Långpass i solsken

Äntligen har jag fem minuter över att skriva några rader om världens härligaste pass som jag upplevde i lördags. Det var magi! Men låt oss ta det från början.

Mäster Szalkai kommenderade ett 20 km långpass. Lördagen lovade soligt och härligt så efter att under fredagen konfererat med mig själv om det var bättre att ha långpasset avklarat på fredag eftermiddag efter jobbet för att på så sätt få sovmorgon på lördag eller vänta till på lördag morgon då jag kan ha en bra uppladdning, vann lördagsalternativt. Upp med resten av familjen som skulle ut på sina aktiviteter och sedan (efter obligatoriska varven på toaletten) ut.

Glad och förväntansfull, dock väldigt blek

Planen var att ta en härlig grusväg och sladda in på 4,5 km slingan och därefter en 3 km slinga längre bort. Det gick ganska tungt till en början, fick bita hårt i pannbenet för att hålla den målsättning jag satt upp - INTE stanna innan 5 km. Efter 2 km kom jag till slingan som jag sakta började attackera. Backe upp och backe ner. Mycket folk ute vilket gjorde att jag inte hann tänka på hur jobbigt det var utan fokuserade på att se snygg ut....

Glömde bort klockan, tiden, distansen och helt plötsligt var 10 km avklarade utan en endaste paus! Det är nog mitt rekord, det har jag aldrig lyckats med tidigare! Dokumenterade det hela förstås.

10,10 km på 1 timme och 9 minuter - stolt

Färden fortsatte, fortfarande med lätta steg. Bara hälften kvar! Nästa gång jag gjorde ett stopp var efter ytterligare 5 km. Då för att dokumentera den härliga utsikten.

Det gör inte ont att springa när det är så här underbart

Eftersom vädret var underbart och stegen kändes lätta, blev det en liten extra omväg för att komma upp i 21,1 km på en tid som var 2:26:21. En gainomax senare satt jag på altanen och solade, nöjd med min insats och redo för partaj med kompisarna....