onsdag 14 juli 2010

Vansbrosimmet - the story

Då var det dags alltså, UTMANINGEN. Jag som har vattenskräck och speciellt skräck för att simma i öppet vatten. Låter det som de bästa förutsättningarna för Vansbro eller? Nej, tänkte väl det. Ser lagom lobotemerad ut inför start och det var väl bra det. Valium?
Det var otroligt mycket mer folk än under gårdagen, det vimlade av proffs, amatörer, stora, små, nervösa, coola människor på startområdet. Till slut gick starten, det var mäktigt att se de duktiga tjejerna och killarna dra i väg. Vinnartiden ligger på strax under 30 minuter på 3 km, helt otroligt!Så småningom började jag och mannen göra oss i ordning också. Eftersom han var extremt nervös, blev jag nog ganska lugn. Lobotomerad som sagt var. Och snygga var vi - kanske en outfit att förnya sina löften i?
Sen gick vår start. Betydligt lugnare denna gång och vi försökte hänga ihop, maken och jag. Dock var det svårt för jag blev armbågad både till höger och vänster. Vattnet var inte så isande kallt i dag heller, det kändes behagligt.
De två första kilometrarna i Vanån var så där lätta som alla hade sagt. Det gick bra att hitta sitt eget ställe i ån att simma på och det var verkligen medströms. Jag njöt och simmade på ganska nära bojarna till höger för att känna mig trygg och kunna slita tag i en boj om det skulle behövas. Pratade till och med med några tjejer som jag simma tillsammans med.
Däremot när vi skulle svänga av i Västerdalälven, var det ännu värre kaos än under gårdagen. Startgruppen efter oss hade kommit i kapp och det armbågade och sparkades överallt. Fick lite panik men tvingade mig själv att ta det lugnt och bara försöka ta mig framåt. Första två kilometrarna avverkade jag på 51 minuter, måltiden blev 1:21:32. Mycket nöjd över prestationen!
Och givetvis bjöds det på mat även i dag, men ingen underhållning förstås (eller jo, några killar iförda Borat-dräkt klev in i restaurangområdet).Jag är glad över att det här spektaklet är över men kan också konstatera att det gick bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Gör jag om det? Njaaaa, kanske......

4 kommentarer:

Malin Olsson sa...

Herregud, är det du eller Wilma på bilden bredvid Fredrik? Otroligt lika är ni på den bilden. Bra jobbat båda dagarna!

Löpning & Livet sa...

grymt gjort! Grattis till en superprestation!

MarathonMia sa...

Meeeen! Körde ni i röd grupp med start 13:45? Jag stod där och hejade i starten och i mål!

Grattis! Jag har också bottenskräck och kör nästa år. Tror du de hinner asfaltera botten och ta bort slemmigheter tills dess?

Marre sa...

Mia: Vi startade 12.15 med röda mössor, synd att jag missade dig (igen). Klart de fixar asfalt och annat till nästa år så du kan simma. Annars kan du väl be dykaren som står i starten att följa dig 3 km och hålla sig som ett skydd mellan odjuren på botten och dig?