Dagens morgonpass startade klockan 6. På morgonen alltså. Med sämsta tänkbara laddning i form av BodyPump sent i går kväll och en natt då jag inte kunde sova långa stunder. Det var alltifrån mardrömmar till allmän oro i kroppen som hindrade mig. Samt maken som snarkade men honom tog jag hand om med ett välriktat slag i sidan. Huvudet värkte, ögonen fulla av grus, stressad för att jag vabbar så för att få ihop träningen var mannen hemma en stund medan jag sprang för brinnande livet. Inte bra förutsättningar alltså.
Första timmen gick OK, körde upp tempot lite eftersom jag hade bråttom. ;-) Det blev 9,0 km/h rätt igenom. Mäster Szalkai hade förordat 18 km med fartökning, det sket jag fullständigt i. Jag körde 20 km med lite högre fart hela vägen. Busigt. Andra timmen började det sega ihop sig, träningsvärken från pumpen började kännas i lår och rumpa. Aj, aj. Dessutom en massa andra gymmare som ställer sig och småsnackar. Plus att jag hela tiden kollar på klockan för att grabben inte ska behöva vara ensam hemma för länge. När jag sprungit 1 timme och 35 minuter var det ganska nära att jag skulle ge upp. 6 km kvar. Suck. Bit ihop! Bit ihop! Ytterligare 3 km innan bandet stängde av för andra timmen. Sedan var det en kamp för att få ihop det sista. Men det gick till slut!
Tid: 2:21:20
Distans: 20 km
Känsla: Lätt i början, tyngre senare, helt kräkfärdig när jag kom hem
Nu ska jag äntligen hämta ut mina Nimbus i rätt storlek och ladda för långa distanser i morgon eller på söndag. Nästa vecka ska jag också köra mitt långpass ute som test. Det måste gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar