När man råkar flirta i bassägen...

Seg, segare, Marre. En massa negativa tankar om både det ena och det andra i går kväll + längtan efter Dottern som fått ryggskott + kass sömn (eller nja, inte någon sömn alls är nog mer sant)-> ingen direkt simlust på morgonen (fördel - klockan behövde inte ens ringa för att jag skulle gå upp).


Kom till simhallen fast besluten om att skolka hela passet. Här skulle inte simmas efter något jäkla program, hon fick säga vad hon vill. I dag skulle det tjuras, obstrueras och negativiseras. Tittade inte ens på det där pappret hon släpat med sig, vägrade, trotsade. Gjorde mitt insim och teknik. Sedan stod det något om 300 meter och det kunde jag väl simma men jag tänkte minsann INTE tajma något med henne. Det sa jag väldigt tydligt och högt. Hon sa inget utan lät mig tjura. Nästa var 150 meter och det kunde jag väl också simma då. Sen 75 meter och det är ju nästan ingenting. Hade redan bestämt på min 25'a tillbaka att nu skulle jag inte göra något mer på hennes papper. Nu skulle jag leka med fenor eller annat. Men så hade den där luringen lagt just fenor som nästa grej. Faaaaan. 8 x 100 med fenor och paddlar på varannan och benspark på varannan. Äsch, det tycker ju jag är jättekul. Ja ja ja. Men några starttider tänker jag då inte hålla. Här stressas inget. Men hur det än var så bara simmade och jag erkänner (berätta INTE för henne) att det faktiskt var kul. Med starttider och allt.


Men flirtandet då? Jo, sedan lång tid tillbaka har Simpis lokaliserat en triathlet från vår klubb (Gävle) som ibland tränar här på orten. Det hela är märkligt och vi fattar inte riktigt hur och varför men hur som helst, nu befann sig en kille på banan brevid som simmade superfort och superbra, var mörk och hade skägg - alla de där attributen som den där Ironman-triathleten från klubben har. Simpis trodde det var han och jag också. Så när han klev upp och jag var mellan två hundringar så ropar jag högt och tydligt att vi kör spinning på AeroStep i dag kl 18:30 - 10-minuters intervaller och du är välkommen. Sen simmar jag vidare.


När vi avslutat så står han där på bassängkanten igen och säger några ord. Både jag och Simpis inser att det inte alls är den där triathleten utan någon helt annan, random snubbe som råkar se ut som en triathlet och råkar simma på banan brevid. Han vill fortsätta dialogen om den där spinningen och intervallerna medan jag väldigt gärna vill sjunka genom kakelplattorna till källarplanet. Så kan det gå en helt vanlig tisdagmorgon i Hofors.


Med vänlig hälsning
Flirt-Marre