Säter Triathlon 2018 - The Story

Oj, oj, så mycket som hänt och så lite som jag skrivit om det. Har det då hänt på riktigt eller inte?

Jag börjar med att berätta om vad som hände förra lördagen. Då bestämde jag och Camilla att dra till Säter för att genomföra en olympisk distans. Jag har inte tävlat triathlon sedan förra årets Vansbro Triathlon då den sista grenen blev ambulansåkning till Mora på grund av krånglande hjärta. Det sätter igång en massa konstiga tankar i hjärnan kan jag lova.

Innan loppet
Jag och Sara hade cyklat en massa från tisdag till torsdag (blogginlägg kommer men vill du så läs hennes så länge). I värme. Jag vilade på fredagen men var väl inte helt utvilad direkt inför loppet men hade tillsammans med coachen att loppet mest skulle vara träning samt för att bli av med spöken i huvudet så det gjorde inget. Började som vanligt titta på gamla resultatlistor och blev nervös. Det är ju ett superlitet lopp ju! Jag hade trott att det var väldigt många deltagare men se det stämde ju inte alls.... Jag hade definitivt inte kollat in banan innan och tur var väl det för då hade jag inte åkt.

Även Camilla var nervös så vi var inte alltför sociala i bilen på väg till Säter. Det var ganska tyst och sammanbitet kan man säga. När vi kom fram till Säter och checkade in så läser jag lite nonchalant i PM'et och ser något om att våtdräkt ej är tillåtet om vattentemperaturen överskrider 22 grader. Slänger ut en fråga till en funktionär om hur varmt det är i vattnet och han svarar 23. 23??!!!??? Allvarligt!  Blir det våtdräktsförbud????? Ångesten ökade. Vet inte hur många gånger jag gick in här....

Vi var där i god tid och fick hänga vid den vackra sjön.

 Vi försöker se lite glada ut. Fejk. Bara fejk.

Till slut fick vi checka in cykeln och jag fick platsen brevid Emma Graaf! Coolt. Starstruck.

OK, dags att starta.

Loppet

Simning 1500 meter - 38:06
Fyra varv, riktigt bra start men ty jag är långsammare än en finlandsfärja så blev jag ensam väldigt fort. Det var lite jobbigt att se de andra dra iväg men jag fixade det ändå. Simningen fungerar inte riktigt just nu, jag hoppas verkligen det släpper men förstår inte heller hur det ska kunna göra det ty jag simmar aldrig....

T1 - 3:21
Min snabbaste växling i T1 ever (min coach brukar fråga om jag har kaffekorgen med mig). Första gången jag hade triathlondräkt under och slet bara av mig våtdräkten och hoppade på cykeln. Min Geting var för övrigt väldigt ensam i växlingsområdet....

Cykling 40 km - 1:31:51 (snitt 26,1 km/h)
Hoppade på cykeln och drog iväg, pulsen skenade och det blev jobbigt. Det blev ännu jobbigare när jag såg den första backen. Hua. Och den skulle tas FYRA gånger. What? Skämtar de med mig? Ska jag avbryta eller? Nej, klart jag inte ska. Det är bara att cykla på. Jobbig känsla att vara sist igen men försöker låta bli att tänka på det. En kille som jag cyklar med en stund frågar hur många varv vi ska cykla. Någon som har ännu mindre koll än jag alltså. Så här såg höjdkurvan ut, hade jag vetat att mentalvårdsmuseet låg så nära banan hade jag åkt dit i stället....

Sjukt jobbigt var det, långsamt gick det, varmt var det men det bästa var ändå när jag på sista varvet såg Camilla. Jag var säker på att hon hade brutit då jag såg aldrig henne. Det visade sig att jag letade efter fel dräkt och att hon hade hejat på mig varje gång men trott att jag var sur då jag aldrig hejade tillbaka.... Vänner för livet eller? ;)

T2 - 1:34
Bytte skor och gick bort mot löpningen. Långsamt. Söta Hjelmen trodde att jag skulle bryta, så sakta gick jag. Men nej då, mest bara varm.

Löpning 10 km - 1:16:03 (snitt 7:41 min/km)
Hade ingen aning om hur löpbanan såg ut heller och det var tur det. Jisses. Varje varv (fyra varv även här) började med en backe. Förstås. Herregud. Den backen fick jag gå varje gång. Sen gick jag lite till på något ställe varje varv utom de två sista då jag faktiskt sprang allt utom backen.

Totala tiden blev 3:30:59 enligt resultatlistan, sist av tjejerna, näst sist totalt. Men om man vänder på resultatlistan så kom jag ju nästan först.

Efter loppet
Jag är glad att jag åkte till Säter, jag är glad att jag vågade, jag är glad att Camilla följde med. Det var jobbigt att tävla. Simningen gick så där, jag försökte pressa på cykeln, löpningen funkade i alla fall trots värmen. Ja, vi gjorde det bra. Vi firade på McDonalds i Hedemora. Flott ska det vara.

Matresan

Jag älskar att landa i min semester i Finland. Det finns inget att göra, bara läsa böcker, träna och ÄTA. Hela tiden och ideligen. Det mesta kretsar kring mat - vad som ska ätas till lunch, till middag, till fika, när det ska ätas och om någon är hungrig.

Som alltid bestämmer Sonen menyn och då är plättar ett måste.

Vi har också ätit glass i mängder.

Men faktiskt har jag tränat också. I går cyklade jag 95 km och fick några tårar i ögonen pga nostalgiska minnen. Exempelvis vid den här kyrkan som jag inte sett på många, många år.

Jag tvättade också cykeln efter jag cyklat. Bara en sån sak.

Nu är den redo för nya äventyr, kanske i morgon.

Jag och Sonen besökte ett gym i förrgår.

Och innan det hade jag sprungit 17 km samtidigt som jag lyssnade på En mörk historia och Arboga-kvinnan. Hua!

Men mest ligger vi så här.

Och så här.

Och spelar kort.

Nu ska jag fortsätta med att göra ingenting. Heippa!

Statistik-Marre delårsrapport

Sara ville ha koll på mig så jag inte bara latar mig här i de finska skogarna så jag förde in min träning i Funbeat. Min riktiga planering och uppdatering kör jag i TrainingPeaks nu när jag har en sträng coach som detaljgranskar varje liten pulskurva och varje liten eventuell fika jag tar när jag cyklar (smakade fikat bra i Gammelstilla eller?). 

Pratade precis med en annan triathlet i telefonen och vi ojjade oss över träning och framför allt utebliven träning. Eller mest jag, han var ganska lugn ändå. Därför bestämde jag mig för att göra ett mellanbokslut. Hur har det egentligen gått för Marre under sommarmånaderna hittills? Har hon mest druckit rosé och rest runt eller har hon också tränat?

Den som är särskilt intresserad kan också läsa motsvarande blogginlägg från 2016 (2017 var ju som bekant ett mellanår). Så här är vad jag tränat 1:a maj till i går 5:e juli.

Ser ju fint ut att cykling är halva kakan, det som inte ser så bra ut är att simning är så lite och det är just det som bekymrar mig. Men nu ska vi nörda ner oss lite till.

Cykel

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 1599 km - 5 pass över 10 mil

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 2289 km - 8 pass över 10 mil (inkl Siljan Runt och Vätternrundan)

2018 (perioden 1/5 - 5/7) 1328 km - 5 pass över 10 mil (ytterligare 4 pass mellan 9 och 10 mil)

2018 (april månad) 681,7 km med ett pass över 10 mil

Summering - bättre än jag trodde! Känns som jag knappt varit över 10 mil på cyklingen men det har jag tydligen. Och ännu bättre - Sara och jag ska på cykeläventyr så nästa vecka blir det nog ytterligare två pass över 10 mil. Jag skulle nog vilja ha ett pass på 15 mil innan jag är nöjd här. Ska jag upp i kring 2000 km så behöver jag cykla 170 km per vecka och det låter ju inte orimligt. 

Löpning

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 354 km - 7 pass över 15 km varav längsta 25 km (2 gånger)

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 237 km - 6 pass över 15 km varav längsta 21 km

2018 (perioden 1/5 - 5/7) 227 km - 5 pass över 15 km varav längsta är 17,1 km

Summering - ja, det är ju här som jag har haft det jobbigt pga skada. Min coach har inte lagt in några längre pass utan mer satsat på mängd vilket syns i antalet kilometer. Jag har kört många pass kring timmen och lite över men nu är det dags att köra några längre pass. Återstår ett på 20 km, ett på 23 och gärna två på 25 km.

Simning

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 51 km

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 48 km

2018 (perioden 1/5 - 5/7)  23 km

Summering - hoppsan. Jag vet ju att jag inte fått till någon vettig simning i sommar men så här illa? Behöver verkligen lägga i en högre växel. Målet är att simma 3 pass i veckan (2 denna vecka), 2+2+3 km. 

Plan framåt

OK Marre Maräng. I morgon är det 6 veckor kvar till Ironman Kalmar. Coachen har inte lagt in hela min träningsplanering ännu men så här tänker jag:

Den korta versionen - SIMMA FÖR I HELVETE! SARA HJÄLP TILL HÄR! Fyra hela veckor med mängd kvar att göra.

Vecka 27 (den här veckan)

Simning i dag och på söndag. Ett av passen 3000 meter (troligtvis söndag). 

Vecka 28

Cykelfokus pga minisemester med Sara. Ev långpass löpning på måndag (kring 20 km) beroende på vad coach säger, definitivt simning. Kortare cykel på tisdag, längre på onsdag, 13 mil på torsdag. Simning fredag och sen Säter triathlon Olympisk distans på lördag. Nice!

Vecka 29

Semester även denna vecka på annan ort. Tänker cykel, löp (långpass 23 km) och simning.

Vecka 30 + 31

Slut på semester men ska ändå försöka få till fina mängdveckor. Långpass löpning 25 km x 2, Å-simmet 6,3 km.

Vecka 32

Tapering.

Vecka 33 

Race-vecka.

Nu kör vi! Eller vänta, ska "låtsasjobba" en stund till då några tydligen tagit tag i min lortiga bil....

Kärlekshelg

Kärlekshelgen startade med 95 km landsväg med SuperSnabbaSilverSara. Det gick gudomligt bra första halvan men sen drabbades vi av THE MOTVIND. Jisses vad det blåste. Sara hade läst att det skulle blåsa 10 m/s och det tror jag det gjorde. Öronen susade, vi stretade i vinden. Men Sara, det lilla cykelproffset, har tydligen lärt sig att äta i farten så hon knaprade Sportlunch för brinnande livet där bakom mig och drog mig hem sen. Uppmärksamma läsare kanske sätter kaffet i vrångstrupen nu ty Sara kunde inte släppa styret för en sekund tidigare, hon kunde inte peka riktning eller något annat heller för den delen (såsom stora kratrar som jag åkte ner i ty hon inte vågade släppa styret och medan hon funderade på vad hon skulle skrika så var jag redan nere i kratern och behövde bärgning upp medelst stor bil), inte dricka vatten och definitivt inte trolla upp något ätbart ur fickorna. Imponerande. Stilstudie nedan (hon säger att hon har genomskinliga byxor så kolla noga).

På mig fanns det tydligen ingen bild men jag kan bjuda på bild från torsdagen då jag körde intervaller. Hårt. Det var också mycket varmt. Mycket.

Men sen på fredagen så åkte vi ett gäng glada och förväntansfulle människor mot Härnösand. Vi började med att kivas om vart det skulle ätas. Till slut blev det Pinchos, mest för att den här mannen skulle få sin Kinder-äggs-efterrätt. Han var nöjd ända tills hand öppnade ägget och det var en dålig leksak. Då var den kvällen förstörd. Vi var också nöjda men mycket mätta. Alldeles för mätta.

Nästa dag åt vi frukost och drog sedan mot trailspåret. 

Det var väldigt upp-och-nerigt. Mycket. Jag och Camilla hamnade också i ett träsk. Mysigt. Snabbt ombyte och iväg för att utföra fasteruppdrag. Lyckades bara fånga en av de sex barnen på foto ty en hade låst in sig i en duschkabin och var därför något stött, en låg och sov ty hon är tonåring och mycket trött, en satt och skrev viktiga saker på sin mobil, två småkillar sprang så fort så det gick inte att fånga dem på bild. "Hallå - kan någon bara torka bort det här kladdet från mina händer så att jag slipper torka av det på håret för där har jag torkat bort något annat och nu har jag konstig frisyr".

En korv på Sibylla och vi var laddade för vigsel vid havet. Härifrån är minnet något suddigt för jag grät mig igenom hela vigseln. Det var så fantastiskt vackert. När ungdomarna spelade och sjöng "Utan dina andetag" så dog jag nästan. Det är den låten jag tar till både när jag har djupa kärlekstrubbel och när jag är riktigt kär. Den låten är kärlek för mig. Och den spelades i den här miljön. Gråt. Snörvel.

Och så de vackra två.

Magiskt.

Jag och Pinglan.

Middag som var underbar.

Hem på småtimmarna.

Och på söndagen tvingade jag de andra att gå upp tidigt för jag hade en ny resa att dra iväg på.

Så nu är jag har här och har tagit den första bastujoggen. I dag ska jag cykla till Kristinestad. Hörs! Hej!

Det perfekta dygnet

Sista konferensen för året på ett magiskt ställe, magisk middag med magiskt sällskap. Kommer att sakna den här bönan så mycket.

Så det var något tungt huvud när jag vaknade på onsdag morgon för att ta tag i en ny jobbdag. Andades några andetag, drog ner axlarna och sen körde jag järnet.

Dagen blev inte riktigt som jag hade planerat den men den blev bra ändå. Åkte hem till de här två lite så där spontant.

Vi bestämde att vi skulle springa "en sväng" så han gjorde en karta till oss. Den lilla svängen blev mycket längre än vad jag tänkt men ack så härlig. Hon - den här bönan som alltid ser ett ljus i tunneln oavsett vad. Jag vill vara som hon.

Vi pratade, vi skuttade bland stenar, ibland var det mer dans än löpning och det gick väldigt sakta då ingen av oss är så bra på att springa på små stigar som ibland är obefintliga. Jag ramlade först.

Sen ramlade hon.

Men vi var ändå glada.

Till slut kom vi fram till han som ritat kartan.

Och kunde åka tillbaka för att hämta min bil. Klockan hade blivit väldigt mycket och jag höll på att dö av hunger när jag kom hem till mina små barn. Mysig middag och sen drog jag och Sonen iväg på äventyr.

Efter det var mamman helt trött och behövde sova. Men dessa ljuva, varma, ljusa sommarkvällar!!!! Älskar det!

I dag är det jobb (sista dagen på kontoret innan semestern), cykling på lunchen hoppas jag, glassätning på eftermiddagen och sen några glas rosé med en fin vän jag inte träffat på väldigt länge. Bra dag!

Min midsommar

Jag anlände från Finland sent onsdag kväll, spinnade torsdag morgon, jobbade och sen åkte jag mot Finland igen. Den här gången kryssning till Helsingfors. Jag och Han ville bryta våra respektive midsommartraditioner och göra något helt annat så det fick bli kryssning. Vi checkade in, bytte om och gick sedan loss på en fantastisk middag. Hann också med att besöka karaokebaren innan jag tyckte det var mitt i natten och ville gå och sova.

Väderprognosen för midsommarafton var något kylslagen. När jag lyssnade på morgon-TV i Imatra på onsdag morgon lät väderpresentatören extremt positiv "det som kommer ner från himlen är regn och inte snö".... Men vi hade spanat in att det fanns ett ställe som hette Allas Sea Pool mitt i Helsingfors och dit styrde vi stegen. Vi checkade in, bytte om till löparkläder och drog iväg på sightseeing. Jag skulle mest fokusera på att hålla ihop löpningen ty det var en sådan dag, Han skulle ansvara för att vi skulle springa mellan 60 och 75 minuter (fast det sa jag inte till en början utan det fick liksom växa fram). Till sin hjälp hade han den finska versionen av Google Maps - Kookli Mapsi. Bra grej det där.

Det regnade på tvären till en början. Men man kan ju bara bli blöt en gång. Dock avvek vi från planen att springa vid havet ty om vi gjort det hade vi blåst omkull.

In action. Kan noteras också att bloggfotografen blev extremt ängslig när han insåg att hela ansvaret avseende detta blogginlägg låg på honom. Han fotade i tid och otid. Försökte skynda sig att fota när solen var framme två sekunder och sprang också i förväg för att fota actionbilder. Han kommer att bli sjukt besviken när han inser att jag bara använt 1 % av hans bilder.

En ljusglimt i regnet. 

Till slut började jag få nog av löpning och ville ha kaffe. Då stod vi på ett torg och jag ville ju till den där kyrkan innan vi kom tillbaka till badstället. Problemet var att jag inte visste vad kyrkan hette eller vilken riktning den var i. Och jag ville ha kaffe. Sa jag att jag ville ha kaffe? Han fick försöka lirka med mig och försöka få ur mig vilken riktning som kyrkan rimligen bör finnas i men man kan väl säga att jag var rätt körd i vägg. Lite lätt grinig kan man också säga. Lite. Inte så mycket samarbetsvillig kunde vi konstatera.

Till slut fann vi kyrkan i alla fall (den finns vid 9 km passeringen), jag var nöjd och efter det var han noga med att konsultera Kookli Mapsi så att vi hittade raka vägen tillbaka till badstället. Dryga milen avklarad alltså. Tips förresten, där vid 5 km finns det en helt fantastisk badstrand, testa!

Jag frös när vi kom tillbaka så det fick bastubad. Länge och väl. Och dopp i poolerna också.

Lunch på stan, shopping och sen tillbaka till badstället för en kilometers simning. Efter det var jag nöjd och vi drog oss tillbaka mot båten. Blåsigt men ville absolut fota med finska flaggan i bakgrunden. Tyvärr var just flaggan rätt bråkig.

Ett glas champagne för att fira midsommaren blev det.

Sen åt vi fin middag, hängde i puben och pratade om livet. Typiskt bra midsommar. Till och med midsommarstång fanns det.

Nu väntar en veckas jobb, bröllop och sen Finland igen. Älskar mitt liv.