Valborg

I kväll blir det middag med goda vänner och lite vin. Men bara lite. Måste tänka på mitt långpass i morgon bitti. Ser fram emot att få skrida fram på skogsvägar i solskenet. Hoppas det går lika lätt som förra gången. Troligtvis inte..... Rapport kommer i morgon. Trevlig valborg!

Ännu en morgon på ett gym

Aj då vilket tungt pass! Kanske benen behöver få sig en välbehövlig vila snart. Det gick ganska bra att masa sig ur sängen vid kvart i sex (hade faktiskt gått och lagt mig redan innan nio, pensionärsvarning på mig), ensam i gymmet, på med tv:n och sen sakta komma igång med lunken. Kändes som att bandet gick i racerfart när jag knappade in 8,5 km/h. Det är väldigt olika på band har jag märkt men tror också att jag har lite tröghet kvar sedan pumpen i måndags.

Det blev en hel del fuskstopp (ni vet när man hittar på att man bara måste torka ansiktet, höja TV:n, fixa med kylan, fixa håret) men mot slutet var det faktiskt riktigt härligt.

Distans: 7 km lätt
Tid: 52:20 (ruskigt långsamt alltså)
Känsla: Gymmet var som en bastu, väldigt krävande men benen kändes pigga (värre var det med huvudet)

Nu väntar vilokväll (om det inte blir en promenad med kompisen), sedan vilodag i morgon och ladd för fredagens långpass. De har lovat kanonbra väder och jag kan nästa slå vad om att jag kommer att vara ensam ute på 1:a maj vid klockan 8 på morgonen.....

3 pass mellan 17 och 7

Hårdkörning! Egomåndagen fortsatte med bilresa till Arlanda och när jag ändå var inbokad på Sky City, hotellet med bästa gymmet, träningskläderna var ändå med, då är det inte så mycket att fundera över....

Bra BodyPump pass följdes av mindre bra BodyCombat pass. Ingen inspiration eller ork fanns att hämta. Valde att inte vara instruktör utan mesköra långt bak i klassen....

Löpningen i morse var lätt, i alla fall tills backarna kom. Skönt pass med brännande rumpa och ångande kropp!

Distans: 4 km uppv, 2 km backe (7 % lutning), 1,5 km nedvarning
Tid: 55:20
Känsla: helt OK

Nu väntar Helsinki, hoppas solen skiner!

Summering av veckan

Ser nu att jag faktiskt hunnit avverka mer än 400 kilometer under 2009, härligt! Nu återstår 560 km innan jag når mitt mål för hela året. Lätt som en plätt! I alla fall som det känns just nu.

Facit för veckan som gick:
Löpning: 3 gånger, totalt 33,7 km (lätt vecka i Szalkais program)
BodyPump: 2 gånger
BodyCombat: 2 gånger
Core: 1 gång
Känsla: En lätt vecka med roliga pass, bara måndagen var motig med skrikande muskler

Långpass i solsken

Äntligen har jag fem minuter över att skriva några rader om världens härligaste pass som jag upplevde i lördags. Det var magi! Men låt oss ta det från början.

Mäster Szalkai kommenderade ett 20 km långpass. Lördagen lovade soligt och härligt så efter att under fredagen konfererat med mig själv om det var bättre att ha långpasset avklarat på fredag eftermiddag efter jobbet för att på så sätt få sovmorgon på lördag eller vänta till på lördag morgon då jag kan ha en bra uppladdning, vann lördagsalternativt. Upp med resten av familjen som skulle ut på sina aktiviteter och sedan (efter obligatoriska varven på toaletten) ut.

Glad och förväntansfull, dock väldigt blek

Planen var att ta en härlig grusväg och sladda in på 4,5 km slingan och därefter en 3 km slinga längre bort. Det gick ganska tungt till en början, fick bita hårt i pannbenet för att hålla den målsättning jag satt upp - INTE stanna innan 5 km. Efter 2 km kom jag till slingan som jag sakta började attackera. Backe upp och backe ner. Mycket folk ute vilket gjorde att jag inte hann tänka på hur jobbigt det var utan fokuserade på att se snygg ut....

Glömde bort klockan, tiden, distansen och helt plötsligt var 10 km avklarade utan en endaste paus! Det är nog mitt rekord, det har jag aldrig lyckats med tidigare! Dokumenterade det hela förstås.

10,10 km på 1 timme och 9 minuter - stolt

Färden fortsatte, fortfarande med lätta steg. Bara hälften kvar! Nästa gång jag gjorde ett stopp var efter ytterligare 5 km. Då för att dokumentera den härliga utsikten.

Det gör inte ont att springa när det är så här underbart

Eftersom vädret var underbart och stegen kändes lätta, blev det en liten extra omväg för att komma upp i 21,1 km på en tid som var 2:26:21. En gainomax senare satt jag på altanen och solade, nöjd med min insats och redo för partaj med kompisarna....

Vårtecken

Nya skor och en vårblomma, snacka om vårtecken! Glömde tyvärr kameran på rundan så det blev ett förevigande efteråt i stället. Härligt väder, spända benhinnor, skön känsla i slutet. Ungefär så kändes det i dag. Tror att jag spände mig när jag sprand i de nya skorna för första gången. Mot slutet tänkte jag på att slappna av och då gick det bättre.

Tänk att jag får en sån separationsångest varje gång jag ska byta skor. Känns motigt att ta de nya skorna, de gamla är ju så sköna och insvettade! Måste försöka ta med de nya åtminstone på de kortare passen.

I morgon är det vilodag, på lördag väntar första långpasset utomhus. Jag längtar!

Förberedelse för löpning

Läste ett härligt inlägg hos Anna på Orka Mera. Det handlar om förberedelser (med anledning av att det enligt Runners World i genomsnitt tar 6,9 minuter för en löpare att förbereda sig och sticka ut på sin runda. Inte för Anna och inte för mig. För jag måste ju göra det obligatoriska (minst tre) besöken på toaletten innan. Måste försöka kissa det sista jag gör och helst också nummer två. Vill inte sitta i grannskapet bakom en buske och bli generad. Dessutom går alltid första kilometrarna av passet åt till att fundera över om jag är kissnödig eller inte. Löjligt! Ska genast sluta med det! Om det går....

I går hade jag en skön träningsdag som startade 06.45 med BodyPump, sedan jobb och ytterligare ett pass BodyCombat 17.00 för att avslutas med en tjejmiddag och vin. Härlig dag! Men inte så härligt när jag vaknade i morse och skulle iväg tidigt till jobbet... Har också känt den här konstiga känlan i halsen, näsan och kroppen om att det smyger bacillusker där. Ska de komma ut eller inte? Om de ska komma ut - GÖR DET NU för guds skull. Inte om ett par veckor. Nu har jag fortfarande tid att vila en vecka och ändå komma i bra form till Varvet och Maran. Allra mest hoppas jag att det är hypokondriker-Marre som känner efter för mycket...

Solen skiner, det är lunch och dagen till ära ska jag ta ett snabbt lunchpass trots att jag inte planerat någon träning till i dag. Det får bli vila i morgon i stället. Skickar in en bild strax på ett ljuvligt vårväder!

Tunga vikter på morgonen

Det blev ett BodyPump pass ändå på morgonen, det kändes dock inte så när klockan ringde. Men äntligen sov jag bra hela natten så det var bara att masa sig iväg. Inga ursäkter!

Jobbigt för kroppen att komma igång men sedan kunde jag köra på med samma vikter som jag brukar ha på ordinarie pass.

Skönt att komma till jobbet och bli bjuden på tårta efter det. Det kallar jag en perfekt morgon!

Ideal?

Djupfryst rumpa

Tänk att jag aldrig lär mig. När det är ca 5 grader varmt ute och blåser så fryser jag om rumpan så att jag inte kan springa. Hur svårt kan det vara att dra på sig lite extra kläder? I dag lurades jag av att det från insidan såg ut att vara helt underbart väder, solen sken, fåglarna kvittrade och klockan var inte mer än halv sju när jag drog iväg. Ack vad jag bedrog mig! Vinden ven om öronen och jag fick kämpa fram till 2,5 km i uppförsbacke och motvind. Inte så lätt att leka fartlek då. Försökte ändå tappert att öka när nerförsbackarna väl kom. Men inte blev det strukturerat inte. Fast det kanske är därför det heter fartLEK, för att det inte ska vara strukturerat. Vad vet jag. Skönt är det i alla fall att ställa sig i en varm dusch, dra på sig varma mjukisbrallor, krypa ner under filten och läsa nyheterna i cyberspace. Mmmmm.

Tid: 47:21
Distans: 7,6 km (skulle vara 1,5 km uppv, 4 km fartlek, 1,5 km nedvarvn fast det blev lite av varje lite varstans)
Känsla: Djupfryst, tungt första halvan, sedan ganska skönt

Nu laddar jag för morgonpass 06.45 i morgon, BodyPump. Vi får se om darr-låren lämnat min kropp eller om de bara lurpassar på mig i morgon bitti.

Dagens lunch och dagens filosofistund

Börjar med dagens lunch som var ett riktigt bottennapp. Hur tänkte jag här? Var vrålhungrig, rusade in på ICA och hittade en tråkig sallad. I stället för att gå till mitt favoritsalladsställe tänkte jag att det här får duga. Kompletterar med ost (?), pestodressing och bröd. Att kalla den här salladen för kycklingsallad är vilseledande marknadsföring. Tre ynka små bitar i sladdrig pasta och några salladsblad. Brödet med oliver var segt och äckligt. Osten - köp aldrig mer den osten! Det äckligaste jag någonsin ätit. Pestodressingen får klart godkänt. Fast man kan ju inte hälla i sig hela flaskan bara för att det var det enda lyckade på hel lunchen.....

Vad har fröken Marre lärt sig av det här då? Planera, min vän, planera. Speciellt när fröken är i en fas där magen vill ha mat ideligen. Vaknar till och med hungrig på nätterna. Här snackar vi ämnesomsättning och hårdträning!

Det om det. Filosofistund är det dags för. Jag tror att jag sakta men säkert börjar komma in i maratonstressen. Jag har känt hela vägen, ända tills nu, en nöjdhet över min träning. Det känns bra, jag tränar mycket mer än förra året, passen känns OK, har kommit upp i 20 km på långpassen (visserligen på löpband men ändå), hållt undan skador och förkylning (peppar, peppar), fixat barnvakt mm. I går kväll slog det mig för första gången att det faktiskt snart är dags för varvet och sedan är det TVÅ veckor kvar till maran.

Just nu pendlar jag mellan flera känslor:
1. Låt det vara den 30/5 nu så jag kan ägna livet åt något annat sen!
2. Låt det vara den 30/5 nu så jag kan stå på startlinjen, komma igång och köra ett höjdarlopp!
3. Låt tiden gå extremsakta nu så jag inte behöver stå där och våndas på startlinjen...

Tänk att det är lika varje år! Snart börjar jag jämföra träningsmängder, känslor, räkna hur många långpass det är kvar, fundera över uppladdning eller inte osv. Tänk att det blir såhär varje år! Än så länge har jag inte märkt av motsvarande känslor hos de andra marathonbloggara, why me?

I kväll hoppas jag komma ut på fartlek, ett lätt pass och en lätt vecka jämfört med förra. Bra, för jag har grym träningsvärk i mage och begynnande i rumpan....

Ego-måndag

Dags för en något stressig ego-måndag igen. Stressig då jag inte hann äta något innan och barn som skulle skjutsas till rätt ställen innan. Lyckades förväxla ställena och släppte nästan av sonen på dotterns träningsställe och vice versa. Som tur är är de luttrade vid att ha en förvirrad mamma och redde upp situationen.

BodyPump var det ja. Det tyngsta, jobbigaste och skakigaste jag varit med om på länge. Efter benböjslåten var jag helt slut och benen vägrade sluta skaka. Kan inte minnas när det var så senast. Trenden fortsatte och jag var tokslut efter 60 minuter.

Laddade med fika och peppade mig själv för att orka köra 60 minuter BodyCombat själv efter detta mördarpass. Tyvärr kom det väldigt få deltagare på passet men det var ändå roligt. Förstår inte var kraften kommer ifrån ibland, den bara finns där när den behövs som mest!

Väl hemma - mer mat, Färjan och slapp. Var dock så slut i kroppen att det var svårt att slappna av och sova. Hela natten gick åt till att försöka låta bli att vända på sig för mycket för det gör ont i hela kroppen. Speciellt magen efter söndagens core....

Summering av ännu en vecka

Veckorna går så fort så jag nästan inte hinner med! Nu återstår det inte lång tid innan tiden för marathon är inne...

Dags för statistik:

Löpning: 42,85 kg fördelat på 4 pass

BodyCombat: 2 pass

BodyPump: 1 pass

Core: 1 pass

Step-up: 1 pass

Functional Moves: 1 pass

Vilodagar: 2

Känsla: BRA!!!!

Konstig träningsvecka med alldeles för många pass per dag vissa dagar (3 pass på både måndag och söndag). Hann med 10 pass på 5 dagar men ändå var det bra kvalitet på passen. Nu väntar en lite lugnare vecka. Tror jag.

Kvällspass

Precis när jag lagt mig i soffan med Aftonbladet och lite god choklad, ringde instruktören som skulle köra step-up i kväll. Hon hade fått förhinder och behövde akut en inhoppare. Där låg jag i soffan och hade definitivt inte återhämtat mig efter mina tusingar och kände definitivt inte att köra dubbelpass och definitivt inte step-up. Men vad gör man? Sov en liten stund, laddade med mer mat och bet ihop.

Det kom ganska många tappra som körde både step och core med mig och passen gick över förväntan. Det var lite skakigt ett tag på coren men inte så farligt.

Äntligen väntar soffan, en bra film och lite godis (om maken har kommit ihåg att köpa vill säga). Härlig söndag! Och nu väntar en minst lika härlig ny vecka!

Tusingar i dag

I dag var det dags för "hatpasset" nr 1 - långa intervaller. Det finns inget som är så psykiskt jobbigt som det, som tur är var det ett tag sedan som Mäster Szalkai beslutade om sådana senast. Men i dag var det dags. Och för första gången utomhus också = dubbelt så jobbigt som på band.

Iväg i blåsten och körde lätta 2 km uppvärmning, dock i mest uppförsbacke så det var jobbigt bara det. Beslutsångest om jag skulle köra tusingarna på bana eller i terräng. Roligare med terräng tänkte jag och misstaget var ett faktum. Tusingar är jobbigt, tusingar är hundra gånger jobbigare i backe-upp-och-backe-ner-miljö. Med vattenpölar och lera överallt. Motvind. Ja, ni fattar. På något sätt lyckades jag ändå göra tusingarna och i ganska hyfsat tempo, låg under 6 min/km hela tiden, ibland närmare 5 min/km. Sista intervallen var dock spyjobbig, precis som det ska vara alltså.

Avslutade det hela med en skön nerjogg på 2,5 km.

Tid: 57:21
Distans: 2 km uppvärming, 4 x 1000 meter, 2,5 km nervarvning
Känsla: Ångest innan, sista tusingen sög grymt, sedan skön känsla

Nu väntar en härlig bok, kaffe, soffa och lite senare core.

Shopping och mellis

Nu har jag åkt en vända till köpis för att hämta ut mina efterlängtade skor i rätt storlek den här gången. Nämligen elefantstorleken 9,5. Fatta vad stort det är! Kanoter på fötterna, praktiskt om det regnar på maran i maj.

Nu måste jag testa dem ordentligt, det blir långa distanser på band så att jag får känna in dem ordentligt. Längtar....

När jag ändå var på Löplabbet, bara råkade jag snegla i rea-snurran och gissa om jag blev glad när jag hittade ett Craft-linne till halva priset! Den åkte givetvis med också....

All den här shoppingen fick mig ju alldeles trött så nu har jag korkat upp min favoritmellis, chiquita med jordgubb och banan. Det är jag värd! Nu gäller det att hitta en bra förklaring till mannen varför det inte spelar någon roll vad man får från Löplabbet, bara det är rättvist i form av att man får lika många grejer. Jag fick två, han fick två. Två par vita Löplabbet-strumport.....

Kräkfärdig....

Dagens morgonpass startade klockan 6. På morgonen alltså. Med sämsta tänkbara laddning i form av BodyPump sent i går kväll och en natt då jag inte kunde sova långa stunder. Det var alltifrån mardrömmar till allmän oro i kroppen som hindrade mig. Samt maken som snarkade men honom tog jag hand om med ett välriktat slag i sidan. Huvudet värkte, ögonen fulla av grus, stressad för att jag vabbar så för att få ihop träningen var mannen hemma en stund medan jag sprang för brinnande livet. Inte bra förutsättningar alltså.

Första timmen gick OK, körde upp tempot lite eftersom jag hade bråttom. ;-) Det blev 9,0 km/h rätt igenom. Mäster Szalkai hade förordat 18 km med fartökning, det sket jag fullständigt i. Jag körde 20 km med lite högre fart hela vägen. Busigt. Andra timmen började det sega ihop sig, träningsvärken från pumpen började kännas i lår och rumpa. Aj, aj. Dessutom en massa andra gymmare som ställer sig och småsnackar. Plus att jag hela tiden kollar på klockan för att grabben inte ska behöva vara ensam hemma för länge. När jag sprungit 1 timme och 35 minuter var det ganska nära att jag skulle ge upp. 6 km kvar. Suck. Bit ihop! Bit ihop! Ytterligare 3 km innan bandet stängde av för andra timmen. Sedan var det en kamp för att få ihop det sista. Men det gick till slut!

Tid: 2:21:20
Distans: 20 km
Känsla: Lätt i början, tyngre senare, helt kräkfärdig när jag kom hem

Nu ska jag äntligen hämta ut mina Nimbus i rätt storlek och ladda för långa distanser i morgon eller på söndag. Nästa vecka ska jag också köra mitt långpass ute som test. Det måste gå!

Perfekt ladd till pump

Äntligen BodyPump! Som jag har längtat! Och jag hade tur som en tok för en arbetskompis bjöd på pannkakstårta med grädde. Perfekt ladd inför en timmes pump!

Passet kändes bra från början till slut, trodde att jag skulle behöva ta av vikter då jag inte tränat pump på nästan två veckor men det behövdes inte. Var som en superwoman! Jihhaaaa!

Hästar och löpning

I morse blev det en kort tur på min favoritrunda - runt stallet. Egentligen är det en väldigt kort snutt på den 5 km långa rundan som är riktigt trevlig nämligen den vid stallet. En liten grusväg, skog överallt och plötsligt öppnar sig skogen och det är hagar och hästar överallt. Helt magiskt! I morse tittade dessutom solen fram under turen så det var magiskt.

Rundan för övrigt kändes väldigt lätt till en början men eftersom den innehåller väldigt många backar så blev det jobbigt till slut. Jag lyckades nog kamma ihop 6 kilometrar till slut, det blev strul med Garmin i början så jag fick inte igång den riktigt förrän några hundra meter in på turen.

Tid: 39 minuter blankt
Distans: 6 km lätt distans
Känsla: Emellanåt lite tungt men mest bara härligt, fortfarande lite känningar i rumpa och insida lår efter funktionell träning...

I kväll väntar möte och sedan äntligen ett pass BodyPump! Inte helt optimalt att köra pump på kvällen och sedan långpass på morgonen efter men det måste gå!

Arlanda igen

Mitt andra hem i vissa perioder.... En härlig träningsvärk börjar smyga sig på. Just nu värst i rumpan och börjar också kännas i midjan. Jag gillar funktionell träning! Men nu, latte i väntan på avgång. Känner faktiskt väldigt mycket för att springa också. Kanske till och med ska sträcka mig så långt att jag springer långpasset ute denna vecka? Man vet inte aldrig som min mamma säger.

Functional moves och BodyCombat

Vilken kväll! Functional moves är bland det roligaste och jobbigaste jag någonsin tränat. Vilken puls, svetten rann på oss alla, påskäggen skvalpade i magen (lite oroväckande ibland). Rörelserna såg verkligen lätta ut men när man väl kört igång så visst var det lätt men så jobbigt. Det är upplagt i 3 block med styrka som läggs ihop till en sekvens och sedan avslutas varje block med 90 sekunders kondition. Lätt som en plätt kan man tro. Det är det inte. När jag skulle göra sista 90 sekunders konditionspasset, skulle vi hoppa jämnfota och samtidigt rotera kroppen. Det var mysko men benen vägrade lyfta från golvet, det var helt omöjligt att få loss skosulorna från golvet. Jag förstår inte hur det gick till. Inte de andra heller som alla kände likadant. Herregud, jämnfotahopp kan väl alla göra? Men, summering: det här vill jag göra om!

Laddade med energi och en timme senare var det dags för BodyCombat. Det kändes tungt i benen men det gick. Skön kväll som avslutades med Färjan (Håkan är så underbar!).

I morgon hade jag en plan att springa lätt distans på morgonen, den planen är nu raderad. Jag fokuserar på att överleva och att komma upp ur sängen i morgon. Tack för det, Functional Training!

Lätt lätt distans

Ibland känns den lätta distansen lätt, ibland inte så lätt. I dag var det som tur var (?) en lätt lätt distans. Lite oroväckande moln samlade ihop sig precis utanför vårt hus, det hängde regn i luften när vi drog ivägen maken och jag (visst, romantik i dag också). Benen kändes sköna, luften var lätt att andas, stegen skuttiga. Brukar orka springa till en viss korsning som ligger 3,5 km bort och sedan lägga av en stund. Tror att det beror på den hemska backen som finns precis efter korsningen. Men i dag bestämde jag mig för att strunta i att korsningen kom och försöka springa uppför backen. Sedan kunde jag ju alltid stanna till och pusta lite. Men jag glömde visst bort att pusta! När vi kom till nästa psykologiska ställe där huvudet vill stanna, var vi inne i en djup diskussion om kisspauser på loppen (jag vet, helt tokromantiskt!) så jag glömde bort att stanna igen. Efter det var det ingen mening att stanna. Det var bara att pinna på. Och benen ville inte heller stanna.

Total tid: 51:59

Distans: 8,0 km lätt

Känsla: Lätt och skön trots motvind

I eftermiddag/kväll ska jag testa funktionell träning före mitt BodyCombat-pass. Det ser jag fram emot!

Bild från www.theacademy.se

Summering av påskveckan

Påsken kan ju förstöra rutinerna helt och hållet, lägg där till tjänsteresa i flera dagar och besök av svärmor. Ja, som ni hör hade det kunnat sluta hur galet som helst. Men det känns bra trots några tokattacker på sockerstinna barn, ont i magen av allt påskgodis och annan fet mat som slunkit ner. Ett plus är att det inte blivit så mycket vin som jag kanske hade önskat. Hade ju lite laddat för en partykväll på torsdagen men den rann ut i sanden. Lika bra det....

Veckans siffror:
Löpning: 4 gånger, totalt 41,25 km
BodyCombat: 2 gånger (båda gångerna som instruktör = hårdare träning)
Känsla: Alla passen har känts bra, kan bero på att det var "vilovecka" förra veckan. Mycket ork finns i denna kropp! Saknar dock styrkan, varken core eller BodyPump hanns med.

Kommande vecka väntar också tjänsteresor men jag tror att träningen kommer att flyta på bra i alla fall. Chockstartar veckan med TRE pass. Mmmmmm.

BodyCombat ger vin

Fick en förfrågan innan påsk om att köra lite extra påskträning för några partytjejer. Det tackar man ju inte nej till. Fast i ärlighetens namn trodde jag inte att dessa partytjejer skulle orka upp klockan 10.00 på påskdagen efter en rejäl fest på påskafton. Tittade lite förstrött på mobilen på morgonen för att se vilken ursäkt de skulle ha i det sms som väntade där. Men nej då, det var ingen ursäkt utan en bekräftelse på att de dyker upp! Jaha, då var det bara för mig att kliva upp ur sängen, slänga i mig frukost tillsammans med maken som laddade för sitt långpass och börja ladda. Solen skiner utanför fönstret i dag också och egentligen kändes det mer lockande att dra iväg ut med maken men jag har ju redan gjort mina fyra löppass den här veckan. Kanske en promenad senare i eftermiddag.

Passet gick över förväntan! Tjejerna var taggade till tusen och nästan inte alls bakis (vad de visade utåt i alla fall). Som ett extra tack fick jag en flaska vin (passande nog). Ett hårt och roligt pass med många nybörjarjare och tjejer som vågade bjuda på sig själv. Fighters!

I går blev det en kväll på akuten i stället för tänkt grillning och vin. Sonens pollenallergi visade sig vara öroninflammation. I dag blir det en tur till "storstan" för att hämta ut medicin, då kan det hända att jag får tag på ett par Asics i storleken större (de förra lämnade jag ju tillbaka). Hoppas, hoppas! Men nu får mina fötter ge sig, jag har ju ta mig tusan elefantfötter!

Först löpning sedan solning

Åååååh vad skönt det är i solen i dag! Efter trädgårdsarbete, lunch och lååååång telefonkö till sjukvårdsrådgivningen (sonens pollenallergi) väntade lätt 8 km innan läkartiden på eftermiddagen. Det var inte så lätta 8 km men det var skönt i solen, speciellt med vinden i ryggen. På hemvägen med ryggen i magen gick det lite tyngre. Men ändå, ännu en seger i och med en avklarad tur utomhus i stället för tråkbandet i källaren.

Tid: 55:25
Distans: Lätt 8,25 km
Känsla: Skönt med sol, lite tungt i halsen (?)

I morgon kan det eventuellt bli core, annars bara vila. Hoppas solen tittar fram då också! Fast nu väntar grillning och ett glas vin.

Sol, hav och långpass

Tidig morgon, nåja klockan sju är väl ganska tidigt speciellt när man är ledig. Gymmet var helt öde den första timmen när jag drog igång bandet för att avverka 19 lugna härliga kilometrar. Det gick oväntat bra, kanske för att jag drömde mig bort till ljuva stränder i varma länder. Första timmen gick fort, sedan 45 minutrar som gick hyfsat, sedan en kamp mot hjärnan de sista 5 kilometrarna, precis som det brukar vara. Efter frukost, morgontidning och planer om shopping känns kroppen lite trött men inte alls farligt. Några latte i storstan gör nog susen!

Tid: 2 timmar, 17 minuter, 30 sekunder
Distans: 19 km långpass
Känsla: Helt OK, inte jobbigt alls

Nu väntar vilodag i morgon och sedan förhoppningsvis 8 härliga utekilometrar i solen på lördag eller söndag. Det är mumma det!

Regnet bara öser ner

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig men det finns väl en mening med allt. I dag skulle jag och mannen ta en "romantisk" runda ute, prata lite, springa lite, umgås. Sen kom en storstädning, försenad middag, åka till affären, skjutsa dottern till simträning emellan. Och ett regn. Då snackar vi inte mysigt litet strilande med sköna droppar som svalkar utan regn som öser ner, vind som piskar och temperatur som samtidigt kryper ner mot ett par grader plus. Jag fick ställa in daten med maken och ta en date med de nya Nimbusen istället. Inte fy skam! Fast jo, det var det. Det var tur att jag testade dem på bandet lite lätt, de är nämligen en halv storlek för små. Ändå köpte jag dem exakt i samma storlek som jag brukar. Har mina fötter växt eller har Asics nummer krympt? Hur som helst måste jag försöka byta dem på något sätt. Helst i morgon.

Passet då? Ganska OK kilometerknarkande (som MarathonMia säger), fick tyvärr göra några pauser för det kändes tungt i benen. Troligtvis efter morgonens BodyCombat. Men helt OK ändå. Det började ge sig mot slutet. Det är tur att jag är en långdistansare då jag inte kommer igång förrän framåt 10 km....

Tid: 43 minuter

Distans: 6 km lätt i ca 8,8 km/h med ökning på slutet

Känsla: Mellanfil, varken bra eller dåligt.

Nu laddar jag med mackor och te och en ny serie på TV för morgondagens långpass som ska köras på gymmets band direkt i morgon bitti. Om allt går som planerat. Men det vet vi ju hur det brukar vara.

Lekte krigare på morgonen

Bild från http://api.ning.com

Hej och hå vad det var svårt att komma igång på morgonkvisten! 06.45 och 45 minuter framåt stod BodyCombat på schemat med moi som ledare. Ingen barnlek kan jag meddela! Stoltserade innan passet för mina deltagare att jag minsann flera gånger nu kört långpass (med lite darr i rösten för att skapa dramatik och vara extra respektingivande) i TVÅ timmar med start vid sex-snåret. Så det här skulle bli en lätt match.

Körde igång lite lätt för att väcka kroppen. Klockan är nu 10 och den har fortfarande inte vaknat. Så gick det med det. Hela passet kändes ovanligt trögt och jobbigt. Benen ska vi inte prata om. Vem gav mig de här betongklumparna över natten? Taskigt. Resten av passet gick på ren vilja, ibland ville jag bara lägga mig ner och först kräkas och sedan ligga stilla. Andra stunder gick det lite bättre.

Vad har jag lärt mig av detta? BodyCombat på morgonen är hundra gånger jobbigare än att springa, du måste som instruktör tänka hela tiden, ligga före (hur lätt är det med en sömnig hjärna?) och helst utstråla någon form av energi också. Vid löpning står du bara där på bandet och hänger med. Utan att behöva vara trevlig mot någon, utan att behöva säga något, utan att behöva utstråla något annat än svett. Ät något innan passet, människa! Du behöver energi! Räcker inte med energin att längta efter yoghurten och mackorna du har i väskan och som ska intas på jobbet.

Nästa onsdag är jag på tjänsteresa så då kan jag inte köra (core står på schemat) men sen ska jag på igen! Tror att det är lättare att köra styrka faktiskt. Har ju gjort det flera gånger nu i Linköping när jag varit där, inte alls lika jobbigt.

Nu väntar lunch med maken, lite mer jobb och sedan förhoppningsvis en liten lätt 6 km tur ute tillsammans med samma make. Vad jag vårdar kärleken i dag!

Förvirrat pass

Herregud vilket kass pass! Började bra, kände mig pigg och fräsch i benen. Inte undra på med tanke på vilan, inget löpande sedan i fredags. Skönt. Ställde mig på bandet, körde igång dvd:n och började småspringa. Dvd:n krånglade, av igen och försökte hitta rätt avsnitt av SATC (mycket viktigt). Äntligen funkade den. Då började bandet låta illa. Det tjöt och skrev och kändes som om något tog emot. Ropade ner mannen, nej han kunde inte se några konstigheter, kör på bara. Lätt att köra på när det tjuter som ett brandlarm och jag mest är rädd att det ska dyka upp en eldslåga igen som förra gången... Nåväl, bestämde mig för att strunta i oljudet och försöka åtminstone. Men jag tror faktiskt att bandet gjorde något typ av motstånd för att springa i 9 km/h var en barnlek, det har det inte varit tidigare. Måste be mannen titta på det igen.

Någonstans mitt i passet upptäcker jag att jag sumpat min date. Det är inte mina nya Nimbus som får göra mig sällskap i mörkret utan de gamla. Suck. Ska jag orka kliva av igen och fixa. Nej, tror inte det. Skit i det då. Får bli nästa gång. Dessutom råkade jag stänga av bandet mitt i en rusch vid 6,5 km också. Tvärstopp och ingen aning om någon tid heller. Ååååååh vilket j*dra pass! Men om jag bortser från all förvirring, hoppande hit och dit och att jag faktiskt missade min date, kändes det OK! Nu vill jag UT och springa. Ut till blommorna! I morgon väntar ett tidigt BodyCombat-pass, sen är det 6 km lätt UTE som gäller framåt kvällen. Det ser jag fram emot!

Tid: Ingen aning, råkade stänga av bandet efter 6,5 km. Gissar på 45 minuter

Pass: 3 km uppvärmning (9 km/h), 3 km backe (1 minut upp, 1 minut ned, 5 % lutning, 8,4 km/h), sedan 2 km nedvarvning i 9,0 km/h

Total sträcka: 8 km

Känsla: Strul, strul, strul men annars bra

Fortfarande inte kommit iväg på daten

Tydligen skulle maken ha en date med löpbandet innan det är min tur. Vart tog monogamin vägen? Tre i ett förhållande är helt klart en för mycket. Typiskt killar att inte kunna planera; här har jag laddat hela dagen, kommer hem för att ösa in maten, byter om och DÅ helt plötsligt inser han att om det ska hinnas med någon löpning i dag måste det absolut ske innan jag ska på date med Asics Nimbus. Arggghhh! Nu gäller det att hålla motivationen uppe, surfandes, sitter i träningskläder som borde ha tvättats för ett par pass sedan men med nytvättade strumpor åtminstone. Man vill ju inte skrämma bort daten, inte första gången i alla fall.

I kväll har jag en date...

... med mina nya Asics. Jag längtar och är förväntansfull. De kanske kan göra underverk i backarna? Lätta och smidiga, snabba som tusan. Vem vet? Hur som helst så kliar det i hela kroppen nu efter att få träna, har ju vilat TVÅ hela dagar nu. Vet inte när det hände senast. Tyvärr har jag en illavarslande huvudvärk som inte riktigt vill släppa taget men kanske gör den det när jag sätter mig i bilen hem från jobbet om några timmar. Sedan smäller det. Mmmmmm.

Ingen träning bara shopping

Nu ligger de där, mina nya Asics Nimbus, hånar mig för att jag inte får springa i dag. Det har ju varit, och är fortfarande, en vilovecka för att jag ska ge min kropp en chans att återhämta sig. Förra helgen kändes kroppen väldigt "tung" och den svarade inte bra på träningen, därför bestämde jag mig för en lugnare vecka. Den här veckan har träningen gått väldigt bra, det kanske är tack vare den lättare veckan, framför allt mentalt att veta att det är en vilovecka. I går blev det dock BodyCombat som jag körde alldeles själv för första gången på länge och då kändes kroppen med mig igen. I dag och i morgon är det vilodag. Trots att det kliar rejält i benen! Tur att jag drar iväg på tjänsteresa nu så jag inte har någon som helst möjlighet att träna förrän på tisdag....

Summering av mars

Har ju helt missat att mars nu slutat och övergått till april. Nu börjar loppen närma sig..... Här kommer summeringen av mars träning:

BodyCombat: 12 gånger
BodyPump: 8 gånger
Core: 3 gånger
Step-up: 1 gång
Yoga: 1 gång
Spinning: 1 gång
Aquabike: 1 gång
Löpning: 17 gånger, 128,6 km
Total tid: 2 383 minuter varav 898 minuter löpning

Jag älskar Funbeat och statistik! Kan konstatera att det blev en massa träning trots semester i Idre och några hektiska jobbveckor med resor.

Långpass i arla morgonstund

En trevlig utsikt en fredag morgon. Lite segt till en början men det lossnade. Solen sken ute när jag kom ut ur gymmet. Åh vilken härlig dag!

Distans: 17 km
Tid: 122:40 minuter
Känsla: Härligt, härligt

I kväll väntar tjejfest med pina coladas. Vilken härlig kontrast!

Firar jämnt i kväll

Ser nu att jag lyckades pricka in exakt 300 km i kväll. Det måste väl firas, hur då? OK, en ask Läkerol är det enda jag har till hands men det får duga.

Fast MarathonMia har sprungit 408,6 km i MARS! Respekt!

Kvällen i bilder

Kvällen började dramatiskt med att jag inte hade något rum bokat som det var tänkt. En natt under bar himmel hann segla förbi i mitt huvud innan jag till slut fick ett rum på favorithotellet (eller rättare sagt hotellet med det bästa gymmet). In i rummet (en svit med TVÅ rum, hur lyxigt som helst, vet inte hur jag ska kunna använda båda rummen så mycket som möjligt, dessutom två BADRUM med dusch i den ena och badkar i den andra, my god!), av med kläderna och på med löparstassen. Vattenflaska + handduk, check!

Träningen, i dag backe, gick i ett nafs! Kunde ha nött bra länge till utan några som helst problem. Backar flöt på bra och jag körde på tid eftersom löpbandet är inställt på miles och jag är alldeles för oteknisk för att kunna ställa om det. Sedan njuuuuutning i badkaret (i det ENA av rummets TVÅ badrum, amazing).

Sedan middagsdags bläddrandes i den nya tidningen Aktiv träning (få tips om hur jag ska bli en bättre löpare).

Summering av dagens pass då:

Typ av pass: Backe
Distans: Ungefär 1,5 km uppvärmning, 3 km backe, 1,7 km nedvarvning
Tid: 47 minuter
Känsla: Yes, yes, yes!