Av olika anledningar har jag valt att hålla bloggen vilande ett tag, mest för att vila själen faktiskt. Det har varit en tuff vår och tuff sommar, för mycket stress och får lite återhämtning. Träningen har gått men inte mer, det har inte funnits så mycket glädje, inte så mycket vilja och lust som det brukar finnas. Enligt coachen är kroppens sätt att skydda sig smart - den tar bort motivationen. Med det löser sig det mesta. Det är sant. Ingen motivation - ingen lust - ingen träning. Supersmart. Men så är det det där med stressen över att ett lopp närmar sig. Inte någon enkel liten grej som ett 5 km löplopp utan ett Ironman. Årets lopp. Ett lopp som inte bara kräver sina träningstimmar och en evighetsmaskin utan också ett pannben som är starkt och hårt. Ett pannben som tar dig igenom nästan 4 km simning, 18 mil cykel och 42,2 km löpning. Dryga 14 timmar, kanske 15 eller mer.
I sommar har jag vacklat väldigt mycket och ett beslut kommer inte att tas förrän nästa vecka. Beslutet baserar sig på lust. Jag vet att jag kan genomföra en IM, jag har gjort det tre gånger, men vill jag? Är det värt det? Det återstår att se. Nu är de sista träningspassen gjorda oavsett om det blev så bra eller inte. Jag har haft några fantastiska pass och några som inte alls blev som jag ville.
I veckan cyklade jag två gånger, först med mina härliga cykelkompisar då vi knåpade ihop 14 mil riktigt bra cykling.
Skulle egentligen inte fika men vi passerade ju Torsång för guds skull! Gick inte att stoppa mig.
Och så en yttepyttekort bricklöp med sköna bönan innan vi nördade in oss i vilken vinkel som egentligen ger snyggaste selfisarna.
Och som ni ser när ni jämför bild 1 och 3 så ska man aldrig ta en selfie i vinkeln som jag har i bild 1 för hela ansiktet blir brett och konstigt, nä det är vinkeln från bild 3 som ska användas. Då vet vi det.
I går cyklade jag själv. Jag hade så många tankar jag behövde få ordning på och drygt 4 timmar på cykel ger mig möjlighet att tänka många tankar.... Stannade vid fina postlådor i Bovik.
Ensamfikade med Getingen.
Och på vägen hem i värsta nerförsbacken (Tröttbacken) där jag dundrade i 60 km/h i tempoställning, blir jag stucken av en geting. Så hemskt! Höll på att köra ner i diket.
I fredags körde jag och Pojkvännen styrka, det har jag inte gjort på hela sommaren och jag kan fortfarande inte gå i trappor kan jag meddela....
I går provade jag SomaMove och SomaMind så jag antar att det dyker upp ny träningsvärk på nya ställen.....
1 kommentar:
Oavsett vad du bestämmer att göra, så är jag grymt imponerad över vad du har åstadkommit! 3 IM! Ja men hallå, hur många har gjort det??? Du är grym Maarit!
Skicka en kommentar