En kossie

De såg så glada ut de där små kossorna när vi kom löpandes i bondeland. Överlyckliga sprang de till staketet och hejade, flinade upp sig fint när vi tog en kossie.

Sen tror jag de tyckte vi sprang lite för långsamt för deras smak så de vek av. Jag hade en dålig dag, var en riktigt bitterf*tta och klagade på att det var för många uppförsbackar och att vägen var på tok för rak. Stackars Sara som fick släpa på dessa tanter. Dessutom fick hon lyssna på sånt som en ung tjej inte bör höra såsom hormonstörningar, skilsmässor, 40+ raggningsknep och annat. Hon låtsades som att hon inte hörde tror jag. Vi gnetade ihop nästan 22 km i alla fall. Trots gnäll.

Resten av dagen ägnade jag mig åt att försöka fixa till frisyren, handla saker på IKEA till mitt ekande hem och så en "svamppromenad" med MTB-räven. Vi konstaterade att det fanns mer svamp på våra intima ställen än i påsen.

Men go'fika hade hon fixat. Och KAFFE. Mmmmmm.

Snygga polarna. Eddie var något svårflörtad gällande bilder till bloggen, han får så många beundrarbrev så han vill gärna vara något anonym framöver.

Efter en vilodag med kanske något glas rosé och tjejbubbel, drog jag iväg på ensamcykel och crosslöp. På löpningen öppnade sig himlen och jag lekte lite Miss Wet T-shirt där ett tag. Grrrrr.

Nu dags att jobba lite, följa med Dottern till hennes hem (fatta vad mycket packning hon släpat med sig över sommaren!), handla lite mat så hon klarar sig och pussa ihjäl henne. Sen har jag och Sara ett beslut att fatta.

Attityd

Jag brukar tjata på mina kettlebellsdeltagare att de ska ha mer attityd när de svingar de ryska kloten. I dag tänkte jag så själv under simmet och simpisen fångade exakt den känslan jag ska anamma från och med nu. Bra med en privat paparazzi.

Jävla brevlådor

Jag är bekymrad över min simning. Igen. Det händer inget, jag utvecklas inte och nu till råga på allt har det börjat göra ont. Skit. I dag fick Sara agera teknikvakt då jag skulle göra ett rent teknikpass. 

Fokusera på enarmssim, catch-up, slappna av i underarm/hand, gliiiiiid, rotera. Simmade mest i cirklar men visst, efter några korrigeringar lossnade det.

När vi skulle korsa sjön en sista gång tänkte jag att jag ska göra mer som Sara - rakare arm och släng i den, tvärtemot för vad alla total immersion människor förordar. Och helt plötsligt bara gled jag fram i vattnet. Mer avslappnat och snabbare!

Sara filmade som alltid och tagit tusan om det inte ser bättre ut. Inte bra för jag korsar och sätter ner vänstern på ett mysko sätt men KÄNSLAN fanns där.

Nä, nu skiter jag i alla brevlådor* och kör väderkvarn i stället. Veva som om det inte finns en morgondag. Typ. Borde lyssnat på Colting från första början. :)

* I total immersion ska man tänka att när handen går i vattnet ska du in genom en brevlåda vilket gör att du måste vinkla handen och "slinka in" hand och arm genom en liten öppning.

Semesterbilder

Och några semesterbilder som får berätta vad jag gjort den senaste tiden när bloggen varit tom.

Dagen efter långpasset som gick så bra, hade jag en simdejt med Sara. Vi bestämde oss för att ta ett långsim bara så där. Vi simmade dryga 6,5 km den dagen. Helt galet. Tyvärr fick jag rejält ont efter det så jag måste verkligen fundera över hur jag simmar, köra lite teknik och försöka få bukt med mina vinklar. Tur jag har ett proffs med mig på passen. Läs mer här om vår simutflykt. Här är vi halvvägs och vi håller på att frysa ihjäl. I alla fall den av oss om saknar underhudsfett, hon skakade ur kaffet ur muggen.

Mmmmm det här med vinklar och sånt....

Mycket fundersam över om jag ska orka simma hela vägen tillbaka....

Efter sim och upptining var jag Crossfit-fröken. De hade faktiskt jobbat lite innan de la sig ner i gräset för att vila. The Chief kryddat med löpning var på schemat just den här soliga eftermidagen.

Och så avslutade jag kvällen hos den här pinglan. Vi var extra bra på stavning den här kvällen, eller hur Mallan? :)

Dagen efter drog jag på minisemester för att cykla på Åland. Det blev en lång tur och jag tyckte det kändes lite halvjobbigt hela tiden. Upptäckte sedan att jag hade pyspunka på bakdäcket, inte undra på att jag fick slita som ett djur. Motvinden var hemsk men solen sken och kossorna var fina och dryga 11 mil till cykelkontot. Och TVÅ fikastopp. Lyx.

Hann med lite löp och lite sim också innan jag åkte hem igen.

Hade ytterligare en långcykling på schemat och kunde för min värld inte motivera mig själv att cykla på de gamla vägarna så jag bestämde mig för att dra till Siljan och cykla runt den. Fast baklänges för att se hur backarna kändes då. Jo tack, de kändes. Dryga 13 mil blev det till slut efter någon extra sväng. Hyfsat pigga ben, bonkade när det var en mil kvar ungefär, motvinden var min fiende då. Inte så många bloggbilder men här är ett från Siljan i alla fall.

Ungefär så mycket har jag hunnit med den här veckan. Nu väntar ytterligare en vecka med mängd innan det är dags att börja trappa ner. Det som oroar mig mest är cykelpassen som jag måste få in någonstans mellan skurarna. Men det ska väl fungera det också.

Träningsplan för veckan (kanske lägger till något pass här eller där)
Måndag - gym och simning (gårdagens sim som jag missade)
Tisdag - löpning 15 km
Onsdag - kort cykel + crosslöp
Torsdag - vila
Fredag - sim
Lördag - kort cykel + 25 km löp
Söndag - cykel 12 mil

IronMan Copenhagen 2015

Landat i soffan igen, det var länge sedan. Semsterveckorna har rullat på, träningsschemat har följts så gått det går. Häromdagen kom ett mail om att det är 30 dagar kvar till IM i Köpenhamn. Vad hände???? I går var det 4 veckor kvar och tankarna börjar smalnas av, skärpan ställas in, planeras ska smidas, Athletes Guide skall läsas.

Min vår har varit annorlunda. Livet har förändrats och i och med det har också träningen fått stå tillbaka. På bloggen har kanske allt verkat vara som vanligt men innanför muren har det varit en berg- och dalbana för mig och mina nära. Många tankar som snurrar omkring dag och natt, orken har inte riktigt funnits där. Det är fortfarande kaos men på något sätt känns det ändå bra att ha ett mål där borta, något att sikta in sig på. Jag vet att den här tävlingen inte kommer att bli min bästa, jag vet att jag inte kan ställa några som helst krav på min kropp/min hjärna, men jag vet också att jag kommer att stå på startlinjen för att simma 3,86 km, cykla 18 mil och sedan springa 42,2 km. Jag ska göra det. På det ena eller det andra sättet.

Mängdvecka pågår

Rapport kommer senare i dag. Tills vidare en bild från en solig simning. 

The Machine is Back

I natt sov jag dåligt. Vaknade till, kollade klockan, från halv sju kunde jag inte sova alls. Lika bra att gå upp då. Hade sedan tidigare en plan på långjogg i dag men då kroppen inte känts bra valde jag att ställa in löpardejten och tänkte att jag kör en kortis själv. Regnet öste ner, det var 12 grader varmt när jag drack första koppen kaffe. Bestämde mig ändå att dra iväg när Dottern skulle jobba. Var ju liksom ändå vaken.

Från första steget skrek kroppen JA i stället för NEJ i dag. Helt magiskt. Ja, det regnade nästan hela tiden, det var kallt, jag frös emellanåt men det var också magiskt. Jag tänkte inte så mycket, bara sprang och funderade på olika saker. Bra saker.

Första gången jag sneglade på klockan hade 18 km passerat. Bara så där. Har ingen aning om vilka vägval jag gjort, vart jag passerat. Om det varit jobbigt eller inte (troligtvis inte), kilometrarna bara tickade på av sig själv. Coachen hade sagt 25 km så jag tänkte att några km till skadar inte, satte som mål att springa en halvmara (2:15 blev det) men sedan var det en bit hem så klockan stannade (efter en liten omväg på min gata) på exakt 25 km. Superlätta kilometrar. Helt galet. Jag är så nöjd.

Så nej, en rejäl fylla har det inte blivit sedan sist men däremot Pettson och Findus-huset med mina små (?) barn och en massa skratt. Det var nog det som lockade fram den riktiga Marre igen.

 Hon inser inte riktigt att hon blivit för stor för att krypa igenom Pettson-huset men jag säger inget.

Berg- och dalbanor i massor. Och kanske något glas rosé också. Kanske.

Nu soffhäng och kanske bio i kväll. En bra dag.

Skitpass

Allt är inte perfekt jämnt. Alla träningspass är inte så där wow och solsken även om det kanske verkar så. I dag hade jag ett riktigt skitpass. Så där på riktigt så jag börjar fundera över vad jag egentligen håller på med. Kanske borde börja med knyppling i stället. Hade bestämt att jag ska köra torsdagens cykel + löp i dag då jag åker iväg på minisemester med barnen ett par dagar. Satte mig på sadeln innan tio och planen var 5 mil. Det blev 5 mil men herregud alltså, ingen krut i benen, kroppen var seg, tankarna var mörka som åskmoln. Mitt dåliga självförtroende malde ner mig totalt trots solskenet och de ljumma vindarna. Det var inte roligt en endaste liten stund.

När jag kom hem fick jag hjälp att bära in cykeln, bytte till löpskor och bröt. Gav det inte ens en riktigt chans. Huvudet ville inte, lusten fanns inte där. Snicksnackade med Sonen en stund och vi kom fram till att morsan nog behöver en rejäl fylla. :) Nä, det behöver hon inte men lite vila, lite tankar på annat, lite mindre prestationskrav.

Nu lägger jag det där hemska passet bakom mig, gaskar upp mig och kommer tillbaka med ny kraft till helgen då jag ska långsimma och långspringa. Med ett gladare huvud och en piggare kropp.

Semesterläsning

Saknar du något att läsa i hängmattan? Läs då Queen-of-F*cking-Everythings racereport från Rockman. Herregud. Jag som tyckte det var lite backigt på Hofors Swimrun.....

Dubbeldejt

Perfekt sommardag. Lyckades skicka ut bild på mina bikinibröst till random Facebook-vänner (fått många skamliga förslag så det var väl trevligt i och för sig) och så anlände den snygga skönheten.

Har dock inte förstått hur den fungerar än för inte ska man väl behöva läsa bruksanvisningen?

Förmiddagsskiftet med den här bönan och 2 km njutningssim.

Och kvällspasset med Tri-bönan. 65 km backar och mysigt fika. Vilken kväll!

Våra snygga Tri-hojar på rad,

Mysiga vyer.

Och starka ben. Fy fan vad vi är bra.

Nu försöker jag installera Garmin Express men det går åt h-vete. Ska det vara så svårt? Skitgrejer.

Jagat snitslar

Blev en snitseljakt i dag också men betydligt behagligare och med två snygga killar dessutom.

Vacker väder, kroppen mår bra och fina minnen från gårdagen. Och så är det semester.

Fast jag följde faktiskt med Sonen till byggargymmet trots vilodag. Reggar det som studiebesök.

Hofors Swimrun 2015 - The Story

Jag kan inte med ord beskriva hur nervös jag varit inför det här loppet. Och jag kan heller inte säga varför jag varit så nervös. Jag har varit rädd för att inte klara av det helt enkelt. 26 km löpning i terräng och 3 km simning. Med en swimrun-kompis som jag är ganska jämn med i simningen men totalt efter i löpningen. Gillar heller inte tanken att springa i våtdräkt very much....

Innan loppet
Nervös. Nervös. Nervös. Svårt att äta. Illamående. Ångest. Allt det jag brukar ha innan race men gånger 1000. Typ. Fick i mig ytterst lite frukost och var likblek när jag gick ner till starten.

Min kompis.

Lyssnade knappt på vad som sas på pre-race mötet. Kul ändå att prata med alla taggade och glada swimrunnare.

 

Loppet
Starten går.

Vi började med en löpning och redan där känner jag mig så värdelös. Det stramar överallt, jag har skyhög puls, det känns jobbigt. Ner i första simmet, det är lerigt och trångt men det lossnar ändå lite. Många heja-rop överallt.

Kort löpning och så över Hammardammen. Känslan är bra, pratar med några andra som springer i samma takt som vi. Nu är det en lite längre löpning och jag börjar redan känna att det är lite jobbigt när det går uppför. Kommer till en vätskestation och det känns bättre. En kort simning och sedan en ganska kort men krävande löpning upp på Tolven-berget. Det går oväntat bra men jag går uppför.

Nästa simning är över Tolven och den går riktigt bra. Vi cabbar ner efter simningen och det är så underbart! Äntligen kan jag njuta lite av löpningen! Dock går det uppför, uppför, uppför i en evighet innan vi äntligen får rulla nerför på en yttepytteliten stig. Ner till den längsta simningen. Det tar en evighet att få på våtdräkt och alla saker men till slut drar vi i väg. Mitt på Hyen tappar jag bort min kopmis och får panik en stund. Återfinner honom och vi hittar upp på rätt ställe. Kompisen frågar hur många lag som är bakom oss och får till svar tre. Jag får panik, vill inte komma sist, tänker bara mörka tankar. Är arg för att han frågar, arg på mig själv för att jag bryr mig, ramlar sjuttioelva gånger på det där förbannade hygget och svär som en borstbindare. Både på finska och svenska för säkerhets skull.

Den här löpningen är den allra tyngsta. Mina tankar är nattsvarta, det är tungt, det är varmt. Vi har precis passerat två lag men det andra laget är om oss igen. Fyra lag bakom.

Simning igen och sen nercabbning för nu är det dags för den längsta löpningen, dryga 6 km. Vi börjar med en lång stigning, sedan en helt underbar natur med en ravin, lätt löpning en stund och sen uppför igen. Det är ett parti med mycket sten och lera och jag halkar hit och dit. Lyckas vända de mörka tankarna och tänker att det inte är så mycket kvar nu. Kämpa, kämpa!

Sista simningen och jag börjar med att tappa min klocka. Snyggt. Blir så sur på mig själv, ökar simningen rejält. Nu vill jag bara bli klar. 2,5 km löpning, lite sim i en kanal och sen sista löpningen in i mål. Vi gjordet det! Nöjd, glad, trött.

Efter loppet

Mina duktiga klubbisar från Gävle gjorde ett riktigt bra lopp.

Men mest stolt är jag ändå över min SSSSara som med hennes kompis Sara kom TVÅA! Galet bra!

Kicki och Erik gjordet ett superlopp och kom i mål med ett leende på läpparna. Ja, eller Eriks leende beror nog på ölen han fick när han passerat mållinjen.

Summering

Det var jobbigt, riktigt jobbigt stundtals. Men mest jobbigt var det i min hjärna. Jag kämpade väl, är nöjd med min insats och framför allt simningen. Jag borde tränat mer löpning i terräng, kört några längre pass, mer swimrun men å andra sidan är jag ju en simpel triathlet och inte en swimrunnare så jag får nog vara nöjd. Det som var jobbigast var stigningarna och när löpningen gick på knixiga stigar eller över hyggen.

Min partner var guld värd i dag, han peppade, sa exakt rätt saker, manade på men på ett bra sätt så jag inte kände mig stressade. Vi var ett bra team! Och arrangörerna får mycket väl godkänt, de har snitslat förträffligt, banan var fin, funktionärerna helt gudomliga - till och med vädret var perfekt.

Nu har jag ätit en pizza, funderat över livet och känner att kanske, kanske kan jag tänka mig att göra något liknande igen..... Marre goes bananas.

Solstollarna

Sista genrepet i dag inför morgondagens swimrun-tävling. Tog med mig min alldeles egna, söta kompis och försökte se så där allvarlig ut när hon berättade om sin race-plan, sitt klädval, vikiga saker men det var helt, helt omöjligt. Jag kunde bara tänka på Solstollarna.

Hon är så söt. Matchande tejp och allt. Min Ulla-Bella.

Ännu sötare var hon lite senare när vi simmat och hon skulle berätta för mig om sina navigeringsbekymmer. Det enda jag kunde fokusera på var sjögräset som lagt sig lite sött runt hennes huvud.

I morgon ska jag jaga sädana här skyltar och snitslar. Typ hela dagen.

Och i veckan när bloggen ekat tom har jag tränat. Lite i alla fall. Ett löppass och sedan ett hitte-på-cirkel-pass solen.

Några simpass där alla människor vid stranden ruskade på huvudet och tyckte att jag var..... annorlunda.

Min Simpis ville mest hem.

Vi hittade en ny tri-hoj, en virkad sådan.

Vi körde crossfit-rodd på en sjö. Sonen fiskade, jag åt Polly. Vi gjorde med andra ord det vi var bra på båda två. Tappade räkningen på hur många fiskar (okänd sort, kan bara se om det är en fiskpinne eller en levande fisk) han drog upp. Hjälpte dock till att äta dem när min pappa hade rökt dem. Utsökt.

Han är så grymt nöjd. Precis innan det här satt han och tjurade för att han inte fick upp någon fisk, sekunden efter drog han upp två snabba och lyste upp igen.

Och så har jag gått upp för en massa trappor. Jag ville hävda att tornet var 223 meter men tydligen hade jag fel, det var typ 20 meter men detvarändåsuperjättehögtochjagvarräddhelatiden.

Har också ätit förstås, kolhydratladdat i massor. Viktiga saker. Nedan en "sweet pizza".

Men nu försöker jag mest tänka positiva tankar. Det ska bli kul att springa 26 km i en varm våtdräkt. Jättekul. Jag får ju med jämna mellanrum plaska av mig när jag simmar mina 3 km här och var. Gulp.