I dag var det dags för "hatpasset" nr 1 - långa intervaller. Det finns inget som är så psykiskt jobbigt som det, som tur är var det ett tag sedan som Mäster Szalkai beslutade om sådana senast. Men i dag var det dags. Och för första gången utomhus också = dubbelt så jobbigt som på band.
Iväg i blåsten och körde lätta 2 km uppvärmning, dock i mest uppförsbacke så det var jobbigt bara det. Beslutsångest om jag skulle köra tusingarna på bana eller i terräng. Roligare med terräng tänkte jag och misstaget var ett faktum. Tusingar är jobbigt, tusingar är hundra gånger jobbigare i backe-upp-och-backe-ner-miljö. Med vattenpölar och lera överallt. Motvind. Ja, ni fattar. På något sätt lyckades jag ändå göra tusingarna och i ganska hyfsat tempo, låg under 6 min/km hela tiden, ibland närmare 5 min/km. Sista intervallen var dock spyjobbig, precis som det ska vara alltså.
Avslutade det hela med en skön nerjogg på 2,5 km.
Tid: 57:21
Distans: 2 km uppvärming, 4 x 1000 meter, 2,5 km nervarvning
Känsla: Ångest innan, sista tusingen sög grymt, sedan skön känsla
Nu väntar en härlig bok, kaffe, soffa och lite senare core.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar