tisdag 18 januari 2011

Det är synd om någon....

Hon ligger under bordet medan jag och dottern softar i soffan, hon vill så gärna att vi ska tycka synd om henne och lyfta upp henne. Skitkatt....

Vad har jag hunnit med i dag? Hade en bra plan för eftermiddag och kväll, tyvärr sprack den då jag hade tagit fel på trumtiden (sonens, inte min) igen. Hmmm. En sur mamma som sprang omkring, föste iväg svärmor, letade träningskläder med sur min, härjade med barnen, kom till slut iväg och bara andades. Löpning i stället för skidåkning. Axlarna skönk ner en decimeter, spänningarna släppte, andningen blev normal och jag kunde tänka igen. Och ja, det är ju löpare jag är egentligen trots att jag irrar iväg på Klassikerutmaningar och gruppträning. Löpning är mumma för själen. Mina billighetsdobbar är helt fantastiska trots blankis.
Efter löpningen hann jag in och pussa på sonen, dra på mig nya kläder och sedan ut för att vänta på träningskompisen inför en halvtimmes core. Tog med en extra kompis, en snuttefilt.

I morgon drar jag på tjänsteresa igen, hoppas på lite skidåkning framåt kvällen!

1 kommentar:

Malin Olsson sa...

Tack för sällskapet idag.

Du...va snäll mot Moppa, tänk på att hon haft en hård helg, klart katten är trött och behöver love!!!