Men jag fick ändå en medalj - den mest lättförtjänta medaljen ever.
Hittade en enorm NHL-butik också, hockeymatchen blev inställd den också förstås.
Morgonjogg nästan varje dag, här i sällskap med Rocky.Poserar en tidig morgon vid Hudson River.
Frukost på hotellet, en riktig kolhydratbomb. Bagel med Creme Cheese. Varje dag. Jeansen har på något sätt krympt ett par storlekar. Mjukisbyxor på!
Var och hämtade ut nummerlappen och tröjan på mässan. Mäktig känsla. Halva priset på alla NYCM-kläder så det blev lite shopping. Men inte så mycket. Inte riktigt lika kul att ha kläderna när loppet inte blev av.
Kom precis förbi Central Park när de monterade ner skyltarna för NYCM. Snyft.
Utsikt från rummet, bästa läget precis vid Central Park, Broadway och så skymtar man Hudson River i bakgrunden. Hotellet The Milburn var verkligen bra på alla sätt.
Uppe på Rockefeller Center (70 våningar upp), magnifik utsikt över bland annat Central Park, löparnas mecka. Fast också racercyklisternas. Kan tycka det är lite trist att cykla runt, runt i parken, typ 10 km per varv och sick-sacka mellan löpare.
Utryckningar hela tiden. Coola brandbilar och snygga brandmän. :)Och så den alternativa maran som vi sprang tidigt på söndag. Otrolig känsla att springa med alla svenska deltagare, vi var flera hundra där. Plus alla andra nationaliteter som också sprang.
High Line - en gammal järnväg som numera är en turistattraktion högt över bullriga trafiken. Massor med växter, bänkar och härlig lounge-känsla. Mitt i New York.
Vi besökte givetvis Ground Zero, själva monumentet var avstängt då det var drabbat av Sandy men vi passade på att gå in i kyrkan som mirakulöst klarade sig när alla andra byggnader runt omkring rasade.
Sprang förbi målet också, hade varit mäktigt att få springa in där.
Central Park, så underbart och underligt.
Bajamajorna var uppställda och klara inför maran, använde dock ingen så det blev ingen "hälsningar-från-en-baja-maja-i-New-York".
Och så värsta upplevelsen. Dottern skickade in oss i världens mest hypade affär, Hollister. Så här såg vi medelålders tanter och gubbar ut bland alla coola ungdomar/modeller som flanerade runt där.
Spåren av Sandy märktes här och var, militärbilar med vatten och mat på väg till härbärgen.
Och så Central Park igen. New York är värt att besöka bara på grund av en jogg i parken, jag lovar.
Vi var till ett gym också. Som vanligt stod amerikanerna och ryckte lite lätt i maskiner här och var. Jag och Mannen bad om att låna kettlebells som de hade gömda bakom disken. Han tittade på oss länge, värderade och sa sen "You know it's dangerous, ma'am?". Jag svarade "Yes but I'm an instructor" och då gav han väl med sig och gav oss två. Med noga förhållningsregler om var vi fick vara med dessa hemska redskap. Så det blev en timmes tabataträning med världens träningsvärk som tack.Kulturella hann vi också vara, tillbringade många timmar på "En natt på museet"-museet.
Harlem var en läskig upplevelse men vi var till Samuelssons restaurang Red Rooster i alla fall. Otroligt god mat. Köttbullar. :)
I Harlem blev i överraskade av storm nummer två. Otroliga vindar och snö. Hela New York var i chocktillstånd och flyg ställdes in förstås. Fast vi tyckte nog att det mest liknade en helt vanlig snöig dag i Sverige.
Hittade dock en öppen sylta och åt en amerikansk middag - kyckling och pommes. Gott? Njaaaa.
Och eftersom vi inte sprang en mara så hann vi med ganska många pubar. Trevligt.
Godisaffär värt namnet. Jisses vad godis men vilka priser sen. Tur att jag inte bor här.
Sista dagen kände jag att jag bara måste till Nike Town, fyra våningar med bara Nike-kläder, skor, grejer. Häftigt men jag hittade INGENTING jag ville ha. Kan bero på att vi redan shoppat loss rejält på en outlet tidigare i veckan som också hade en stor Nike Factory med massor med kläder till bra priser. Där köpte jag mig ett par Nike Free.
Även i New York har de NTC-klasser (bland annat löpning).
Det var det det. Nu väntar vi på efterdyningar, får vi och vill vi ha en ersättningsplats eller inte? Och kommer Springtime att ersätta oss löpare på något sätt eller är det i så fall bara att hala upp stora plånboken en gång till för att få springa ett marathon i New York? Det kommer nog att ta tid innan vi får något svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar