från Asics. Fast då ser jag en ganska hemsk syn framför mig - blek triathlet med små, korta, knubbiga ben springer runt i en spräcklig baddräkt med spräckliga skor på fötterna med syfte att ta placeringar i löpningen. Den synen känns inte så.... atletisk. Nä, googla sumobrottningsgrejer i stället.

Dagens roligaste läsning

Från Lanttos Ö-till-Ö-berättelse:

Det är det idag också, men vi tillåter oss inte tänka på det utan hejar på andra lag som ser starka ut. Vi hör ett lag komma pratande efter oss med härlig dialekt. Hofors är dom från. Vi säger att det är åt rätt håll i alla fall. Gällivaretjejer här.

Några ord om Ö till Ö

Från Jogg, Marathon samt Lantto/Fitness Lifestyle. Otroligt inspirerande läsning!



Foton: Jakob Edholm/ÖTILLÖ eller Nadja Odenhage/ÖTILLÖ

Lär dig simma!

Snart startar världens bästa Fröken Simfena crawl-kurs igen. Den äger rum i Hoforshallen på torsdagar 19:00 - 20:00 med start vecka 38. Så bor du i krokarna så rekommenderar jag verkligen att du anmäler dig!

Du behöver verkligen inte kunna simma en endaste liten centimeter innan du kommer, ni minns väl mina första gånger som spenderades i lilla bassängen med en simpuff på ryggen. Och nu simmar jag faktiskt fyra kilomer i stormande hav på typ en och en halv timme. Och min kurskompis fixade hela ö till ö i går på en fantastisk tid (10 km simning i bråkigt hav).

Så våga du också! Det är kul att lära sig saker när man blivit lite.... hrrrmmmm... äldre. :)

Anmäl dig till Fröken Simfena (och låt dig inte luras av det försiktiga namnet babysim, så skriver hon bara för att vagga in oss i falsk trygghet).

Piffa naglar och sånt

Ja, jag behöver definitivt inte fundera över att gå i käcka i sandaletter med härliga färger på tånaglarna på ett tag. Den ena foten är för det mesta a) täckt av tejp, b) täckt av lim efter tejp eller c) intar den sexiga storleken XL och på den andra foten har en tjusig stortånagel som just nu skiftar mellan blå och svart. Kanske höstens nya färg?

Hur som så lunkade jag mig igenom dryga fyra kilometrar på lunchen och höll på att dö på riktigt. Vart försvann mitt flås? Hallå, allt är förlåtet, kom tillbaka!

Stum av beundran

Båda "mina" lag kom i mål i går på Ö till ö. Helt galet spännande och helt galet uppdrag. Jag är så imponerad.

Tuff dag

Hur ska jag orka? Och lägg till att jag samtidigt jobbar också!