Min helg

Den gick så fort så jag varken hann fota eller blinka.

Fredag
Dejt med spinningkompisen och planer för vårens pass. Det kommer att bli grymt! Just nu planerar vi långpasset som äger rum 31/1 08:30 - 11:00. Anmälan öppnar 25/1 så häng på låset (du kan läsa mer på Aerosteps hemsida)! Kommer att bli en grej utöver det vanliga.

Helt plötsligt fick jag bli fröken på fredagsspinningen, jipppiiieeee! Valde snabbt fredagsspinning med 80-talsfeeling och de där mysiga intervallerna - 10 x 60/60 sek, 10 x 30/30 sek, 10 x 15/15 sek. Ser lätt ut men testa så får du se.....

I mixen fanns bland annat dessa låtar som alla har sin story i mitt minnesarkiv....

Fina vänner på middag och en superbukett med mina favoritblommor från Pojkvännen fick toppa den perfekta fredagen.

Lördag
Hade en plan att åka långpass skidor men det var kallt, riktigt kallt. Valde tvättstugan hela förmiddagen, innebandymatch och sen ett kortare pass på skidor. Kvällen avslutades i Gävle med Kina-mat och bio. En riktigt, riktigt rolig film hade Sonen valt. Jag höll på att kikna av skratt och han skämdes förstås....

Söndag
Vaknar till solsken och hyfsat bra temperatur. Får äran att dricka mitt morgonkaffe precis vid Hammardammen och det är så vackert att det gör ont.

Drar sedan direkt till skidspåren och nöter två och en halv mil i underbara spår. Det är så där mysigt så jag kommer på mig själv att ha ett flin på läpparna nästan hela passet. Ni vet när man ser så där fånig ut.

Mat i magen, lite jobb och sen styrelsemöte innan jag hoppar på frökencykeln igen. Spinning för cyklister, 90 minuters härligt jobb och ett ruskigt taggat gäng på cyklarna framför mig. Jisses vad det blev åka av. Ett tag var jag så nära att kräkas att jag började fundera över vart jag i så fall skulle lägga pizzan.

Passet handlar mycket om att kunna höja sin puls på flera sätt - det "enklaste" är att kräma på sin motståndsknapp (alltså den på cykeln, inte hjärnan) och på det sättet sänka kadens. Det gör vi i första blocket, styrkeintervallerna. Det andra sättet är ju att höja kadensen (men inte ha lika mycket motstånd i)och därigenom höja pulsen, kan upplevas svårare men ack så bra att kunna. Det används lite för sällan i spinningpass kan jag tycka, ofta tar man genvägen att jobba tungt för att komma upp i puls. Att träna upp sin kadens är ju perfekt att göra på spinningcykeln. Det tränar vi på i det tredje blocket. Det andra blocket är lika mycket mental träning som cykelträning - 15 minuter kring 85 %.

Överlevde dock, gick hem och låg i fosterställning en stund tills Sonen pickade liv i mig och vi fixade mat. Phjuuuu. Film på Netflix och en massa godisätande i soffan, typiskt bra söndag. Sonen valde film även denna gång och det blev den här. Också väldigt bra.

Så, då återstod koll att Dottern var OK i Mora, jobbförberedelse och sen läsning av veckans Klick-bilaga (mitt fredagsnöje). Nu har jag total koll på vad kändisarna gjort/sagt. Skönt.

Team Tibco

"Eller ångesten över att få tjejstryk. Dessutom av en tjej i gympadojjor." Citat från klubbis Patric.

Jag blev inbjuden av min klubbis Ulf på ett trevligt event för att få chansen att se hur ett proffsteam egentligen ser ut och hur de cyklar. Vi var laddade och förväntansfulla. Och kissnödiga (men det beror mest på att det var all inclusive och Ulf bjöd på gratis kaffe hela vägen till Väsby). Kisspaus/cykelkoll.

Vi var ett gäng som samlades på Brollsta Golfklubb, det första jag såg var att Stenis har en egen VIP parkeringsplats. Minsann.

Vi fick snygga tröjor, det fotades och det gick att ta på nervositeten. Ska vi cykla med dessa brudar? Vi trodde vi hade lite försprång då några av tjejerna inte fått sitt bagage vilket innebar att både cykel och cykelskor var borta men tji fick vi. De hade nog kunnat cykla fortare än vi på en dampeda med cykelkorg och high heels på. Nedan nervösa gänget från Gävle Tri. Vem som var rädd att få tjejstryk? Det är han längst till vänster. Det bör noteras i sammanhanget att han gjorde en Ultri Tri (12 km sim, 51 mil cykel, 103 km löpning under tre dagar) för en månad sedan och Kalmar Ironman i lördags.

Hela gänget samlat och redo för solskenscykel.

Helt underbara cykelvägar, snirkliga, lite backiga. Det blev 35 kilometer som var hyfsat lätta, dock var nerförsbackarna något läskiga emellanåt så jag fick bromsa så underarmarna blev blåa.... Sedan tog vi ett girl power foto. Och JA, vi fick fika. De andra drog för övrigt iväg på en ytterligare tremilsrunda men med tanke på IM på söndag hoppade jag över den och tog en till bulle.

Under cykelturen fick jag många bra tips, bland annat från den här cyklisten (jag är urusel på namn men kan det ha varit Kendall). Hon tipsade om att jag borde byta ur styret på min racer då det är för brett men också tänka på min kadens när det går uppför (spin, spin, spin skrek hon oavbrutet i örat när det gick uppför). Tack! Brevid henne ser vi också teamchefen Ed.

Efter cykelturen och lunchen fick vi mer information från teamet, hur de jobbar, hur deras vardag ser ut, utmaningar mm. Otroligt spännande!

Det pratades mycket om teamet, att en enskild cyklist aldrig kan vinna utan tjejerna i teamet har olika roller och kapacitet vilket används på olika sätt i loppet. De ljusa tjejerna längst till vänster är sprinters och de andra tjejerna möjliggör att de har bra positioner inför den sista spurten.

Allmänt råd till oss hobbycyklister var att alltid göra en bikefit, det ger betydligt mer än struthjälmar och carbongrejer. De pratade också mycket om pedaltryck, att säkerställa rundtramp, att träna på att köra med ett ben i taget, att öka kadensen rejält (gör det gärna på en trainer eller spinningcykel). Spin, spin, spin.....

Lite allmänt om Team Tibco, derar motto/syfte är att lyfta fram kvinnliga cyklister och ge dem möjlighet till proffskarriär. De här tjejerna har cykling som sitt jobb där det verkligen gäller att prestera dag ut och dag in.

Jag råkade få några minuter ensam med ett par av tjejerna när de relaxade i omklädningsrummet. De pratade mycket om vikten av återhämtning, att ha kul men också att styrketräna varje dag för att bibehålla styrka och minimera skaderisken. Båda tjejerna yogade också varje morgon och kväll då rörligheten är viktig för att kunna ha en aerodynamisk position i de så kallade time trial loppen (linjelopp).

Tusen tack Team Tibco för en fantastisk dag och tusen tack klubbisarna för sällskap. Trots att Patric fick tjejstryk var han ganska nöjd på vägen hem (lycka till på Sala Silverman Patric och lycka till på IM Mallorca Ulf - rakar du benen så vinner du din age group!).

Och lycka till Team Tibco på world cup tävlingarna i helgen i Vårgårda.

De har tuffa mål att leva upp till, tjejerna. På fredag är det lagtempo och då vill de placera sig minst topp 10 men helst topp 5 (och blir det så kommer coach Ed att bjuda på fest). På söndag är det linjelopp och håller vi tummarna för att Lauren Stephens hamnar topp 10 vilket i så fall skulle innebära att hon hamar hon bland de 20 främsta kvinnliga cyklisterna i världen samt har en stor chans att få representera USA i OS 2016. Heja, heja!

Aerodynamik

Hittade ett bra inlägg som Richard skrivit, det handlar om din position på cykeln och aerodynamiken kring det. Intressant! Läs!

 

En kossie

De såg så glada ut de där små kossorna när vi kom löpandes i bondeland. Överlyckliga sprang de till staketet och hejade, flinade upp sig fint när vi tog en kossie.

Sen tror jag de tyckte vi sprang lite för långsamt för deras smak så de vek av. Jag hade en dålig dag, var en riktigt bitterf*tta och klagade på att det var för många uppförsbackar och att vägen var på tok för rak. Stackars Sara som fick släpa på dessa tanter. Dessutom fick hon lyssna på sånt som en ung tjej inte bör höra såsom hormonstörningar, skilsmässor, 40+ raggningsknep och annat. Hon låtsades som att hon inte hörde tror jag. Vi gnetade ihop nästan 22 km i alla fall. Trots gnäll.

Resten av dagen ägnade jag mig åt att försöka fixa till frisyren, handla saker på IKEA till mitt ekande hem och så en "svamppromenad" med MTB-räven. Vi konstaterade att det fanns mer svamp på våra intima ställen än i påsen.

Men go'fika hade hon fixat. Och KAFFE. Mmmmmm.

Snygga polarna. Eddie var något svårflörtad gällande bilder till bloggen, han får så många beundrarbrev så han vill gärna vara något anonym framöver.

Efter en vilodag med kanske något glas rosé och tjejbubbel, drog jag iväg på ensamcykel och crosslöp. På löpningen öppnade sig himlen och jag lekte lite Miss Wet T-shirt där ett tag. Grrrrr.

Nu dags att jobba lite, följa med Dottern till hennes hem (fatta vad mycket packning hon släpat med sig över sommaren!), handla lite mat så hon klarar sig och pussa ihjäl henne. Sen har jag och Sara ett beslut att fatta.

Äntligen sommar!

I vanliga fall brukar jag så här års googla alla vädersajter jag kan. Om och om igen. Det är ju Vätternrundan i helgen. Det här året blir det ingen VR för mig vilket känns märkligt. Och just i år verkar vädergudarna fått fnatt - det blir en varm och skön runda utan vind. What???!!!! Bara för att jag inte ska åka. Känner faktiskt suget....

Men jag kommer att vara i Jönköping på lördag förmiddag och heja på snabbgrupperna som far förbi. Det ska bli kul!

För övrigt körde jag ett riktigt bra pass i går. Först cykel i 4 mil med ett gäng glada cyklister och utan arm- och benvärmare för första gången i år! Nedan saknas två cyklister som tydligen hade bråttom hem.

Direkt efter var det crosslöp 9 km. Nöjd även om det inte gick fort.

I tisdags hade SSSSara komponerat ihop ett längre bassängpass som gick riktigt, riktigt bra. 3000 meter in på simkontot. Katching! Tyvärr hann jag då inte med mitt kettlebellsgäng som dagen till ära höll till utanför min dörr. Sommarfeeling de lux!

I dag väntar distanspass OpenWater. Ser faktiskt riktigt mycket fram emot det. Avslutar sedan kvällen med crossfit och kanske en solig kvällspromenad. Sommaren är här.

Siljan Runt 2015 - The Story

Monster-Linda har skrämt mig hela veckan med att det minsann inte blir tal om fler stopp än ETT. I Leksand. Inte undra på att jag var dödsnervös hela fredagen och gick mest och funderade på hur mycket energi som jag kan proppa på cykeln. En team-medlem blev otroligt lycklig när han fick tipset att man faktiskt kunde tejpa fast saker på ramen. Han började lite lätt med gel, gick all in på Kexchoklad men när han började hämta chipspåsar och team-medlemmen Christer så sa jag vänligt men bestämt nej. Christer måste ju för guds skull få cykla själv.

Sov dåligt hela natten, fick springa på toa stup i ett och drömde jobbiga drömmar om ett liv utan kaffe - eller rättare sagt en cykeltur runt Orsasjön och Siljan utan kaffe. Hua.

Morgon, klockan ringer, vi försöker trycka ner frukost och så iväg till starten där Monster-Linda och de andra polarna väntar. Hur jag än gjorde fick jag med Christers ända i bilden. Tror han var nöjd över att slippa vara fasttejpad på team-medlemmens ram och visade det på ett tydligt sätt.

Många regnjackor var det, regnet hängde i luften och frågan var bara NÄR det skulle börja ösa ner.

Och mitt i allt detta kommer jag på att det ju faktiskt är Monster-Lindas födelsedag i dag! Stort grattis till dig min starka, fina vän (jag tycker om henne trots att jag aldrig får fika). Hipp, hipp, hurraaaa! Nedan har hon munnen full med smörgås, hon måste ha ätit hela natten....

Äntligen dags för start, vi masar oss sakta men säkert mot startpipmojängerna.

Jag är lite nervös men ändå förväntansfull. Kommer att bli en bra dag.

Vi börjar trampa mot Mora, det går som alltid lätt. Även i år är det olyckor i båda rondellerna, det ser otäckt ut. Det kommer också snabbklungor som viner förbi oss och jag påminns om varför jag inte orkar med Vätternrundan i år.

Vi är fyra i vår klunga och vi kör jämnt och lugnt. Det går riktigt bra runt Orsasjön och ner till Mora. Där träffar vi på ytterligare en hemmacyklist som fått punktering och vi bistår med slang. Eller vissa bistår med slang, jag försöker äta så mycket jag någonsin hinner på så kort tid som möjligt. Fast sen får jag också bidra med slang för han får en punka till efter några hundra meter. Dålig dag.

Här börjar det regna (efter ca 5 mil), drar på mig regnjackan och regnet bara ökar. Ser absolut ingenting, speciellt inte när det går utför. Vi gör ett kort stopp i Garsås, inte för att äta korv som jag i hemlighet hoppats på utan för att få en funktionär att åka och plocka upp killen med tre punkteringar i bagaget.

Vi rullar vidare och det går ganska lätt fram till Rättvik men därifrån och tills man svänger av till Tällberg har jag det tungt. Det är inte kul när det regnar, jag är dyblöt och känner att jag fått i mig för lite energi. Vi stannar till innan Tällberg och jag trycker i mig energi igen. Så ja, snabba ben igen inför Tällbergsbacken.

Det som är mest trist med regn är att alla nerförsbackar blir så outnyttjade. Det går alldeles för fort för att jag ska våga släppa på. Snabbt är vi i Leksand och jag får stanna och dricka kaffe i Siljansnäs. Gudomliga bullar!

Efter Siljansnäs hittar vi en härlig klunga att hänga i hela vägen till mål. Det går fort men lätt. Regnet börjar vräka ner igen men jag orkar inte bry mig. Aktar mig noga för att vara med i en krock på Sollerö-vägen och klarar mig faktiskt. Rullar in i mål på 6:08. Inte PB (vilket är 5:44) men jag jagade heller inte tid i dag. Hade nog kunnat putsa en del på tiden men vad tusan. Det var en bra dag med trevliga kompisar och jag fick kaffe. Vad mer kan man begära? Fick ju en dalahäst också, tjusig.

Tack teamet - ni är bäst!

Chillar lite

Började den här dagen med några mils cykel i solsken. Fick (försöka) hänga på Monster-Lindas bakhjul men den här gången gick det bättre än i lördags. Våra ben är döda sedan någon (?) plågade dem med en miljarrrrrd squats i söndags. Vem kan vara så elak?

Sista cykelturen inför Siljan Runt på lördag är avklarad och det enda som störde var att jag inte är en så himla bra cykelmekare och därför råkade sadeln peka lite uppåt vilket väl inte var helt bra. No comments.... :)

Fick äntligen till simning med SSSSara igen, hinner aldrig simma nuförtiden. För att kompensera hade hon återigen dundrat på med ett sjuhelsikes kompis-simmarpass. 2750 meter senare kände jag så här - ge mig något att röka på för guds skull.

Nu väntar vårmiddag med tjejerna i kväll, löpning, sim och vila fram till lördag då Monster-Linda har bestämt att vi får göra ETT stopp. Och det blir inte i Garsås för korv heller för det är för trångt där säger hon. Jag behöver Monster-Linda, verkligen, men hon skrämmer mig. Hua. Att ta mig ur den där komfortzonen är så läskigt.... Och jag vet att jag kommer att tjata om kaffe vid varje depå men troligtvis har hon förberett sig med öronnpluttar inför lördag.

Och just ja, klick-fingret var lite snabbt.

Jag hade i alla fall tur med vädret

Klockan ringer 07:00. Lördag morgon. Så trött så jag nästan svimmar. Känner redan där och då att kroppen nog inte är helt alert i dag men tar tag i dagen ändå. Frukost, byter om, rullar ner till mötesplatsen. Planen är 13 mil cykel i dag.

Klungan drar iväg, känner direkt att antingen är tempot högt eller så är min kropp kass. Känslan håller i sig hela tiden, jag har svårt att ligga på bakdäck och pulsen vägrar gå ner mellan backar/förningar. Typiskt. Väljer efter ett par mil att hänga av klunga. Visst, jag hade kanske kunnat fortsätta att kriga men det var inte värt det.

Sätter mig i diket en stund och gråter. Funderar på vad jag ska göra. Jäkla cykel. Till slut tar jag mig samman och inser att jag faktiskt inte är någon proffscyklist, min lön hänger inte på om jag genomför det här passet eller inte, mina sponsorer hotar inte att dra sig ur. Just ja, jag är ju faktiskt en vanlig motionär som ska cykla lite.

Känner mig något bättre till mods och tänker att jag väl ändå kan ta ett halvlångt pass när jag ändå håller på. Och så vill jag ju fika förstås.

Benen är fortfarande tunga men nu när jag själv väljer tempot fungerar pulsen. Trampar till fina Stjärnsund för en ensamfika. Korven hade jag redan ätit upp när fotot togs. Och ja, hade visst hunnit börja på wienerbrödet också.

Cyklar hem och har fått ihop 75 km. Nöjd ändå.

Men varför är kroppen kass? Kanske beror det på det där morgonpasset som jag körde med Nadja i går morse? Jag som inte tyckte det var så jobbigt.... (Men herrejisses, ser ni min frisyr, ja det går ju inte att undgå eftersom den tar upp halva bilden, tur det inte är en skönhetsblogg.)

In action - alla möjliga saker som dödar ben hade vi på schemat. Nadja är mångkampare så hon kan döda ben på många olika sätt.... Det kommer ett eget inlägg om Nadja strax.

 

 

Eller kanske var det torsdagspasset i världens finast gruppträningssal som var boven? 30 minuter tabator och efter det körde jag tunga marklyft på gymmet intill.

Eller så är jag bara trött/övertränad/grinig/omotiverad. Men i går är jag körde spinning och crosslöp var benen oförskämt pigga. Konstigt.

Söndagshäng

Klockan ringer vid sjutiden. Det är söndag. Frukost nummer ett intas, på med löparskorna och iväg. För att lyxa till det har jag musik i öronen och solen lyser i ansiktet. En helt perfekt söndagsmorgon. Benen tassar på, har inte riktigt bestämt runda (lite så jag jobbar) utan väljer vägar efter känsla. Hamnar ändå på min favoritrunda med grusväg, stig, sjöar, hästar, asfalt. Tankarna fladdrar hit och dit, livet känns lätt.

 

Efter 22 km stannar jag utanför min dörr, stretchar, solen värmer och det är dags för frukost nummer två. Sen in med lunchen i ugnen, jobb och slutligen mat igen då. Sonen vill ut på racertur, klart vi ska det! Tänker att jag tar det lite lugnt eftersom han inte varit ute så mycket än men hur mycket jag än trycker på hänger han envist kvar på bakhjulet. Vilka cykelben han har!

Givetvis blev det fika också.

Ett styrelsemöte senare fick leka crossfit-fröken. Utomhuspass för första gången i år, underbart! I alla fall som fröken att få gå runt och sola sig, skrika lite, kolla teknik och vara allmänt chill. Både däckvält och rep minsann.

Jo det blev lite annat också. 2 minuter per station, sju station, två varv. Jag var inte ett dugg trött efteråt, hade kunnat köra flera varv minsann. :)

Underbara vårvärme, stanna kvar!

Händelserik cykeltur

I dag fick jag bestämma ALLT på cykelturen eftersom Monster-Linda är i Göteborg och springer varvet. Jag ÄLSKAR att bestämma. Till exempel bestämde jag att vi skulle cykla 13 mil bara för att jag skulle få fika på världens bästa fikaställe. Jag ÄLSKAR också att fika som ni vet.

 

Vi var ett gäng på 8 cyklister som drog iväg vid 08:30 i morse, glada och förväntansfulla. Det gick bra att cykla, jag hade utsett Fredrik till kapten som skulle hålla ihop gruppen och besluta om hur vi skulle cykla. Det blev både belgiskt, tvåpar och ett led. Efter några mil smällde det i ett däck och punkteringen var ett faktum. När det sedan konstaterades att felet berodde på att alldeles för slitet däck så drog vi tre brudar vidare för nog kunde väl killarna cykla i kapp oss sen.

Vi fick dock sällskap efter en stund av en kille på MTB som tyckte det var coolt att hänga på ett gäng tjejer som cyklade snabbt. Men efter några kilometer ropar han "tjejer, jag svänger av nu" men grejen var att det inte fanns någonstans att svänga av..... Grabbstackarn orkade helt enkelt inte hänga bakom oss....

I sista backen innan fikat lyckades en av tjejerna växla något olyckligt så kedjan hakade fast och det blev tvärstopp. Jag lyckades väja på något sätt men den tredje tjejen rasade också omkull. Nu kom killarna i kapp och vi kunde konstatera att det var slutcyklat på den där cykeln. Trist. Så nära fikat och allt... Och så började det att hagla när vi stod där och försökte fixa cykeln. Suck. Men vi fortsatte ändå till Högbo Qvarn, världens bästa fikaställe. Jag ÄLSKAR ju att fika och har därmed utforskat väldigt många ställen.

Jag ville fika länge men till slut fick jag ge mig av jag också.

Det började regna igen och vinden var helt omöjlig i dag också. Vi slet som djur. Men vi tuggade på, meter för meter. Någon hade tidspress för att hinna till ett dop, någon tyckte att det inte tog alls trots att han gick "för fulla makaroner". Lite så var det i dag. Upp och ner. Men jag hade extremt starka cykelben i dag, det rullade på så himla bra. 13 mil senare kände jag mig förstås lite mör men inte alls farligt. Redo för nya äventyr med cykelbränna efter hjälm och goggles.....

Ha en fin kväll! Själv ligger jag i soffan med benen i högläge samtidigt som jag mumlar "jag kommer att återhämta mig fint, i morgon kommer jag att älska att springa 21 km". Sure.

Hänt sen sist

Här haglar inte inläggen direkt, lite för mycket hej och hå just nu men lite bilder kan jag ju alltid bjussa på. Börjar på tjänsteresan där jag hann få till ett bra löppass. Först snabb uppjogg i en 3 km sisådär. Sen hittade jag en bra backe där jag körde 3 x 3 minuter med fokus på styrka och teknik. Välkommen mjölksyra!

Och när jag ändå var där kikade jag på MTB-spåren. Hit ska jag tillbaka med min cykel.

Och ja, klart jag åt efterrätt tills sockret sprutade ur öronen.

Tjejmingel på onsdagkväll men utan bilder, dock mycket snack om daggmaskar (har de verkligen varken hjärna eller hjärta?). Torsdagens långpass på cykel blev något seg men det här starka gänget drog ihop 12 mil i konstiga vindar (mest kantvind). Snygg min jag gör. Fotogenik kallas det. God hamburgare.

Och i morse ringde klockan för sista Bootcampen för den här gången. Sluttester på schemat och tjejerna var helt grymma. Vilken attack!

Älska armhävningar!