Inte mycket till varken inspiration eller transpiration sista veckorna. Började semestern med att bli sjuk och det var riktigt illa. Har aldrig haft så ont i halsen. Efter det kom hostan from hell. Trist. Nästan två veckors träningsuppehåll då träningen ska vara mängd. Och innan det hade jag också svårt att få ihop träning pga jobb och annat. Nej, den här våren och sommaren går till historien när det gäller kass träning.
Men nu är jag inne på andra veckan av semester. Förra veckan var vi i Finland och den här i Riga. Nästa vecka Danmark. Det går fort i svängarna. Min sista vecka ska jag dock tillbringa i Sverige och gärna hemma. Och de kommande två veckorna är det träningsfokus.
Lite träning har jag faktiskt hunnit med. Först cykel på Ekerö i två dagar. Sen löpning i tre dagar här i Riga, just hemkommen från ett längre pass på 2 timmar. Skön känsla även om det gick långsamt....
Ångesten inför Ironman är total, men det blir som det blir. Nu ska jag ta mig samman.
Bilderna går inte att få dit jag vill ha dem i den här jäkla appen på telefonen men ni får ta det för var det är.
Det var högst oklart till sista stund om jag skulle starta eller inte. Gick till starten och hade med mig våtdräkt och annat men när jag stod där bestämde jag mig. Det blir ingen start. Halsen gjorde mer och mer ont, jag blev andfådd av att gå en promenad, älven var kall och skulle jag verkligen kunna flyta med utan att få upp pulsen? Nej, det var inte värt det. På kvällen blev jag riktigt dålig och så här ont som jag har i halsen nu har jag aldrig haft. Suck. Jag såg riktigt eländig ut vid start.
I starten drog ett oväder in med blixtar, hagel och ösregn. Tävlingsledningen fattade beslutet att inte släppa iväg några simmare under en halvtimme eller så. Jag och Sara (som redan hade simmat i elitled) traskade tillbaka till starten för att dricka kaffe och heja på Pojkvännen. Han såg inte helt pepp ut innan start...
Men när han kom till slutspurten hade humöret vänt.
Sara tyckte jag skulle gömma mig för han tittade mer/vinkade mer åt mig än han simmade.
Vi åkte hem, 50 % av oss var nöjda i bilen. Slickade såren vid en vacker plats hemma.
Men nu är det semester (nästan) och jag inleder den som alltid i den finska urskogen.
Jag ligger mest på soffan och läser böcker. Och äter grillad korv.
Någon träning är det inte tal om på många dagar än. Mina föräldrar är helt chockade över att jag inte sprungit en meter än och det gått ett helt dygn.
I dag är den sista arbetsdagen innan semester. Eller i teorin är det det i alla fall, i praktiken så behöver jag jobba lite till.... Det känns bra! Jag har verkligen jobbat stenhårt de sista månaderna och det börjar märkas. Diskuterade med min coach i veckan och han påstår att stress kan medföra att kroppens syreupptagningsförmåga hämmas rejält vilket kan vara orsaken till min känsla i Vansbro i lördags. Till råga på allt har jag nu fått riktigt ont i halsen och i går hade jag också feber, vet inte hur det är i dag. Så typiskt mig att köra hårt in i kaklet och sen bli sjuk när semestern börjar.
I morgon är det dags för Vansbrosimmet. Jag kommer att bestämma mig i morgon bitti hur jag gör. Förståndet säger NEJ, du har ont i halsen och ska INTE simma. Någon annan del av mig säger - men det är ju din sista del i Klassikern, klart du ska simma men ta det lugnt. Svårt.
Häromdagen var jag och simmade med Sara, ett sånt där perfekt, underbart simpass. Solen sken, tekniken var där, allt var fantastiskt. Kul också att få bilder från henne då hon mutat sin mamma att följa med som fotograf med en proffskamera, vilken skillnad på bilderna jämfört med mobilen!
Den där kvällen kommer jag att bära med mig länge. Tack Sara för att du dras med mig trots att jag är långsammast i världen på att simma. Puss!
Söndag morgon satte jag mig i bilen med mina små barn, 30 mil mot Värmlands skogar. Fick dock stanna redan efter 10 mil för att fylla på mat på McDonalds i Ludvika.... Slutmålet var Selma Spa.
Vi nappade på ett sommarerbjudande som var riktigt förmånligt och vårt syfte var att hänga med varandra, hinna prata, varva ner och för mig att få umgås två dygn med Dottern som om 1,5 vecka drar iväg till USA ett helt år (snyft och ångest).
En hel del syskongnabb var det till en början men när Dottern lovade Sonen att få komma på hennes avskedsfest så var han beredd att göra egentligen vad som helst för att få det att hända. Och då menar jag vad som helst. Jag frågade vad som var så spännande med att få gå på en fest med 18/19-åringar så mumlade han något om snygga tjejer.... :)
Vi checkade in och drog ner till spa-avdelningen på en gång. Vi hängde en stund, bastade, badade, läste.
Sen testade jag ett kort yogapass och ett kort corepass. Yogapasset var mer ett stretch-pass än yoga, perfekt för min stela kropp. Core-passet var väl inget nytt, det kändes mer som ett 80-tals aerobicspass med step-touch, höga knän osv i takt till musiken i uppvärmningen och sen klassiska coreövningar också i takt med musik. Inget flashigt men det fyllde sin funktion.
Sen hängde vi igen tills vi kom på att vi var hungriga. Vi valde att åka iväg till ett ställe som Dottern fått tips om 15 km norr om Sunne - Diner 45. Häftig inredning och god mat. Alldeles för god.... Vi rullade ut.
Vi somnade som barn tidigt, tidigt.
Sovmorgon och sedan en helt fantastisk frukost. Verkligen fantastisk.
Vidare ner mot spa-avdelningen igen där kidsen gick på gym och jag på ett styrkepass med en energisk norska som ledare. Vilken energi! Ett bra pass i tabata-form.
Häng igen, lunch och sen drog jag på sportmassage. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den, det var faktiskt gränsfall till att vara obehagligt. Massören var väldigt mycket innanför trosorna, både på baksidan och framsidan om jag säger så.... Och aldrig har mina bröstmuskler knådats så mycket som i dag. Han lät väldigt proffsig när han pratade om hur kroppen hänger ihop, bindväv och annat men nja, jag vet inte. Har fortfarande en jobbig känsla kvar.
Mer häng, bad, snack, bokläsning och sedan en riktigt fin middag. Riktigt fin. Vilka råvaror!
Ännu tidigare i säng, somnade som en stock.
Vaknade tidigt på tisdag morgon då jag hade möte, väckte sedan barnen och vi åt frukost en lång stund igen innan vi rullade hemåt. Dottern körde och jag jobbade. Dock kände jag mig helt avslappnad och snygg. :)
Min summering av Selma Spa är att det är helt fantastiskt! Jag hade velat hinna med så mycket mer som ex löparspåren precis utanför knuten, promenader, pass, behandlingar mm. Hade lätt kunnat stanna hela veckan. Åk dit!
Korta versionen - ett jäkla skitlopp. Längre versionen, fortsätt att läsa.
Inför loppet
Kass vecka, sov dåligt hela veckan, kände mig hängig, låg och deppig. Inte ett dugg sugen på lopp faktiskt. Och sen när väderprognosen började visa regn och elände så var deppen total.
Men vi var ett spänt som drog iväg där på fredag eftermiddag. Glass och kiss-stopp efter vägen.
Vi anlände först av alla till vårt boende och installerade oss i rummet innan de andra klubbisarna från Gävle Tirathlon anlände. Vidare till utlämningen av startlappar.
Shopping och spanande av simsträckan och växlingsområdet.
Tillbaka till vårt fina boende på Kulturhuset där de andra börjat dyka upp.
Pastaladdning förstås. Sara slog alla med häpnad då den erkände långsamätaren hade hunnit tömma sin tallrik innan vi andra hann säga hepp.
Pre-racemöte med Claes Björling, spänning i luften.
Hem igen och fixa det sista innan det var dags att sluta ögonen. Hann skicka en tacksam tanke till att race-start inte var mitt i natten som på Vätternrundan utan kring lunch
Sov bra, kunde inte äta så mycket frukost, regnet började ösa ner. Suck. Inte tänka, inte tänka. Rullade ner cykeln till växlingsområdet, fixade med sakerna. Tyssssstnad.
Själva loppet
Var nervös när jag stod i kön ner till vattnet. Självseedade mig i gruppen 40 minuter. Kom ner i vattnet och då lossnar glasögonen. Suck. Tillbaka till grunt vatten och fixa till. Sen gick faktiskt simningen bra hela vägen. Jag hade fritt vatten mest hela tiden, tyckte dock att det var väldigt långt till vändpunkten. På vägen tillbaka blev det ett tag väldigt stimmigt med mycket folk, vet inte om gruppen bakom kom i kapp mig eller om jag kom i kapp andra. Kom upp efter 43:05. Krånglade runt i T1 i 6 minuter (hör coachens ord i bakhuvudet "men vad göööööör du i växlingarna egentligen").
Tog till slut cykeln och kom iväg. Det kändes bra, riktigt bra. I alla fall de första 4 milen, sen hände något. Benen blev blytunga, ryggen gjorde riktigt ont. Kunde inte ligga i tempo nästan alls. Huvudet sviktade, pulsen steg oroväckande hårt, det blåste motvind åt vilket håll jag än körde. Kunde inte hitta någon glädje alls trots att jag mötte Pojkvännen, Sara, klubbisar och andra roliga personer. Tanken på att bryta dök upp men tänkte vid varvning att jag väl får fiscykla det sista vilket jag också gjorde. Jag hade verkligen inget att ge.
På väg tillbaka mot växling körde en kille om mig på fel sida och dessutom där man inte får köra om. Detta ledde till en del hätska diskussioner..... Cyklingen tog 3:09, hade ju hoppats på precis under 3 timmar....
T2 tog också en evighet med toabesök och allmänt häng med huvudet. Typ 7 minuter ("vad gööööööör du").
Och så löpning. Så tungt från första steget. Pulsen gick direkt upp till 165 utan att jag ens ökat på något sätt. Efter två kilometer var jag färdig att slänga in handduken. Då träffade jag på Pojkvännen och vi snicksnackade lite. Jag berättade hur det var (elände, elände, elände) och sa att jag funderar på att bryta. Han försökte peppa och undrade vad jag i hela världen skulle syssla med i målet om jag bröt. Ja, vad skulle jag göra medan jag väntade. Ingenting. Lika bra att tugga på. Började må illa, kräktes tre gånger (börjar bli min grej).
Ett steg i taget, ett steg närmare målet. Underbara Anna vid flisplanen gjorde min dag återigen. Faktiskt gick löpningen lite bättre ju längre jag kom in i det men en tid på 2:37 är verkligen inte OK....
Men till slut kom jag till upploppsrakan. Äntligen. Efter 6:43.
Pojkvännen hade redan haft sin show på den blå mattan efter ett imponerande lopp.
Sara hade startat med eliten och var i mål sedan länge, också med ett helt suveränt lopp i bagaget. Heja er! Heja oss!
Efter loppet
Åt mat med klubbisarna, mådde dåligt, missnöjd.
Gladdes dock åt mina fina vänner som gjort enorma prestationer. Det var min fjärde gång i Vansbro, 2013 avverkade jag loppet på 6:12, 2014 på 6:28 (simning ersattes med 7 km löpning) och förra året på 6:19. Verkar som att jag blir sämre och sämre... :) Dock kramade jag om Claes som vanligt, inget rumpnyp detta år.
Vi åkte hem, jag och Pojkvännen slängde oss i soffan och lät Sonen välja film, halvslumrade och livet kändes ändå OK. Det kommer ju fler lopp.
På söndag morgon gick jag upp tidigt och drog iväg med kidsen till Selma Spa, mer om det i ett annat inlägg. Nu laddar jag om till ett nytt besök i Vansbro, den här gången "bara" simning.
Pojkvännen gjorde en video av vår tripp. Matresan är underrubriken som vanligt.
Älskar sommaren! Älskar att kunna börja dagen med frukost i solskenet, så även denna morgon. Fåglarna kvittrade och även om jag fortfarande är så trött så jag nästan somnar sittande så känns det bra i själen.
I dag är det första juli, juli är magisk med förhoppningsvis lediga dagar, långa sommarkvällar och en kalender som tillåter det där lilla extra. Vad har du för sommarbucketlista?
1. Rosékväll med mina vänner (bokat)
2. Semestertripp till stugan i Finland (bokat)
3. Frukost i solen (hepp och fler blir det)
4. Häng vid valfri badstrand
5. Cykling till mysiga fik, till exempel det här stället:
6. Träning utan att behöva stressa till nästa sak.
7. Läsa böcker, läsa böcker, läsa böcker. Hur många som helst.
8. Sova så länge jag vill.
9. Grilla. Helst varje dag.
10. Kramas.
11. Vara i nuet.
Inte så svår lista kanske. Kanske fyller jag på den med mer saker. Jag har också lovat mig själv att inte köra hårt in i kaklet på mina sista jobbveckor utan försöka varva ner, stressa ner och vart gör man det bäst? Jo, på Selma Spa. Dit drar jag och kidsen på söndag morgon för att bara vara, bara prata, umgås. Sen kanske vi blir sjukt rastlösa redan efter 30 minuter men det finns ju utegym, gym bassänger, löprundor och annat för oss där.
Om du är rastlös så hittade jag en bra video med enkel sommarträning, det här ska jag testa!
Nu lite mer jobb och sen packning inför Vansbro Tri. Hua.
