fredag 11 september 2009

Fula gubbar

I dag hände något läskigt när jag sprang mitt långpass på härliga grusvägar. Långt ifrån mänskligheten var jag och glömt att berätta för mannen var jag befann mig. Helt plötsligt kör en Volvo i kapp mig, en gubbe börjar fråga än det ena och än det andra. Jag svarar lite korthugget, mest för att bli av med honom. Sedan kör han iväg bara för att stanna lite längre fram. Han öppnar bakdörren och börjar leta efter något. Jag får panik men vill inte vända, tittar rakt fram och försöker öka på stegen. Inga andra finns på vägen, det är långt till närmsta hus. När jag passerar honom, närmar han sig och frågar om jag vill ha något att dricka ur en smutsig flaska han tagit fram. Jag tackar nej och pekar på mitt vätskebälte. Nu har jag fått upp farten ordentligt och gör upp en plan i huvudet - om han försöker något springer jag rätt in i skogen och då bör gubben inte ha en chans mot mig.

Gubben stannar kvar på vägen och jag springer vidare. Mycket skärrad. Dessutom vet jag att om ett par kilometer ska jag vända och springa tillbaka igen samma väg. Ringer till mannen och berättar vad som hänt och var jag är. Dags att vända tillbaka vid Marre-skylten som vanligt.

När jag börjar närma mig gubben igen, som står kvar på exakt samma ställe, ser jag till min glädje att mannen slängt sig i bilen för att möta mig. Lycka! Det gick bra, gubben sa ingenting och jag vet inte om han bara var pratsjuk eller om man ville något annat. Just nu planerer jag alla mina kommande pass där det rör sig människor.....

Några kilometer senare kommer jag till min favoritplats, forsen, där jag alltid stannar och bara njuter av livet. Det är så vackert!

I ugnen puttrar den hemgjorda pizzan, äppelpajen som barnen gjort väntar på att få byta plats med pizzan, fruktfatet är fixat, Glassbilen är snart här och en helkväll med barnen i soffan väntar. Eventuellt en omgång Buzz så jag får slå dem igen. Livet är underbart!

Distans: 20,5 km
Tid: 2 timmar 18 minuter
Känsla: Snabbhet i benen, ofrivillig fartökning i mitten gav inga problem senare, känslan och styrkan finns där!

1 kommentar:

Pernilla Hult sa...

Fy vad läskigt.. Det händer så mycket hemskt idag så det är nog bra om de där hemma vet vilken runda man springer - även om du hade sprungit ifrån honom in i skogen.. Huvudsaken är att det gick bra!

Ha en trevlig helg!