The Machine is Back

I natt sov jag dåligt. Vaknade till, kollade klockan, från halv sju kunde jag inte sova alls. Lika bra att gå upp då. Hade sedan tidigare en plan på långjogg i dag men då kroppen inte känts bra valde jag att ställa in löpardejten och tänkte att jag kör en kortis själv. Regnet öste ner, det var 12 grader varmt när jag drack första koppen kaffe. Bestämde mig ändå att dra iväg när Dottern skulle jobba. Var ju liksom ändå vaken.

Från första steget skrek kroppen JA i stället för NEJ i dag. Helt magiskt. Ja, det regnade nästan hela tiden, det var kallt, jag frös emellanåt men det var också magiskt. Jag tänkte inte så mycket, bara sprang och funderade på olika saker. Bra saker.

Första gången jag sneglade på klockan hade 18 km passerat. Bara så där. Har ingen aning om vilka vägval jag gjort, vart jag passerat. Om det varit jobbigt eller inte (troligtvis inte), kilometrarna bara tickade på av sig själv. Coachen hade sagt 25 km så jag tänkte att några km till skadar inte, satte som mål att springa en halvmara (2:15 blev det) men sedan var det en bit hem så klockan stannade (efter en liten omväg på min gata) på exakt 25 km. Superlätta kilometrar. Helt galet. Jag är så nöjd.

Så nej, en rejäl fylla har det inte blivit sedan sist men däremot Pettson och Findus-huset med mina små (?) barn och en massa skratt. Det var nog det som lockade fram den riktiga Marre igen.

 Hon inser inte riktigt att hon blivit för stor för att krypa igenom Pettson-huset men jag säger inget.

Berg- och dalbanor i massor. Och kanske något glas rosé också. Kanske.

Nu soffhäng och kanske bio i kväll. En bra dag.