Från bullmamma till racerdrottning

Ibland svänger det fort må jag säga. Carina ställde in racerturen pga tidsbrist, regnet öste ner så jag bestämde mig för att bli en bullmamma för en stund. Kände mig riktigt nöjd när bullarna skulle "skjuts in i ugnen". Ännu mer nöjd när barnen gillade bullarna. Förra gången jag bakade (ungefär två år sedan) fick jag reda på att jag inte behövde baka mer....
När jag slängt i mig i genomsnitt 17 bullar, kom rastlösheten krypande och jag beslöt att ta med maken ut på en racertur, trots hans protester om att han redan sprungit en sväng med sin kompis. Pyttsan, kan aldrig skada att få kvalitetstid med frugan.

Så iväg på en tre mils runda i stället för den planerade 8 milen. Skönt trots motvind och regntunga moln emellanåt. Stressade maken genom att ligga alldeles nära hans bakdäck och sniffa hela tiden. He, he. Kände mig grym och stark. Bra känsla. Kom ihåg den Marre.

Nu har vi ätit Thai-mat, barnen smälter den på studsmattan, jag framför bloggar. Måste kolla hur det gått på Kalmar Triathlon förstås! Duktiga Karin kom in på 11.18:47 (jämfört med förra årets 12:32), jag förstår inte att man kan springa ett marathon på 4:32 när man simmat 3,8 km och cyklat 18 mil. Respekt!

I morgon hoppas jag få ihop ett löppass, BodyCombat och core. Och 17 bullar till. Vilken toppendag!

Åter till vardagen

Nu har jag landat hemma igen efter Göteborg och Åland. Skönt att få packa ur, börja tvätta och slänga sig ner i soffan med datorn i hösta hugg. Har verkligen inte suttit ner och kollat bloggar på hur länge som helst! Och i morgon är det Kalmar Ironman om jag räknat rätt, åh vad spännande att få läsa berättelser!

Men NU är det hög tid att börja planera hösten. Snart är det augusti, jag har en massa spännande utmaningar i höst att ta itu med:

1. Utbildning i Functional Moves (ÄNTLIGEN)
2. Multisporttävling
3. Lidingöloppet 30 km och 10 km
4. Ett cykellopp som jag fortfarande inte hittat men gärna vill genomföra (racer)
5. Förberedelse inför vinterns skidåkning

Just nu har jag legat lite i dvala och mest kört korta pass på semestern. 5 km innan frukost eller innan kvällsvinet. Relaxat och reflekterat. Myst med familjen. Nu har jag en veckas semester kvar men den tillbringas hemma vilket innebär lite praktiska (tråkiga) saker som ska göras, barnen ska vara med kompisar och jag kan börja träna på riktigt igen. Hurra! Fokus på Multisport och löpning blir det. Och att hitta ett cykellopp förstås.

Semester

Göteborg avklarat, nu på en klippa på Åland. Livet är underbart!

Jag överlevde...

.... med nöd och näppe långpasset. Efter en mil var jag som en disktrasa, helt urvriden, luddig och luktade illa. Tog mig på något märkligt sätt hem, lunkandes, gåendes, svansen mellan benen. Närmare 15 km och 1.40 senare. Gick i dvala mest hela dagen, sov till och med en stund på eftermiddagen. Slut. Slut som löpare? Näää, tillfällig svacka bara, kommer igen snart!

På onsdagen tog jag en lugn återhämtningstur med racern. 26,5 km härliga dalavägar. Avslutade dagen på hemmaplan med BodyCombat. Perfekt dag, åter på banan.

Nu har vi packat bilen sprängfull, ungefär som i Sunes Sommar - en grej till och skiten exploderar. På väg till Göteborg för Pink i morgon och Liseberg på lördag. Sedan tältsemester någonstans där solen skiner. Må Gud vila sin hand över vår familj så vi inte driver varandra till vansinne på en campingplats någonstans i mellansverige med myggen och treliters tetravin i sällskap. Over and out.

Klockan 07.34 - nu drar jag på långpass!

Backträning och dopp

Det blev lite träning i dag också - ingen racer som jag planerat utan grymt jobbig backträning. Tydligen längtade mannen efter det (hur man nu kan längta efter något så otroligt spyjobbigt som backträning).

3,2 km uppvärmning i skogsslingan, sedan upp och ner för en 200 meters backe. Fast jag fick ta en paus mitt i backen för att orka sista knixen. Mannen sprang givetvis hela vägen. Macho. 3 svängar + en halv backe till. 1 km nedvarvning. Jag är grymt nöjd. Avslutade med ett dopp i vår sjö. Livet leker. 67 dagar kvar till Lidingöloppet - Abborrbacken here I come!

Nu väntar kokt potatis och laxen ligger på grillen. Ett glas rött till. Och uppladdning för morgondagens långpass förstås.

Eftertanke

Ibland vaknar man på morgonen och känner att det här kommer att bli en speciell dag. En dag då tankar mal fram och tillbaka. I dag är en sån dag. Vet inte varför eller hur, det bara är det. Kanske är det så att två veckors semester framkallar någon typ av lugn i hjärnan som sedan börjar arbeta av sig själv. Kanske närmar jag mig någon sorts ålderskris (får man det när man precis fyllt 25 ;-) )? Kanske var det det astronomiska grälet som dottern som utlöste det. Hur som helst tog jag en ensam biltur till ICA (vet inte vad forntida filosofer hade sagt om det, kanske inte så filosofiskt), funderade, ringde min mamma i Finland, tankarna mal. Vet EXAKT vad jag behöver nu - ett långpass. I dag har jag inte riktigt ork men i morgon bitti ska Marre gå upp tidigt och tillsammans med fågelsång springa runt Liljan, 15 km i ensamhet och bara filosofera.

De senaste dagarna har jag ägnat åt Functional Moves (lika kul som alltid), vilat på fredagen på Leksand Sommarland, sprungit en kort sväng på lördagen innan middagen med grannarna. På söndagen måste jag medge att jag var lite bakis, det blev en trögstartad morgon med många koppar kaffe. Till slut kom jag och maken iväg på en runda med cykeln. Det gick inte fort kan jag säga men vi såg underbara Svärdsjö kyrka flera gånger under turen. Vackert. På eftermiddagen åkte vi hem en sväng så att barnen fick träffa några kompisar och jag körde mitt BodyCombat pass. Nöjda med en sväng till "civilisationen" återvände vi till vårt kära Boda och kunde höra stillheten igen.

Och i dag är det alltså en filosofi-dag. Är sugen på en racersväng men maken ser trött ut. Men som sagt, i morgon bitti, då springer jag långpass med fåglarna. Längtar.

Racer till Sundborn

I dag fick jag storfrämmande - klassikerkompisen Carina och hennes racer kom på besök. Dags att ta sig an vägarna i Dalarna. Vi tog samma runda som jag testat i veckan och i dag var det så otroligt mycket lättare. Jag måste verkligen veta hur lång en runda är, hur många jobbiga backar det finns, var man kan vila osv för att jag ska kunna fungera optimalt. Inga överraskningar här inte om jag får be. Totalt närmare 3 mils cykling och lätt som en plätt. Till och med mannen orkade i dag fast vi fick jaga på honom hela tiden för han hade tendenser till att vilja maska. Såna är de, dessa lata karlar.... :D

Efter cyklingen tog vi oss ett välförtjänt dopp och just nu laddar jag i skuggan för Functional Moves. I morgon däremot är det vilodag, då ska jag åka vattenrutschkanor i Leksand. Träning det också förstås!

Yoga i Mannes loge

I går gjorde jag något fantastiskt. Jag vidgade mina vyer och vågade mig på yoga i en loge. Det är sant. Var ute och sprang en sväng och råkade stanna till vid en anslagstavla där det inbjöds till yoga på onsdagar i Mannes Loge - Dalarnas hetaste dansställe tydligen och som råkar ligga en kilometer bort fågelvägen från vår stuga. Och vilken yoga sedan. För det första var det magiskt att träna på ett sådant mytomspunnet ställe. Läraren var dessutom av sorten "ej-flummig" vilket tilltalar mig. Hon talade i termer som "öppna upp hjärtat och släpp in ljuset", "tjejer, den här sidoböjen kan ni göra riktigt ordentligt, inte ens magen är i vägen". En bra balans helst enkelt. Och yogan i sig var underbar, 75 minuter njutning. Till och med barnen tyckte att jag blivit lugn och harmonisk när jag kom hem. Mmmmmmm. Tidigare på dagen kikade jag på änderna vid vår strand. Mmmmm även det. Fast sonen tror att de är köttätande så han vågar inte bada när de är i närheten. Men det lovade jag att inte berätta för någon. Oooops.

Hur firar man Vansbro då?

Var inte så trött på söndag kväll som jag hade trott. Vi packade därför snabbt ihop det som kan behövas under en vecka i stugan och drog iväg. Skönt att få landa ute i lugnet, få basta och bara älta vår sim-upplevelse ihop.

På måndagen hade jag inga krämpor efter helgen, det kändes helt OK. Vi tog en testrunda löpning på kvällen innan bastun, närmare 30 grader var det när vi drog iväg på kortrundan. Skönt ända att få svettas ordentligt.

Tisdagen var vikt åt besök. Vi fick reda på att besöket hade försovit sig och då kom jag med den briljanta idén att vi skulle testa en tur på racer. Även nu 30 graders hetta. Kändes bra första milen men andra milen var helt otroligt dryg. Både jag och maken dog totalt. Det var uppför hela tiden och motvind. Dessutom 30 graders värme och benen hade inte cyklat på ett tag. Vi cyklade på underbara slingriga vägar och vore det inte för hettan hade det varit magiskt. Vår stuga ligger i Dalarna, utanför Svärdsjö, så turen gick från Boda till Toftbyn sedan Sundborn och tillbaka till Boda. Allt som allt 30 km. I Sundborn hade vi tillryggalagt 18 km och visste ärligt talat inte hur vi skulle orka hem. Vi stannade vid en affär och köpte sportdryck som vi intog i gräset samtidigt som vi försökte intala oss själva att vi visst skulle orka ända hem.

Jag fick nya krafter efter en gel och sportdryck men mannen dog totalt. Vi bestämde att jag skulle cykla före och hämta bilen men när jag väl kom för att hämta honom hade han hittat en annan landsvägscyklist och hittat krafter för att ta sig för egen kraft hem.

Vad lärde vi oss av detta då? Ladda bättre, ta det lugnt om det är 30 graders värme, ta med sportdryck och eventuellt mer energi. Hela dagen gick åt till återhämtning och att dricka i kapp. Just ja, det blev en pizza på kvällen också. Smakade riktigt bra....

På torsdag testar jag rundan igen, den här gången med mer dryck och energi i bagaget. Och Carina förstås. Inte i bagaget kanske men väl på en egen racer tjoandes och tjimmandes.

Vansbrosimmet - the story

Då var det dags alltså, UTMANINGEN. Jag som har vattenskräck och speciellt skräck för att simma i öppet vatten. Låter det som de bästa förutsättningarna för Vansbro eller? Nej, tänkte väl det. Ser lagom lobotemerad ut inför start och det var väl bra det. Valium?

Det var otroligt mycket mer folk än under gårdagen, det vimlade av proffs, amatörer, stora, små, nervösa, coola människor på startområdet. Till slut gick starten, det var mäktigt att se de duktiga tjejerna och killarna dra i väg. Vinnartiden ligger på strax under 30 minuter på 3 km, helt otroligt!Så småningom började jag och mannen göra oss i ordning också. Eftersom han var extremt nervös, blev jag nog ganska lugn. Lobotomerad som sagt var. Och snygga var vi - kanske en outfit att förnya sina löften i?
Sen gick vår start. Betydligt lugnare denna gång och vi försökte hänga ihop, maken och jag. Dock var det svårt för jag blev armbågad både till höger och vänster. Vattnet var inte så isande kallt i dag heller, det kändes behagligt.

De två första kilometrarna i Vanån var så där lätta som alla hade sagt. Det gick bra att hitta sitt eget ställe i ån att simma på och det var verkligen medströms. Jag njöt och simmade på ganska nära bojarna till höger för att känna mig trygg och kunna slita tag i en boj om det skulle behövas. Pratade till och med med några tjejer som jag simma tillsammans med.

Däremot när vi skulle svänga av i Västerdalälven, var det ännu värre kaos än under gårdagen. Startgruppen efter oss hade kommit i kapp och det armbågade och sparkades överallt. Fick lite panik men tvingade mig själv att ta det lugnt och bara försöka ta mig framåt. Första två kilometrarna avverkade jag på 51 minuter, måltiden blev 1:21:32. Mycket nöjd över prestationen!

Och givetvis bjöds det på mat även i dag, men ingen underhållning förstås (eller jo, några killar iförda Borat-dräkt klev in i restaurangområdet).Jag är glad över att det här spektaklet är över men kan också konstatera att det gick bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Gör jag om det? Njaaaa, kanske......

Tjejvansbro - the story

Natten till lördagen blev det inte många timmars sömn. Vid sextiden orkade jag inte ligga kvar i sängen längre utan gick upp för frukost och fixade de sista i packningen. Resan till Vansbro är en dimma, kommer knappt ihåg någonting. Jo förresten, när vi såg THE ÄLV en gång. Panik hos hela tjejgänget!

Hämtade ut nummerlappar och tog oss till starten på något sätt. En bild säger mer än tusen ord, exakt så här nervös var jag inför starten...

Dags att byta om och bli en riktig puddingpastej! Ärligt, finns det någon människa på denna jord som är snygg i badmössa?Starten går, dock inte min utan Annas. Hon ser snabb ut i sin gröna badmössa.
Så småningom var det dags för mig att starta också. Fullföljde uppvärmningen med "Sommartider" halvhjärtat (kan bero på att halva hjärtat satt i halsgropen) och gick sedan i bland de första i älven. Kallt! Men inte så att hjärtat stannade. Det värsta var trängseln, kunde inte ta ett riktigt simtag på säkert 200 meter. Men sedan lossande det lite och jag kunde börja simma på riktigt. Sakta men säkert framåt. Och längst ut från bryggan även om jag bestämt mig för att hålla mig vid bryggan hela tiden där det är mindre strömt. Men det gick att ta sig fram och rätt vad det var såg jag målet där långt framme. 200 meter kvar sa en funktionär - helt otroligt vad fort det hade gått. Dunkade i "målsnöret" och klev upp. Kändes hur bra som helst! I mål på 31.21 minuter, väldigt nöjd över tiden dessutom. De tjejerna minst lika nöjda med sina medaljer runt halsen.
Nu var vi hungriga! Blev servade av A-laget i fotboll (killar) som hade vitskjorta och fluga. Mmmmm. Maten var också otroligt god.

Vi fick också underhållning i världsklass - Svenne Rubins.
Nöjda men glada stannade jag och Carina kvar på Hotell Myrbacka i Dala-Järna. Fick i oss kebab och smågodis, gick runt "stan" (ingen lång promenad kan jag säga) och solade sedan på balkongen. Nu började nerverna inför morgondagens stora sim komma....

Vansbro - check!

Medalj X 3

Och så var Tjejvansbro avklarat - tre lyckliga tjejer i mål med var sin medalj. Sen blev vi underhållna av Svenne Rubins himself. Vilken dag! Bilder och "the story" kommer när jag simmat i morgon också. Brrrrr.

Nu gäller det!

I morgon är det dags - 1 km simning i Vansbro. Och på söndagen 3 km. Så det blir som en uppvärmning i morgon inför kraftprovet på söndag. Jag är dödsnervös. Jag gillar inte att simma, jag gillar inte vatten överhuvudtaget. Nu går jag verkligen "out-of-the-box". Men det är så man växer heter det. Vi får väl se. Laddat har jag gjort med hejdundrans party torsdag (som hjälptes på traven av noll timmar sömn på färjan över från Finland till Sverige), badstrand (dock ej bad) på lördag + ostbågar. Nu hoppas jag på en god natts sömn som startas alldeles strax. Sedan packas våtdräkt in i bilen tillsammans med tre fnittriga tjejer i morgon bitti. Off we go! Rapport kommer. Om inte hajarna äter upp mig innan dess.

Slappande och ännu mer slappande

Livet är allt bra underbart nu. Sover tills jag vaknar utvilad, härlig frukost, en runda med maken runt ängar och på grusvägar. Kroppen vaknar till liv, en nöjd mamma och pappa kan ta itu med dagen. Oftast står bad på schemat. Och glass förstås. På kvällarna spelas det kort, brännboll, badminton och bara surras i allmänhet. I säng innan 22.

I kväll drar vi hemåt igen, slut på Finlandssemestern för denna gång. Lite sorgligt fast skönt att få komma längre än 2 meter ifrån föräldrarna. Konstigt att det uppstår gamla roller igen trots alla år som förflutit. Inte så lätt att hantera kan jag villigt medge.....

I går var maken och jag ute på en längre runda, det blev nästan 9 km, tokvarmt och flugorna attackerade min make totalt. De hängde som klasar kring honom hela vägen, poppis kille det där. Mig lät de vara ifred helt och hållet. Jag måste jobba lite på min image tror jag. Och lukt.

Distans: 8,8 km lätt
Tid: 56 minuter
Känsla: Underbart men varmt

Nu är det ladd inför lördagens Tjejvansbro och söndagens Vansbrosim som gäller! Hoppas hajarna håller sig undan bara. Fast innan det hann jag med en kort runda mitt i packningen också.

Distans: 4,3 km
Tid: 26 minuter
Känsla: Lite sorgligt, sista rundan i Finland

Perfekt sommarpresent

Innan jag styrde kosan mot Finland, fick jag ett härligt brev. Det förkunnade att jag nu avverkat 5 st Stockholm Marathon. Underbart! Jag blev löjligt stolt, förstås. Och samtidigt känns det lite tomt, det var ju det som var mitt långsiktiga mål i många år, klara av 5 maror efter varandra. Känns därför extra bra att jag nu satt upp nya mål - Klassikern. Och den första etappen är redan om mindre än en vecka. Hualigen!

I går hann jag med en kort löprunda innan bastun, dryga 4 km för att springa av resdammet. I dag har jag bara slappat och solat, i morgon hoppas jag på ett löppass igen. Och kanske kommer vi iväg någonstans där jag kan simträna några meter. Det är riktigt varmt här. Slinker ner både en och sju kalla öl....

Och nu är det semester!

Firade med ett löppass innan bilen styrde kosan med semesterfnittriga familjen mot Finlandsbåten. Fem, härliga, outnyttjade veckor ligger framför oss. Firar nog med ett glas rött strax.

Två dagar kvar innan semestern

I morse firade jag att det snart är semester genom att springa en morgontur i härliga Hällefors. Fåglarna kvittrade, solen tittade fram mellan molnen, enda molnet var att jag glömt min älskade Garmin hemma.... Lite trött ser jag dock ut, men det ska man väl vara innan semestern.

Benen sprang utav sig själv, ville inte att rundan skulle ta slut. Hällefors är så otroligt vackert! Här är Brukshotellet där jag bodde och där frukosten väntade efter min runda. Ahhh, livet leker!

Distans: 5 km lätt

TId: 33 minuter

Känsla: Sommarlätt!

I kväll drar jag iväg och blöter ner våtdräkten igen. Och dagens vattentemperatur, jihaaa!