För mig är det viktigt med mål i livet. Jag har svårt att leva mitt liv planlöst, jag vill planera, jag vill bocka av, jag vill bestämma vägen och framför allt vart jag vill att vägen ska ta vägen. Detta framför allt i perioder då jag mår bra, där livet är i balans, när jag mår bra och har energi.
Förra året vid den här tidpunkten valde jag att byta jobb. Jag visste vad jag gav mig in på (i stort sett) och visste att jag skulle ge 110 %. Jag känner mig själv och mitt karriärsjag. Alldeles strax har det året gått och jag kan se att jag jobbat sjukt mycket. Jag har rest och rest och rest. Jag valde då samtidigt att inte ha någon Ironman 2019, ingen träningsstress utan fullt fokus på jobbet och familjen. Visserligen blev det ändå en halv Ironman, en Vätternrunda och en Siljan Runt men det är för mig hanterbart.
Nu är det nytt år och nya tankar. Jobbet kommer fortfarande att ta tid men jag har bestämt mig att resorna ska bli färre. Jag ska hålla mig mer hemma, jag ska ha mer tid över till att umgås med mina nära och kära, att ha egentid, att träna. Men fortfarande är hälsan i fokus.
I höst återstår fortfarande två lopp - Ultravasan 45 och Lidingöloppet. Jag hade kanske velat få till ett triathlon också men vi får se.
För övrigt kommer hösten att ägnas åt styrka och laga kroppen. Jag vill få in rörlighet och gärna yoga. Jag vill fortsätta vara mångsidig men prioritera styrkan.
År 2020 är fortfarande ganska vag - Sonen vill göra en halv IM så jag hänger nog på där. Jag cyklar gärna men kanske inte Vätternrundan. Jag åker gärna till Mallis igen som försäsongsträning. Kanske ska jag göra den där Ultravasan 90 då? Åtminstone skulle jag vilja springa ett marathon igen. Eller kanske någon annan ultra?
Just nu njuter jag av att få hänga med Sonen och hans resa mot Stockholm Triathlon 25/8. I går bestämde vi hux flux att simma och det var magiskt. Spegelblank, varm, inbjudande sjö. Älskart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar