Kliver upp och startar bandet, Magnus kliver upp på bandet brevid. Vi brukar köra spinning ihop så vi snick-snackar oss igenom 15 minuters uppvärmning. Jag berättar vad jag ska göra och slänger nochalant ut frågan om han ska haka på. Han funderar en kort stund och säger "varför inte, vi kör".
Första intervallen, vi stegar banden till 6 % lutning och frustar på i den konstanta uppförsbacken. Jag flåsar. Bara fyra minuter, bara fyra minuter. Stopp. Gåvila och check med kompisen - hur känns det? Jo då, jobbigt men OK.
Jag håller koll på tiden, han springer. Ja jag också förstås. Men det känns liksom bättre när man inte är ensam i eländet, det är någon till som lider. Vi kör totalt fyra intervaller och hinner prata om lopp, jobb, hur man prioriterar sin tid och annat. Tiden går fort. De heter Björgen-intervaller den här tortyren vi sysslar med alldeles frivilligt. Typ det var en norsk (Björgen), en finne (jag) och Bellman/Magnus. Fast jag skrattade inte.
Det bästa med att någon annan lider brevid är att man inte kan ge upp - hur skulle det se ut? Nä, bit ihop för fasen.
Magnus ser oförskämt pigg ut när vi är klara efter 45 minuter.
Tack för bra sällskap och pepp! Vi är fan världsbäst - Magnus, jag och Björgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar