Inte varje dag en får piffa till sig och ställa sig framför kameran inte. Just sista februari var en sådan dag. Piffa och piffa - inte helt lätt att trolla bort de där simglasögonringarna men jag gjorde mitt bästa med diverse klet och smet. Kamerakillarna riggade upp och jag och killen nedan hostade upp oss för att bli intervjuade. Alltså det här med att ha en kamera framför ansiktet och så säger intervjuaren "det är bara att slappna av, säg precis som du känner just nu" och jag ba "JAG DÖÖÖÖÖÖR". Nä, så kunde jag ju inte säga. Det ska ju bli en fin film utan en massa snack om döden och så.
Det filmades här och där, låtsas jobba, låtsas träffa någon kollega, låtsas prata i telefon, gå snyggt nerför trapporna, håll i datorn så här. Hua. Jobbigt att vara filmstjärna. Försökte regga på Funbeat men hittade inget lämpligt. När jag var klar skulle det filmas lite till men då fick pinglan Charlotta agera moviestar. Mycket roligare att titta på när andra skulle gå i korridoren, låtsas prata om något intressant osv.
Skickade vidare filmteamet till produktion och jag drog tillbaka till mitt vanliga kontorsråttejobb. Så var det med det. Och när jag lite senare satt på frökencykeln insåg jag att det minsann var semmeldagen och jag hade inte ätit en endaste liten semla! Skandal!Undrar om jag ska hitta en i dag kanske för sanningen är också den att jag inte ens ätit en endaste semla under 2017! Stoppa pressarna! Gör en film om detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar