Alla hjärtans dag

Jag har varit på fjällsemester, helt underbart och avkopplande. Och i går vaknade jag till Alla Hjärtans Dag. Dravel. Alla dagar borde vara kärleksdagar, inte bara 14:e februari bara för att någon sagt att det ska vara så. Hur som helst hade jag en helt underbar dag. Vaknade brevid honom som jag allra helst vaknar brevid.

Fortsatte sedan med stugstädning som uppvärmning inför ett helt fantastiskt skidpass i solsken. Enda gången under veckan som jag haft riktiga spår faktiskt. Hade kunnat åka en hel evighet faktiskt, om inte magen kurrat så den störde de andra skidåkarna förstås.

Efter lunch drog jag mot Mora med Dottern bakom ratten och Sonen pluggandes i baksätet. Och en godispåse som gick skytteltrafik mellan fram- och baksätet. Kvalitetstid när det är som bäst.

Lite mer plugg och sedan såg vi KAIS Moras damer krossa Malmö. Så kul att se riktigt innebandy igen. Och dricka kaffe.

Några mil till i bilen och äntligen hemma i soffan för att titta på någon meningslös, romantisk film med Pojkvännen. Tidigt i säng. En typiskt bra dag.

Summering av semestern - fick ihop en sisådär 10 mil längdskidor under veckan, såg MumsMums på väldigt nära håll, drack drinkar med Dottern.

Fikade hur mycket som helst.

Hängde med sköna killar som också gillade att fika.

Och så fick jag nästan en hjärtinfarkt när jag kom hem från skidspåret en dag och hittade hela ungdomsgänget samlat vid köksbordet - hälften pluggade och den andra halvan spelade TP. Vad hände? Varför är de inte ute och slåss och super som andra tonåringar?