När jag slängt i mig i genomsnitt 17 bullar, kom rastlösheten krypande och jag beslöt att ta med maken ut på en racertur, trots hans protester om att han redan sprungit en sväng med sin kompis. Pyttsan, kan aldrig skada att få kvalitetstid med frugan.
Så iväg på en tre mils runda i stället för den planerade 8 milen. Skönt trots motvind och regntunga moln emellanåt. Stressade maken genom att ligga alldeles nära hans bakdäck och sniffa hela tiden. He, he. Kände mig grym och stark. Bra känsla. Kom ihåg den Marre.
Nu har vi ätit Thai-mat, barnen smälter den på studsmattan, jag framför bloggar. Måste kolla hur det gått på Kalmar Triathlon förstås! Duktiga Karin kom in på 11.18:47 (jämfört med förra årets 12:32), jag förstår inte att man kan springa ett marathon på 4:32 när man simmat 3,8 km och cyklat 18 mil. Respekt!
I morgon hoppas jag få ihop ett löppass, BodyCombat och core. Och 17 bullar till. Vilken toppendag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar