tisdag 28 juni 2011

Jag tar tillbaka allt....

.... jag är inte ett dugg cool. Jag är livrädd.

I går tog jag med sonen och våtdräkten ut på äventyr. Efter flera minuters fegande på bryggan, kastade han i mig till slut i det kalla vattnet. Började med en kallsup direkt. Panikkänsla när det kalla vattnet letade in sig innanför våtdräkten. Snabba, flämtande andetag. Försökte ta mig till "starten", dvs en bojrad.

När jag kommit fram till starten och sakta simmade, kom jag på den briljanta idén att jag skulle ner under vattnet för att hitta tekniken med andningen. Big mistake. Hela jag krampade av skräck direkt. Lungorna drog ihop sig och tårarna brände bakom simglasögonen. Bestämde mig för att bara simma på med huvudet ovanför vattenytan, bara nöta några längder utan krav.

Kom till slut fram till bojraden som markerade 100 meter. Vände och fick motvinden och vågorna i ansiktet. Några kallsupar till. Besviken över att jag är så kass på att simma och så rädd för vatten. Ledsen.

Nu började marodören där på stranden att hojta - fortare mamma, öka, kom igen, det där fixar du, det ser bra ut, du är snabb! Älskade unge. Genast kändes livet lättare, arm- och bentagen satt där de skulle, långsamma, taktfasta, starka. Testade att gå ner under vattnet, andas och visst fungerade det också. Sonen sprang på kanten och hejade på till nästa vändning, 200 meter avklarade. Sen hittade han en golfboll att leka med, tydligen mer intressant än en mamma som håller på att drunkna, så jag fick klara mig själv i 700 meter.

Sista 100 metrarna kändes lätt som en plätt, då hade också min supporter lämnat golfbollen och återgått till rollen som heja-på-mamma-kille. Dessutom fick jag pisk då jag försökte gena lite vid sista konraden. Inte fick jag hjälp när jag likt en säl skulle åla mig uppför bryggkanten heller.
Så, premiären är gjord, exakt 12 dagar kvar till loppet (15,5 grader i vattnet i dag). Önskar som vanligt att jag tränat mer men inget att göra åt just nu. Biter ihop, hoppas att nästa gång i vattnet känns lättare och bättre. Tvingar supportern att heja på sin mamma hela tiden. Så får det bli. I dag väntar kort löpning och BodyPump. Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i några dagar!

Inga kommentarer: