I går var det långpass. Jag hann nöta ut både Sara och Pojkvännen innan jag var klar. Och skidorna också för den delen för jag körde på någon f%###%&/( sten. Två gånger. Dessutom premiärtur på mina fina Madshus. Suck. Det var tungt före, knappt något fäste och det kändes som att mina Madshus är hälften så breda som mina Atomic. Vingligt och hemskt. I en kurva hade jag alldeles för hög fart och druttade omkull. Den höga farten var ungefär 0,5 km/h. Så kan det gå. Tur att bara Sara såg. Och det här med fästet, är inte helt säker på att det var vallningen som var problemet, kanske var det fästerskan som inte hade kompetens nog (fresterskan?). Fick i alla fall tårta av min mamma som belöning (eller var det för att hon fyllt år, vet inte). Söt är hon dock när hon berättar små anekdoter från sina föreningsuppdrag. Så efter tårtan landat i magen så kände jag mig ändå nöjd över mina 46,9 km. Trots att det gick snigelsakta.
I dag vaknade jag med grym träningsvärk i ljumskarna, fick knappt på mig strumporna och lårbenshalsen gnisslade (nä, det där hittade jag på). Men iväg skulle jag, skidor i dag igen. Nummerlapp på. Min sista etapp av företagets klassiker. Klart jag ska vara med på den, kosta vad det kosta vill. Hade bara pannben för ett varv på 6 km, sen åt jag korv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar