Parövningar

All in på parövningar på gårdagens dejt med triathleterna. Velade in i det sista vad jag skulle köra för pass då det är något svårt att planera ett pass med okänt antal okänt starka människor i en känd sal. Hur mycket vikter får man plats med i en Passat egentligen?

Slutade med att jag körde min kära åtta som AMRAP i 18 minuter (kompis 1 jobbar av första 8:an medan kompis 2 vilar, kompis 2 jobbar andra 8:an medan kompis 1 vilar osv):

8 HandStandPushUps
8 Pull-ups
8 CrossFitSitUps
8 Kettlebell svingar
8 Burpees
8 Wall ball
8 Fällknivar
8 Kettlebellsnatch eller pressar
20 Double Unders

Som grädde på moset stationer med 50 sek jobb/10 sek vila med bland annat snake rope, burpees, massor med löpning (t ex på en sån där tjock matta, jag kallar det träsklöpning). Roligt, roligt, roligt! Tyckte fröken i alla fall. Och jag fick jobba, sannerligen, fick teama med starka Maria som jagade på mig genom övningarna som en iller.

 

Försöker leka fröknig men ingen verkar lyssna. Megafon nästa.

 

Och så här trötta var vi på slutet. Mysigt. Bara tända ljus som saknas.

 

Helt slut

Stress, stress, stress. Körde hem från Stockholm i ett rasande tempo (eller nej, kollegan körde, jag mailade och fixade och donade). In på gymmet där Sara förberett så jag bara kunde glida in och köra mina två pass. Mördarpass. Fast så tänkte jag inte innan.

 

Först crossfit och teknikträningen bestod i squat clean. Med mina möra ben som jag mörat ner totalt på onsdag kväll tillsammans med triathleterna i klubben. Aj, aj. Bet ihop, låtsades som att allt var OK trots att benen skrek i högan sky. Sedan teamwod, min djävulska plan var att inte jobba alls utan coacha, ni vet den där förmånen man har som instruktör att gå runt och skrika lite nu och då. Men nej, ojämnt antal betyder att fröken också får jobba. Med Sara som stod utan kompis. Med andra ord inget fisande och fjösande utan fullt sprutt från början till slut. En kompisen jobbar, den andra hejar på:

 

40 Thrusters

40 Knees to elbows

40 Squat Cleans

40 CrossFitSitups

40 Press

40 Overhead Lunges

 

Exakt där på de där sista utfallsstegen kom jag på att jajustjadj###jagskajuvickapåspinningenockså. Så dags att tänka på det då.

 

Spagetti-gick till spinningcykeln och drog igång ett till pass utan att fatta vad som hänt egentligen. Var det squat nu eller var det cykelintervall?

 

Cykelpass blev en repris på ett tidigare pyramidpass:

 

8 minuters uppvärmning med teknikinslag

4 min hög kadens

3 min tungt

2 min valfritt

3 min valfritt

4 min valfritt

3 min valfritt

2 min valfritt

Och så nervarvning.

 

När jag kom hem segnade jag ner i soffan och trodde jag aldrig skulle komma upp mer. Som tur var sondmatade Dottern mig så jag återfick ansiktsfärgen efter en stund.

 

I morse hade jag dejt med Sara i simbassängen. Ett tufft pass med en pyramid även där och jag var färdig för slakt. Igen. Den här tanten måste nog ta igen sig en smula i helgen tror jag. Lårbenshalsen kan aldrig må bra av så här mycket träning. Köpte en ask Leijona som jag tröståt till efterrätt bara för att återfå vilopuls.

Hörni! Det är FREEEEEEDAAAAAAG! Puss på er!

Onsdagsfys

Äntligen har vi dragit igång fysträningen med Gävle Triathlon! Vi började lite mysigt i går med 3 AMRAP på vardera 6 minuter. Bara kroppviktsövningar förutom 10 thrusters lite då och då för att väcka kroppen. Och på slutet några kompisspring också.

Jag och Sonen enades om att den jobbigaste AMRAP'en var 5 burpees, 10 airsquats och 15 utfallssteg. Det sög i rumpa och ben.

I dag är det torsdag och förhoppningsvis simtorsdag. Allt för att jag ska få sovmorgon i morgon. Har sovit som en kratta senaste nätterna så påsarna under ögonen börjar bli lika stora som en competition kettlebell.

Efterlysning - pigga ben sökes

Döda ben. Helt döda. Började med några sköna (?) backintervaller i tisdags där jag och Sara hade den fiffiga fördelningen att jag hade klockan som visade hennes puls. Vad betyder det? Jo att pulsavläsaren får ett himla sjå att försöka hänga med den där Duracellen i backen. Speciellt i den långa backen. Jojomensan, så gick det med det är att börja kvalitetsträna lite lugnt. Och så tyckte jag väl att pulsen var något hög under uppvärmningen, tacka f*n för det när kilometertiderna var kring 5:30 redan där. Jaja.

Skön träningsvärk på onsdag morgon i båda låren. Ont i huvudet. Och en ny springdejt, den här gången "lite längre pass" som tydligen i Saras värld betyder två mil. Bra att veta. Vi drog iväg och som vanligt säger jag att vi apppppselut måste springa sakta men när jag tittar på klockan så landar vi på 5:30. Notera att jag mycket, mycket sällan ligger under 6:15 tempo i vanliga fall.

Första milen gick plättlätt trots att det var fyra kilometer som var bara uppför. Vi avverkade både det ena och det andra. Sen vid 12 km började mina piriformisar att tycka att löpning inte är superkul längre. Gnällde lite och då trollade duracellen fram dextrosol. Tack gode gud för det. Tänkte på annat, gick i värsta backarna och tuggade faktiskt två mil ändå men jag hade inte orkat en meter till. På riktigt. Men fint var det där i hennes hemtrakter.

Hetsåt mat och hade sedan ett extra pass på gymmet. Crossfit med döda ben. Försökte tänka ut ett pass som inte är så jobbigt för benen men ärligt talat finns det inte så många sådana. Hoppade ändå över burpeesarna. Någon måtta får det vara.

När jag kom hem var jag helt slut både i huvudet och kroppen. Apatiskt stirrade jag bara framför mig med tom blick, gick och la mig men kunde ändå inte sova. Sov inte en blund på hela natten. Smart. Tur att jag hade en fin kompis som väntade på mig i morse för morgonträning nu när jag ändå inte kunde sova....

Nu är jag så trött så ögonen ramlar ihop. Och precis DÄR kommer jag på att jag ska leverera lite crossfit i dag också faktiskt. Festligt. Väldigt festligt. Ska klura ut något där fröken dricker kaffe och de andra svettas kopiöst. Se där, det blev visst en bild av mig utan svettiga kläder också. Plötsligt händer det.

Äntligen sommar!

I vanliga fall brukar jag så här års googla alla vädersajter jag kan. Om och om igen. Det är ju Vätternrundan i helgen. Det här året blir det ingen VR för mig vilket känns märkligt. Och just i år verkar vädergudarna fått fnatt - det blir en varm och skön runda utan vind. What???!!!! Bara för att jag inte ska åka. Känner faktiskt suget....

Men jag kommer att vara i Jönköping på lördag förmiddag och heja på snabbgrupperna som far förbi. Det ska bli kul!

För övrigt körde jag ett riktigt bra pass i går. Först cykel i 4 mil med ett gäng glada cyklister och utan arm- och benvärmare för första gången i år! Nedan saknas två cyklister som tydligen hade bråttom hem.

Direkt efter var det crosslöp 9 km. Nöjd även om det inte gick fort.

I tisdags hade SSSSara komponerat ihop ett längre bassängpass som gick riktigt, riktigt bra. 3000 meter in på simkontot. Katching! Tyvärr hann jag då inte med mitt kettlebellsgäng som dagen till ära höll till utanför min dörr. Sommarfeeling de lux!

I dag väntar distanspass OpenWater. Ser faktiskt riktigt mycket fram emot det. Avslutar sedan kvällen med crossfit och kanske en solig kvällspromenad. Sommaren är här.

OpenWater-premiär

Japp, det gick! Vi kom i bland isvak och hajar. Vi hade dock hyrt in isbrytare så det var fritt vatten, hajarna var svårare att hålla rätt på men jag tror att alla kroppsdelar är intakta. Såg inte något blod i alla fall. Kan kanske anas en lätt osäkerhet i före-bilden.

Notera särskilt att jag fått låna SSSSaras snabbsimmössa vilket förpliktade. Provade mina OW-glasögon men fick inte dem att fungera så bra. Måste trimma in dem i duschen först tror jag.

Älskade brygga, älskade bojar, mindre älskade vågor (fast de där 3-metersvågorna syns inte i just den här bilden, även hajarna höll sig under ytan just där annars var de all-over-the-place). 

Fast SSSSara säger att hajar numera inte är en ursäkt utan vi bör använda dem i vår träning. Vad säger du Carro?

Som om de inte var nog så blev det också mjukglass bara för att fira.

Det var min tur att vara B-fit fröken också då Monster-Linda tydligen skulle på bal. Jag vill också gå på bal! Men att köra team-WOD med starka kompisen är också kul. Nästan som att gå på bal....

Nu är det FREEEEEDAG och jag sitter på tåget mot storstaden. Ser att Siljan kommer att bjuda på regn i morgon så snälla Dottern i Mora - dansa soldansen hela dagen så regnmolnen försvinner!

Söndagshäng

Klockan ringer vid sjutiden. Det är söndag. Frukost nummer ett intas, på med löparskorna och iväg. För att lyxa till det har jag musik i öronen och solen lyser i ansiktet. En helt perfekt söndagsmorgon. Benen tassar på, har inte riktigt bestämt runda (lite så jag jobbar) utan väljer vägar efter känsla. Hamnar ändå på min favoritrunda med grusväg, stig, sjöar, hästar, asfalt. Tankarna fladdrar hit och dit, livet känns lätt.

 

Efter 22 km stannar jag utanför min dörr, stretchar, solen värmer och det är dags för frukost nummer två. Sen in med lunchen i ugnen, jobb och slutligen mat igen då. Sonen vill ut på racertur, klart vi ska det! Tänker att jag tar det lite lugnt eftersom han inte varit ute så mycket än men hur mycket jag än trycker på hänger han envist kvar på bakhjulet. Vilka cykelben han har!

Givetvis blev det fika också.

Ett styrelsemöte senare fick leka crossfit-fröken. Utomhuspass för första gången i år, underbart! I alla fall som fröken att få gå runt och sola sig, skrika lite, kolla teknik och vara allmänt chill. Både däckvält och rep minsann.

Jo det blev lite annat också. 2 minuter per station, sju station, två varv. Jag var inte ett dugg trött efteråt, hade kunnat köra flera varv minsann. :)

Underbara vårvärme, stanna kvar!

Var glad för den du är

Morgonens budskap från härliga yoga-fröken, klockrent.

Gårdagens löppass gjorde mig glad i själen. På riktigt. En fin vän, lite duggregn och pigga ben.

Efter crossfit drog jag in på sista simpasset med Gävle Triathlon, Pär hade bestämt att vi skulle ha ett kaotiskt pass dvs efterlikna tävling. Det blev det. Jag blev översimmad, nästan av med baddräkten, smekt på låret och lite annat mysigt. Pär pekar ofta med hela handen. Det behövs när det är dags för tävling. Lagkapp. Kan vara det jobbigaste man kan göra.

Vi lyssnar noga på instruktionerna. Ibland.

Swimrun och däckvält

Chockas vid morgonkaffet av att skäggfarbrorn redan varit i och simmat. Det måste vara någon skruv lös på honom. Kanske inte bara en.

Men så skriver fotografen några ord om hur jobbigt det var för henne att stå där UTAN våtdräkt och fota med skakiga, kalla fingrar och genast tycker jag synd om henne. Hårt liv att vara swimrun-fru.

Men jag har också swimrunnat. Typ. För om man springer med en våtdräkt under armen så borde det väl räknas som ett swimrun-pass? I så fall är det första gjort nu.

För övrigt en helt vanlig Marre-morgon, däckvält och repdragning. Frågor på det?

Min helg

Så, nu kanske jag börjar landa något och kan återuppta bloggen. Lite. Jag har under senaste veckorna inte riktigt haft fokus på träning utan kört de pass som jag hunnit med och orkat. Det finns flera anledningar till detta men det är inget jag kommer att ta upp i den här bloggen. Ni som är sjukt nyfikna får i vanlig ordning skicka mail. :)

I fredags hade jag vilodag och det var nog bra det. Dålig sömn hela veckan så det var bättre att ladda batterierna. Och det gjorde jag bland annat genom att prata träning med min sköna böna. Finporslinet har åkt fram dagen till ära som ni ser....

Lördag morogn var det äntligen dags för fikacykling! 65 km ren njutning med ett fint gäng.

Älskar att se en racerparkering. (Så nej Simfenan, det var inte affischen för blommor som jag förevigade.)

På söndag var jag segare än segast, kroppen fungerade inte alls så jag hade ställt in långpasset med SSSSara. Men till slut övertalade jag mig själv att dra iväg på en kort runda i alla fall. Det var sura ben men de kom skapligt igång efter en lång stund och jag skrapade ihop 16 km löpning, fågelkvitter och en skön känsla i kroppen (tills jag insåg att jag skulle bli sen till ett möte och fick köra sista kilometern som en intervall).

Körde också mitt crossfit-pass där jag valde "Death by Thrusters" som en hyllning till MK Open som var i Falun i helgen samt en 15 minuters Cindy. All in bara. Som grädde på moset rev jag av simning med kära Gävle Triathlon också.

I morse sken solen och jag också. Med ett leende på läpparna sprang jag hemifrån vid 06:10.

För att dra igång Bootcamp. 16 glada och pigga tjejer gjorde tester för brinnande livet.

Men den största bedriften i helgen gjorde min kompis Joel i går. Han vann sin age group på Ironman 70.3 (halv IM) i New Orleans. Helt galet! Han är så grym! Jag ska bli som han när jag blir stor.

 

Nu väntar en vecka där Bootcamp fortsätter (tre dagar i veckan, start 06:30, jo jag tackar jag), jag ska simma en liten sväng men sen drar jag till France några dagar. Lovar några bilder på vingårdar som jag morgonjoggar förbi om kollegan kommer ihåg att ta med springkläder (det är alltid han som hittar överallt, jag går vilse så fort jag inte ser hotellet längre). Ha en fin vecka vänner!

Planering och avstämning

Mitt liv just nu - överlev. Jag hattar från det ena till det andra, planerar kommande utmaningar samtidigt som jag parerar det som sker i dag. Men jag gillar "living-on-the-edge"...

I tisdag hade jag dejt med ett gäng brudar som jag ska köra Stafettvasan med. Vet inte hur jag lyckades säga ja till det men nu blev det så och det ska bli kul! Jag har fått andra-sträckan från Mångsbodarna till Evertsberg, 24 km. Det blir nog bra. De har lovat att jag ska få äta hamburgare och dricka kaffe i Evertsberg, de vet hur man ska locka med mig de här brudarna. Dock vet jag inte hur min kropp kommer att kännas efter 9 mil skidor på söndag, en tjänsteresa och pang på med nya mil på fredag men det blir som det blir.

Planerar också våren och en ny Bootcamp med den här sköna pinglan. Vi körde konceptet i höstas och det var magiskt! Fyra veckor, tre morgonträningspass per vecka, en massa skratt. Vecka 17 kör vi så håll utkik!

Fast jag tränar förstås också. Det kan man tydligt se på siffrorna som jag kletade ner och i stort sett är oläsbara under gårdagens träning med Gävle Tri. Fight Gone Bad minsann. En minut per övning, fem övningar, fem varv med en minuts vila mellan varven. Det är..... jobbigt.

Naturligtvis med finsk nedvarvning, här är en del av gänget och en del av nedvarvningen.

Men så är det skidorna då. Mitt huvudfokus just nu. Solen skiner och det är utlovat + 7 grader i dag. Galet! Jag vill att det ska vara massor med snö och kallt! Mina mil är gjorda, ska försöka få till några kilometer i morgon och några på lördag men sen är det nog slut. Hittills har jag knåpat ihop 299,21 km enligt Funbeat. Jag hade som lägsta-mål 25 mil och helst 30 mil så det här blir bra. Jag är nöjd för jag pysslar ju med lite annat än skidåkning också.... Och just ja, Mannen har köpt nya stavar till mig! Supersnabba sa de i affären!

Nu hoppas jag på perfekta spår, perfekt väder (solsken), lagom kallt (-5), medvind och nedförsbacke från Sälen till Mora om 10 dagar. Men innan dess ska jag en sväng till England. Bland annat.