Lekte krigare på morgonen

Bild från http://api.ning.com

Hej och hå vad det var svårt att komma igång på morgonkvisten! 06.45 och 45 minuter framåt stod BodyCombat på schemat med moi som ledare. Ingen barnlek kan jag meddela! Stoltserade innan passet för mina deltagare att jag minsann flera gånger nu kört långpass (med lite darr i rösten för att skapa dramatik och vara extra respektingivande) i TVÅ timmar med start vid sex-snåret. Så det här skulle bli en lätt match.

Körde igång lite lätt för att väcka kroppen. Klockan är nu 10 och den har fortfarande inte vaknat. Så gick det med det. Hela passet kändes ovanligt trögt och jobbigt. Benen ska vi inte prata om. Vem gav mig de här betongklumparna över natten? Taskigt. Resten av passet gick på ren vilja, ibland ville jag bara lägga mig ner och först kräkas och sedan ligga stilla. Andra stunder gick det lite bättre.

Vad har jag lärt mig av detta? BodyCombat på morgonen är hundra gånger jobbigare än att springa, du måste som instruktör tänka hela tiden, ligga före (hur lätt är det med en sömnig hjärna?) och helst utstråla någon form av energi också. Vid löpning står du bara där på bandet och hänger med. Utan att behöva vara trevlig mot någon, utan att behöva säga något, utan att behöva utstråla något annat än svett. Ät något innan passet, människa! Du behöver energi! Räcker inte med energin att längta efter yoghurten och mackorna du har i väskan och som ska intas på jobbet.

Nästa onsdag är jag på tjänsteresa så då kan jag inte köra (core står på schemat) men sen ska jag på igen! Tror att det är lättare att köra styrka faktiskt. Har ju gjort det flera gånger nu i Linköping när jag varit där, inte alls lika jobbigt.

Nu väntar lunch med maken, lite mer jobb och sedan förhoppningsvis en liten lätt 6 km tur ute tillsammans med samma make. Vad jag vårdar kärleken i dag!