Kvällens material

Tagen av polisen

Hade lite bråttom i dag, det var möten inbokade, sedan en kort löprunda eftersom kvällen blir sen, bilresa till nya möten. Lite lätt eftersvettig efter duschen...
Och eftersom lunchen blev överhoppad så tog jag den i bilen på väg till mina möten.
Men ooooops, bakom en kurva står Farbror Polisen. Oooops. Han stoppade mig och tyckte jag skulle stanna om jag skulle äta sallad så jag inte vinglade så hemskt. Men jag körde inte för fort i alla fall. Tur att han inte såg att jag dessutom knäppte kort sekunden innan han stoppade mig.....

Nu laddar jag för föreläsning med Staffan!!!!

Löpning i mörker

Sitter och kikar på någon fotbollsgala (inte så intresserad av fotboll som man kanske kan läsa ut ur detta) och pustar ut efter en kvällstur. Att springa i mörker är häftigt, känns alltid som att jag är supersnabb! Vet inte varför, kanske är det skuggorna som lurar mig, vad vet jag. I dag fick jag sällskap av Mannen också och vi skramlade ihop 6 km kvällslöpning. Gick mycket bra trots stela ben sen gårdagens träning. Nu leker jag med en massa gammal data från min Garmin. Också ett måndagsnöje.... Kilometertiderna för kvällen (håll i er, herregud vad spännande!):
Km 1 6:24.1
Km 2 6:14.0
Km 3 6:12.0
Km 4 6:02.0
Km 5 6:01.0
Km 6 5:00.8
Trenden visar alltså att om jag typ hade sprungit i 100 km eller så, så kanske jag skulle komma ner i snabba kilometertider. :)

Vet ni vad jag gör på onsdag?

Känner mig som ett barn på julafton! Så spännande! Jag ska mingla med Staffan Larsson. Riktiga Staffan Larsson! Det är så coolt så jag nästan svimmar. Ni vet han som 1994 stakade sig genom hela Vasaloppet då han skadat knäet året innan. Det höll nästan hela vägen, till slut fick han se sig besegrad och kom på en hedersam 5:e plats. 1999 kom han igen och vann Vasaloppet.Nu håller Staffan Larsson populära läger med Vasaloppsträning i Mora. Vi såg faktiskt hans gäng när vi var uppe och tränade för Dysken. Staffan i trikåer.... Undrar vad han har på sig på onsdag? Drömmer mig bort för en stund. :)

På onsdag kommer ser agendan ut enligt nedan (dock inte ett ord om klädseln, lite besviken):

En inspirerande föreläsning med Staffan Larsson, den levande legenden som lyckats staka sig genom Vasaloppet och senare även vinna Vasaloppet. Hör Staffan berätta om sin resa mot sitt mål genom med- och motgångar. Inspireras att sätta upp dina mål för att må bättre. Ta chansen att inspireras av Staffans historia och att sätta upp dina mål. Vallatips och genomgång av utrustning/material.

Givetvis ska jag försöka knäppa idolfoto om jag vågar. Delger ALLA tips som legenden delar med sig av.

Svettig som tusan

Det är så underbart att vara tillbaka i träningen igen! Njuter av varje minut, varje extra repetition, varje svettdroppe. Musklerna skriker, svetten yr och jag ler. Första timmen ägnade jag mig åt Functional Moves, fortfarande den bästa träningen som finns! Körde med extra tunga vikter i dag bara för att.

Problemet med att köra med tunga vikter och köra s****n ur sig på FM är att jag ju har ett pass till. Blöt och urkramad som en disktrasa andades jag några djupa andetag, fick ny energi och körde igång med tunga ben. Men konstigt nog kom jag igen på något märkligt sätt. Nu är jag laddad för måndag! Bring it on!

Vackert

Hemma igen efter några dagar i Sälen. Ingen snö hade vi men det gjorde inget, vi hade fullt upp ändå. En massa mys med vänner och familj, badande i Experium, god mat, promenader. Känner mig helt utvilad och redo att ta mig an en ny vecka. Eftersom min sista vecka av utmaningen gick åt pipsvängen, får kommande vecka bli min officiellt sista vecka. Det ser jag verkligen fram emot!

Men innan jag lämnar Sälen - jag, Mannen och sonen var iväg till Sälens fjällkyrka för att tända ljus. Sonen var fast beslutsam att åka dit på lördagen för att tända ett ljus för sin farfar och för sin första fröken som gick bort för ett kort tag sedan. Fint tycker jag.

Skickar också en tanke till en kollega som miste sin alldeles för unga fru nyligen, ensam med tre söner skriver han på hennes logg i dag "Har precis ätit frukost med xxx, xxx och xxx (sönerna). Dock så står en stol tom. Saknar dig ofantligt mycket. Älskar dig xxxx. Hoppas du har det bra min Ängel." Gråter en skvätt och skattar mig lycklig.

Om en liten stund drar jag i mig kyckling på tvären, hoppas i träningskläderna och drar iväg på dubbelpass - Functional Moves och BodyCombat. Ser SÅ fram emot att få svettas rejält.

Halloweenmys

Har sprungit för första gången i dag, tjohooo! Och bra gick det dessutom. Så nöjd, firade med godfika (=keso) och tända ljus.

Fredagskänsla

I dag sprider sig en underlig fredagskänsla över mig, det kan bero på att jag och barnen drar kosan mot Sälen och husvagnen i kväll. Det kan bero på att jag för första gången på en vecka tränade lite i går. Så trots att jag har ett par jobbdagar kvar innan det är fredag på riktigt, så njuter jag av känslan.

Träning i går blev det lite oväntat, hoppade in när innebandytjejerna körde fysbana, riktigt kul hinderbara med jämfotahopp över bockar, klättra, hoppa tresteg, kullerbytta och annat. Två varv och sedan styrka, två varv igen med styrka innan sista varvet som också avslutades med styrka. Perfekt tisdag! Mindre perfekt var att jag fick stressa som en galning från tjänsteresan direkt in på träning och ingen mat i magen sedan klockan 11:30. Träningen avslutades klockan 20:00 och då var jag hungrig som en varg. Note to myself - gör inte om det.

Sälen var det ja, hade hoppats på skidåkning men tyvärr är backarna alldeles kala och tråkiga. Får satsa på fjällvandring, löpning och äventyrsbad i stället. Hur som helst ska det bli skönt att komma iväg några dagar och umgås med vänner och med mina älskade små (?) barn.

En timme extra

Skönt med "sovmorgon" i morse, tyvärr fick den sig ett abrupt slut då Mannen meddelade att det var stopp i avloppet och typ bajskorvar har poolparty i källaren. Urk! Drar på tjänsteresa nu och ber till saneringsfirman att partyt är slut när jag kommer hem i kväll. Är det inte det ena så är det det andra. Det andra är t ex ungar som jag inte vill kännas vid som sprider toapapper runt hela kvarteret när de kör en smygpremiär av bus eller godis. Kanske är det deras fel?

Verkar för övrigt vara en luckrativ bransch, funderar på att köra det jag också i kväll. En hel påse med godis, bullar, pengar och annat fick de med sig hem. Synd att man bara kan göra det en gång per år, annars hade det kunnat vara en alternativ karriärsväg. Det tipsade min syo-konsulent mig aldrig om.

Sjukstuga

Märks så tydligt att det här är en träningsblogg, när jag är sjuk blir det inte många knop här. Sitter mest och tjurar och tycker att livet är orättvist. Men om jag ska vara riktigt krass så är det väldigt sällan jag är sjuk så jag är lyckligt lottad.

Vad händer här då kan man fråga sig? Sedan jag blev sjuk natten mot onsdag har jag försökt ta det lugnt, druckit mycket, knappt fått i mig mat, jobbat hemifrån för att förskona mina kollegor från bacilluskerna. I dag vaknade jag för första gången utan halsont men däremot en tråkig hosta. Kanske försvann det halsonda när jag skrek mig hes i går i matchbåset då flickorna fick rejält motstånd av innebandytjejerna i Mora. Kanske har jag kurerat mig själv genom att sova 10 timmar (!) de senaste tre nätterna. Men det finns alltså hopp om friskintyg snart.

Sur över att det här kom nu i oktober då jag har min utmaning men stolt att jag ändå lyckats hålla mig ifrån socker trots att jag är sjuk (sjuk = Polly).

Har plöjt senaste skörden av träningstidningar, jag läser Aktiv Träning, Fitness Magazine (coolt reportage om coola combat-Pernilla i detta nummer!), Runners World och halkade in på lite Topp Hälsa också.I dag har jag Dolph Lundgrens bok Fit Forever med mig i soffan. Har börjat läsa lite smått och är helt såld på honom. Vilken barndom, vilka härliga bilder, vilka tankar. Han är definitivt mitt frikort.... :-)Skickar också en massa tankar och styrka till Thailand där människor får fly ifrån sina hem (som dessutom i vissa fall blir plundrade), förlorar allt de äger och har, har varken mat eller tak över huvudet. Många försörjer sig på turisterna på ett eller annat sätt och turisterna finns inte kvar. I pengar är den här katastrofen större än tsunamin.

Nu verkar det som att vattnet nått sin kulmen och börjar sjunka undan men det är fortfarande extremt mycket vatten norr om Bangkok, många provinser är hårt drabbade och kommer att vara det i veckor framåt. Sedan sommaren har över 300 personer mist livet, det är svårt att få fram vatten och mat, tåg är inställda för rälsen är borta, flera vägar är totalförstörda, 10 000 industrier och fabriker är påverkade. Folk uppmanas att lämna Bangkok och det skulle jag också göra, inte bara för att det är svårt att få fram mat utan för att det har smitit 300 000 krokodiler från en översvämmad farm och det finns massor med giftormar som simmar omkring på Bangkoks gator, ormar som blivit överraskade av vattenmassorna och åkt med norrifrån. Hualigen! Med tanke på att det finns 50 arter av giftormar i Thailand så känns det småläskigt...Här kan du göra som jag, lämna ett bidrag till de som behöver det via Thailands Röda Korset.

Officiellt en Klassiker

Precis när jag sitter här och jobbar som en galning sent in på kvällen och bara ska ta en kort bensträckare, råkar jag gå förbi dagens post. Och gissa vad som ligger där? Om inte mitt diplom! Jihaaaa! Så jag är nu Marre, nummer 7073, En Svensk Klassiker. Stolt så jag nästan spricker.På sjukfronten intet nytt, jag är inte jättesjuk men halsen känns raspig. Hoppas det är övergående. Träningsförbud är det i alla fall i flera dagar. Problemet med mig och sjukdom är ju Polly. Tänk om man bara kunde besluta att alla Polly skulle förbjudas. Än så länge har jag inte trillat dit och kanske kan det bero på att jag hittat en ny mellis som är så god som glass. Keso med hallon.Men jag vet att jag inte kan lura hjärnan för länge så nu hoppas jag att jag blir frisk fort som tusan så jag kan köra de sista dagarna av utmaningen som de ska köras, dvs med träning och massor med Keso.

Och shit-week blev det....

Herregud, hittills har den här veckan bara visat sig från sin sämsta sida. Det är inte klokt vad visset det kan vara!

Började i och för sig månaden med tokmycket jobb men hade en riktig topp mellan halv sex och halv sju, körde BodyCombat med kollegan som om det inte fanns någon morgondag. Underbart!

Tisdagen fortsatte med tidig tjänsteresa och sladda in på mitt nya "jobb" - coach i dotterns innebandylag. Första gången, nervöst värre. Bytte om till mina coolaste aerobictights, tjejerna flinade lite lätt när de såg mig studsa upp ur omklädningsrummet. Till en början gick det riktigt bra att hänga med - springa kan jag och skjuta bollar på målvakten kan jag. Men det tog typ slut där. Sen började dem med tokavancerade övningar, man skulle passa än hit och dit och springa hit och dit och jag var alltid på fel ställe. De förpassade mig vänligt men bestämt till att bli bollkalle, samla ihop bollar som hamnade fel. Nåväl, man måste ju börja någonstans. Fick förresten fylla på vattenflaskor några gånger också. Glamoröst jobb det där med att vara coach. Men näst gång, då ska jag visa dem vad jag kan....

Efter innebandyn gjorde jag en snabbvisit på BodyPump också. Tungt, tungt, tungt. Och som om inte allt det räckte så blev jag sjuk i natt också. Feber och halsont. Fick ställa in mysiga natt-turen på MTB och en massa annat kul jag tänkt göra i dag. Sitter här och tycker synd om mig själv. Och jobbar med budget som ska vara inne innan midnatt. Och betalar räkningar. Pust och stånk. Nåväl, bara två dagar kvar till helg. Ska se till att bli frisk tills dess bara.

Måndagshumor

Försöker roa mig själv, det är nämligen en dryyyyg måndag i dag. En dag då fåglarna inte kvittrar när man går till jobbet, i stället pulsade jag fram i mjölkvit dimma. Alla där hemma sprang omkring som yra höns, dottern råkade somna om och hann inte lägga på underlagscremen vilket givetvis innebär katastrof. Sonen börjar med sin komjölksfria kost i dag och vad äter man till frukost då? Det tog en halvtimme att peta i sig den fantastiska gröten som Mannen snodde ihop. Inte lika fantastisk som vi tyckte med andra ord. Pust. Och nu väntar en hektisk vecka med åtaganden vareviga kväll. Men vi har en ljusning i tunneln - vi får äntligen vara hundvakt på fredag! Som vi har längtat! Tur att det finns något att se fram emot. Några mer än andra. Sonen kan knappt bärga sig. Han har till och med lovat att hålla sig till sin strikta kost bara han får vara den som går ut mest med hunden. Ja, ja, jag säger då det. Gissa om det kommer att bli hundtjat efter den fredagen? Annars känner jag mig som bilden nedan i dag, fet, ful och allmänt trist. Hittade också en underbar klassiker, det var bättre förr....Nej, låt the Shit Week Begin!

Supersöndag

Shit, redan söndag. Helgen började med spinning, sedan hockey på hemmaplan. Lördagen tvingade jag med dottern på step och core, mysigt. Som hämnd sköt hon hårda bollar på mig när vi spelade innebandy på gatan. Auch! Avslutade söndagen med revy, skrattkramp.

I dag sprang mannen och några andra en trailrun-tävling på dryga milen, jag hejade på. Såg sedan dottern göra snygga assist på innebandymatchen och avslutade helgen med möte, middag, BodyCombat och yoga. I morgon nya tag!

Oktoberutmaningen

Nu är jag inne på dag 17 i min oktoberutmaning. Känner mig just nu helt oövervinnerlig, allt bara tuffar på. Jag har hittat rutiner med mattider, vad jag ska äta, när, varför och framför allt har jag blivit av med mitt sötsug. Känner aldrig att jag behöver ta den där kakan efter lunch eller smågodis/glass i soffan på kvällen. Nöjer mig glatt med lunchen och till kvällsfika är det riskakor med keso som gäller. Det är faktiskt gott! Jag som inte gillade Keso alls när jag började min utmaning. Inte Kesella heller. Nu kan jag längta efter Kesella som en tok. Speciellt blandat med frysta frukter som en kompis tipsade om. Mums!

Jag trodde att jag skulle gå och längta efter att oktober skulle ta slut, att jag skulle få dricka ett glas vin (vilket jag gjorde i lördags då jag fuskade lite), att få äta chips, att få äta godis och allt det där andra jag lagt på hyllan för en månad men nej, jag gör faktiskt inte det. Det finns inget som jag längtar efter faktiskt. Min kropp och mitt sinne är båda nöjda och glada. Och framför allt orkar jag träna hårdare än jag gjort tidigare. Det är STOR skillnad. Det blir mer vikter, hårdare löpning, tuffare BodyCombat.

Återkommer framåt fredag/lördag när resten av familjen pickar i sig Polly så får vi se om jag är lika stursk då.