Typ semester

Direkt efter tävlingen i söndags packade vi ihop oss i bilen och körde hem (läs Han packade ihop oss och Han körde hem). Stupade i säng för att sedan på måndagen varva jobb med att tvätta illaluktande träningssaker och packa på nytt. Destination vår stuga i Finland.

Sonen erbjöd sig att övningsköra hela vägen till färjan, lite nervöst när vi skulle tråckla oss igenom stan med avspärrningar och vägarbeten här och var men jag skötte mig ganska bra. Sonen skötte sig ypperligt bra. Lugn och fin hela vägen.

Tidigt tisdag morgon var vi framme i Åbo, jag satte mig direkt i ett möte medan vi rullade norrut typ 22 mil och till detta paradis mitt ute i ingenstans.

Hela tisdagen jobbade jag och sen drog vi ut på en skön före-bastun-jogg jag och Sonen. Eller rättare sagt, jag försökte jaga honom men det gick inte. Fick släppa honom där över åkrarna. Ser ni den röda pricken på grusvägen? Snart syns han inte mer.

Lätt i hjärtat och själen.

På onsdagen jobbade jag hela förmiddagen och sen skulle vi cykla fem mil, jag och Sonen. Jag var lite tvekis ty benen är något slitna efter helgen men vad tusan. Vi drog. Fem mil i motvind men ändå hyfsat bra känsla.

När vi kom fram så kom den där parveln på att vi också skulle cykla hem i stället för att åka med mina föräldrar som planen var. YOU SAY WHAT???? Men jag kunde ju inte släppa hem honom alldeles själv ute i stora vida finska världen så jag hängde på. Och hängde på är rätt ord för han fick dra mig exakt hela vägen hem. Exakt hela vägen. Jag kunde med nöd och näppe få fram "LUUUUUCKA" precis när han fått igång sitt tåg.

9 mil blev det och mycket trött mamma. Tog rätt på cyklar, in i bastun och sen grillade han mat till mig. *hjärtemoji här*

Senare på kvällen tog vi en magisk kvällspromenad och pratade om livet.

Det är de här stunderna som fastnar i själen, som betyder. Att leva här och nu. Ta tillvara på stunden när den kommer. I morgon kommer också Dottern hit, jag längtar så det gör ont.

Nu är det en ny dag med jobb på förmiddagen och säkert någon sport på eftermiddagen om Sonen får bestämma. Vilket han får.

Ironman 70.3 Jönköping - The Story

Äntligen dags för en race report!

Innan loppet

Träningen inför det här loppet har varit.... låt oss vara ärliga... obefintlig. Visst har jag cyklat då jag ändå genomfört Siljan Runt och Vätternrundan. Simningen har varit obefintlig, simmat ute en gång med våtdräkt, lyckades få till 2 km då och det kändes ändå OK. Simmade en gång i 50-metersbassäng samma vecka (hela en km) men det kändes också OK. Löpningen har varit bra fram till midsommar då jag skadade vaden. Inga långpass på ett tag men helt OK. Det som stört mest är stress och resor med jobbet. Jag har dock fått påminna mig många gånger om att det ju var exakt därför som jag valde den här tävlingen och inte en full IM och att jobbet skulle komma före träningen. Vilket det gjort. Bra så.

Han och jag åkte ner på fredag förmiddag, båda körde möten i bilen hela vägen fram till Jönköping. Väl där drog vi direkt iväg till incheckning, snabb runda i tältet och sen pre-race möte. Fick en massa energi och kände mig så glad, så glad över att få vara på plats och att få vara där med Honom.

Vi sprang en sväng på fredag em/kväll och det var magiskt. Benen var lätt, huvudet likaså. Bara härligt pirr och en massa glädje. Precis som det ska vara.

Finmiddag och tidigt i säng. Lördagen startades med frukost och sen provsimning. Vattentemperaturen var då 16,5 grader och helt OK. Platt simning.

Fix med cykel och påsar, in med grejerna och sen var vi klara.

Resten av dagen en massa mys, vila och laddning.

Sov hyfsat bra natten till söndagen, laddade med ganska mycket frukost och sedan ut i regnet (ja, alla väderappar hade fel).

Loppet

Lång väntan för att få kliva i, regnet smattrade, det var ca 12 grader i luften och 15,6 grader i vattnet. Nervös. Proffsen startade 08:45, age groups 09:00 men eftersom jag är rädd för slagsmål i vattnet startade jag bland de sista vilket innebar 09:40.

Första metrarna var hemska, det var kallt och det var trängsel. Men sedan kunde jag börja simma i min egen takt. Lugnt och fint. Vid ett par tillfällen kom det några hetshögar som förstörde min rytm men det var ändå en bra simning. Typ 54 minuter (har inte så bra koll).

Det var ungefär 500 meter från vattnet till transition area och jag strulade extremt mycket med kläder i T1 så här stannade jag i 15 minuter. Har aldrig varit känd för snabba transitions men det här var ju löjligt...

Cyklingen började tungt, hög puls, sega ben. Hade valt Getingen mot bättre vetande, borde tagit min Cervelo i stället som jag kört alla mil på (det var tredje gången jag rört Getingen i år). Och som man kan se nedan på höjdkurvan så var det sjukt mycket stigning i början. Men ändå fin cykling.

Roligaste var nakenfamiljen som stod och hejade på cyklingen, jisses vad jag skrattade!

Jag visste att det borde ju bli nerför också vilket det blev. Och jisses vilket landskap! Jag njöt av åkrar, kossor, publik - ja allt var magiskt! Inte en endaste gång var det jobbigt eller tungt. Jag älskade varje meter trots att det inte gick alltför fort. Min cykeltid blev dryga 3,5 timme.

Tillbaka i Jönköping, bra känsla och en lite snabbare T2 (10 minuter tror jag). Iväg på löpning. Tre varv skulle avverkas och jag bestämde mig för att springa första varvet (utan att stanna), springa/gå andra varvet och tredje fick jag göra som jag ville. Men det gick så sjukt bra så jag kunde springa ända fram till 16-17 km innan jag ens började fundera på att gågga. Kunde inte få i mig energi då jag mådde illa men vatten gick ner. Vid typ 19 km kräktes jag men det tror jag beror på att jag drack en klunk cola. Joggade mig in i mål på typ 2:39. Inte dåligt för att vara jag.

Totaltid blev ca 7:35. Min allra sämsta tid (har 6:12 som bästa tid på Vansbro men det är å andra sidan en platt bana) men bästa känsla. I mål väntade Han med kramar och pussar. *hjärtemoji*

Efter loppet

Jag mådde riktigt illa när jag kom i mål, kunde varken äta eller dricka. Vi tog oss till transition men sen tog det stopp, Han fick hämta bilen medan jag satt och hulkade på trottoaren. Lite senare kunde jag äta och dricka och då kändes livet på topp igen.

Så vad har jag lärt mig? Jag borde tagit min andra cykel. Dessa speakers - de borde få rosor båda två. Vilket jobb de gör! Att inte lägga så mycket press på något som är kul, njuta mer och vara nöjd över att jag deltar. Och sist men inte minst - jag älskar fan triathlon! Men nu ska jag snart ha semester. Hörs! Hej! Puss!

Spring för Terese

Det finns inga ord. Jag har följt Spark-i-Baken-Terese så länge jag kan minnas. Denna sprudlande, glada, energiska människa med sund syn på livet och som delat med sig av sina erfarenheter på så många sätt. Även de erfarenheter som gjort ont. I bilen hem från Idre gick jag in på hennes Instagram och blogg och läste för första gången hela historien. Den släpper inte taget om mig, jag kan inte sluta tänka på det. I går kväll grät jag mig till sömns över denna orättvisa över att hon inte kommer att få se hennes barn växa upp. Jag grät över att hennes man satt där brevid henne på sjukhussängen med tillkämpat leende och gud vet vilka känslor inom sig. Att han nu ska rodda vidare den där båten som kallas familj. Ensam. Med sin sorg.

Terese drabbades av aggressiv äggstockscancer, hon blev inlagd i slutet av april, fick sin diagnos lite senare och i lördags beslutade hon tillsammans med läkare och nära och kära att få sova resten av sin tid här på jorden. Ångesten över en kropp som förtvinar blev för stor och hennes krafter räckte inte till. Hon blev 37 år i onsdags.

Så du som kan - spring för Terese! Och ge en gåva till Cancerfonden i hennes namn Och ännu viktigare - lev ditt liv NU! Inte sen. Njut av dina val. Njuta av dina nej och njut av dina ja. Gör saker som betyder något. Kramas, älska, var snäll mot dig själv. Ta tillfället när det kommer över dig, t ex när Sonen frågar om vi ska cykla en sväng och jag blir så löjligt glad att hjärtat slår dubbelslag.

Eller när en fin vän kommer över och vi pratar om drömmar, livet vi lever och den tacksamhet vi känner.

#fuckcancer

Löparhelg i Idre

En minisemester mitt i allt stök. Har inte ens skrivit något om Siljan Runt (16 mil i regn men med snabba ben och härligt sällskap) eller något annat heller för den delen men här är en bild i alla fall.

I torsdags drog vi iväg till Idre - fyra taggade löpare. Marie hade bestämt att vi skulle springa 18 km första dagen, runt något berg. Vi kom iväg lite sent så vid 15 stod vi och skulle påbörja löpningen. Dock drog en åskstorm in precis då så vi väntade snällt i bilen tills den drog förbi.

Sen peppade vi iväg oss. 18 km - here we come! Efter ungefär en kilometer insåg vi att det här skulle bli en långdragen historia. Vacker men helt olöpbar terräng för asfaltslöpare som oss. Vi bestämde om, den här gången att vi skulle springa 30 minuter och sen besluta vad vi ska ta oss till. Efter 30 minuter hade vi kommit typ 3 km.... Vi körde lite till och vände sedan. 90 minuter och dryga 6 km blev det. Bastu och mys fick avsluta dagen. Eller rättare sagt spel. Jisses vad vi spelade den här helgen! Min pojkvän fick brännsår på armbågarna av allt spelande.

På fredagen var vädret oerhört ostadigt så vi höll oss i närheten av stugan och sprang runt en annan kulle. Mer löpning och mysigt. Sen hann vi med en bilutflykt till Grövelsjön för att dricka kaffe. Varning! Åk aldrig till Grövelsjön för att dricka kaffe. Det finns inte. Ingenstans finns det kaffe. Åk aldrig dit. Och på tal om att åka - nedan våra två guider. Det var sällan de var överens om vilket håll vi skulle åt. Det var mycket spännande....

Vi drack en hel del champagne också.

Lördag - prognosen visade sol och härligt löpväder. Nu skulle det där berget intas. Vi tog oss runt till slut men det tog nästan 4 timmar. Jisses. Vi behöver öva på att löpa i terräng. Det vi inte behöver öva på är att äta korv. Det kan vi till perfektion.

På kvällen åt vi finmiddag på Pernilla Wibergs hotell. Jag åt en ren och glass.

Det blev en helt perfekt helg. Mina batterier är helt fulla nu. Så många skratt, dåliga skämt, kramar, kärlek. Tack gänget!

Dags att ladda för Vätternrundan! Har dock inte rört cykeln på 1,5 vecka. Kanske ska lufta den lite i kväll?

Att tänka 80/20

Alldeles strax rusar vi in i juni, what? Mina tänkta landsvägspass har försvunnit med regn eller resor. Men livet är ju mer än landsvägspass har jag hört.

På mitt jobb tänker jag väldigt mycket 80/20 - lägg energi på det som ger verkan och sluta dutta i tid. Det blir inte bättre för att du ägnar den där presentationen två timmar till. Försök välja ut det du vill säga, säg det och chaboom släpp det. Lika med relationer - lägg din energi på de människor som du verkligen vill ha runt dig och släpp de andra. Med träning är det samma sak - gör de pass du ska med kvalitet och strunta i de där halvmesyrspassen som du inte riktigt orkar, hinner eller mäktar med. Det blir bra ändå.

Förrförra veckan tränade jag järnet - massor med bra pass med bra känsla och bra kvalitet. Förra veckan blev den lugnaste veckan på väldigt länge. Två vilodagar och resten av dagarna med väldigt kort och icke intensiv träning. Jag klämde i stället in två dagar i Tyskland och fyra dagar i Finland. Det sistnämnda med Honom. Han checkade in som min assistent och hängde med mig på jobb. Tror han fick fler gråa hårstrån än han hade tidigare. Tvingade honom bl a att byta hotellrum flera gånger i Hämeenlinna. Bara för att han skulle få jobba lite. Han fick kolla upp vart jag skulle befinna mig, när och med vem och så fick han försöka hålla sig undan hela fredagen på mitt jobb då Sverige förlorade mot Finland och finnarna var helt galna av lycka.

Och söndagen som skulle bli en långcyklingsdag blev i stället en dag med kramar, långfrukost, löpning i regn och ännu mer kramar. Sen åkte jag hem och blev kungligt uppvaktad av mina små barn, fixade middag till min mamma och kikade på när Finland blev världsmästare i hockey (OK, det sistnämnda hittade jag på för jag somnade efter första perioden).

I skrivande stund är jag i Polen och väntar på att nästa möte ska börja. Sen hoppas jag komma ut på kort löprunda innan middagen. Så den här veckan blir också träningsmässigt lugn - några korta löppass, en kort racerrunda men på lördag väntar Siljan Runt 16 mil. Har inte ens rört cykeln sedan den där Björn smekte mitt lår. Men det blir nog bra i alla fall. Jag äter bullar 80 % av tiden och cyklar 20 % av tiden.

Huvudet och själen

Solen skiner ute, när jag slår igen datorn i dag ska jag belöna mig med löpning. Långt eller kort beroende på hur det känns, hur spännande boken är, hur pigga benen känns men framför allt hur huvudet mår.

Sista dagarna har mitt huvud tvingat mig tillbaka i tiden, fundera över saker som varit, reflektera, fundera, minnas. Som om allt framåtspanande och planerande på något sätt måste balanseras upp med backspegel-tittande. Som om huvudet försöker säga - spring inte så snabbt, själen hinner inte med! Eller något annat yogiskt. Det är inget farligt men jag blir något nedstämd av det. Mörka minnen som kommer ikapp men också glada minnen som trängs om uppmärksamhet. Jag läste min dagbok från den tiden i mitt liv som var väldigt tuff och blir häpen över att jag ändå kan vara där jag är nu, att jag förträngt och bearbetat mycket av det som hände runtomkring mig då. Det gör mig glad!

Den här veckan har jag hittills haft en bra träningsvecka - måndag blev löpning (16 km) och RPM. Tisdag välbehövlig vilodag. Onsdag härlig kvällscykel 45 km. Torsdag morgonfys och sen en kort stund i simbassängen (30 minuters plaskande). I dag som sagt löpning, i morgon cykel och sen på söndag kanske vila, kanske styrka, kanske löpning, kanske sim, kanske något helt annat eller inget.

Hoppas du får en fin helg!

Plan - Do - Check - Act

Erkänner - saknar den uppstyrda träningen. Saknar en plan. Saknar att avvika från planen pga livet. Saknar min coach. Saknar, saknar, saknar.

Nästa lopp som infinner sig i kalendern är Siljan runt 16 mil, direkt efter det Vätternrundan 30 mil. Mitt mål brukar vara att få ihop 100 mil innan Vättern och nu när jag ska kika hur många mil jag fått ihop är bara det himla svårt för tydligen har jag inte så bra koll längre på en punkten.

Garmin säger om ämnet cykel:
April 587 km
Maj 206 km

Garmin säger om ämnet spinning:
Inget ty jag vet inte hur jag ska söka (saknar min blåa vän Sara som kan sådant här).

Så läge kanske att öka mitt cyklande. Vad som är kul är att jag på söndag ska göra Bikefit med självaste Björn Andersson (starstuck redan nu). Vad som är dåligt är att det är lite för få hemmadagar kvar för att få ihop någon mängdcykling. Först Plan (totalt ca 68 mil):

Vecka 20
Onsdag: Kort kvällstur ca 4 mil
Torsdag: Ev kort kvällstur ca 4 mil
Lördag: Långpass ca 13 - 15 mil

Vecka 21
Onsdag: Kort morgonpass om vädergudarna är med mig
Söndag: Långpass 13 - 15 mil

Vecka 22
Torsdag: Kortare pass 5 - 7 mil
Lördag: Siljan runt 16 mil

Vecka 23
Onsdag: Kort pass 5 mil

Vecka 24
Tisdag: Kort pass 4 mil
Lördag: Vätternrundan

I helgen var team M och M ut på en fintur. Lite kallt till en början men sedan sken solen. Totalt 11 mil, kanske borde vi förlängt till 13 mil men nu blev det inte så. Vi åt lunch på Gysinge Bruk och döm om min glädje när mitt vänstra öga skådade efterrätt! Kalle sa att det gnisslade om mina klossar när jag gjorde en helomvändning från kaffet mot smulpajen. Halva restaurangen vände sig om pga gnisslande och klampande mot kladdkakan.

Träning på 30 minuter

Ibland slår träningslusten till men hur du än kikar i kalendern så finns det ingen riktigt bra lucka. Jag tränar hellre en kort stund än inget alls men försöker tänka igenom både en och två gånger innan jag pressar in träning så att den ökar stresspulsen. Träning ska ju vara en ventil, återhämtning, belöning. Inget måste som ska pressas in till vilket pris som helst.

I går insåg jag att det dök upp 40 minuter lite oväntat. Jag tvekade inte en sekund, drog på mig tightsen och drog iväg. Passet låg färdigt i mobilen i min fantastiska Mized-app (Lofsan är grundare) så det var bara att köra igång.

Uppvärmning/rörlighet x 2 varv
10 framåtfällda rotationer med pinne
10 rotationer över huvudet med pinne

Huvudövning
4 x 10 stångrodd (30 kg)

Cirkel (45 sek/15 sek) x 5 varv
Thrusters med hantlar (5 kg's)
Utfall framåt med viktplatta (10 kg)
KB-sving 16 kg

Bål
3 x 10/sida av sidofällning med KB
3 x 45 sek fotlyft i planka

Totalt 35 minuter men det hade gått att köra på 30 minuter om jag hade ökat tempot något. Glad och nöjd! Obligatorisk selfie på det och sen direkt in på nästa möte både svettig och darrig.

Underbar helg

Vissa helger har en stjärnglans över sig, det går inte att komma ifrån. Just den här helgen blev helt magisk. Kanske för att den var helt oplanerad, kanske för att jag äntligen fick vara hemma tillsammans med barnen eller kanske var det för att min träning just den här helgen var så där lätt, fri från krav och där kroppen var urstark.

Jag jobbade hemma på fredagen och var så där sjukt effektiv så jag nästan blir rädd när jag tittar på allt jag åstadkommer under en dag. Nästan övermänskligt. Loggade ur precis lagom till att hinna med fredagsspinning med härliga Linda. Hade kanske tänkt backlöpning, gym eller något annat under dagen men nu blev det så här och det blev perfekt. Skiftesintervaller när de är som bäst med sjukt peppande fröken och sjuk peppande musik.

Gick hem och svängde ihop kycklingburgare till mig och barnen.

Mys med barnen, en film och sen redo för sängen. Innan tio....

Lördag - klev upp tidigt, chockades över mängden snö som kommit men drog sen ut på långlöpning. Inget direkt mål, inga krav bara löpning med en ny bok i lurarna. 5 km blev 10, 10 blev 15, 15 blev 18 och så tänkte jag att jag kan väl lika gärna köra en halvmara nu när jag ändå är ute och när känslan är bra. Så det blev det. Stoppade klockan på 21,13 km och hängde en stund med grannen innan dusch och piff och in till Gävle för lunchdejt.

Lunchdejten blev lång och härlig, vi avslutade med att shoppa nya kläder till vårgarderoben och sen drog vi till IKEA. Länge sedan jag shoppade i 5 timmar (fast hälften av tiden var nog lunch och fika när jag tänker efter).

Hem, mat med Gullungarna och sängen tidigt igen. Söndag bjöd på långcykel med ett härligt gäng. Som vi cyklade! Och lyxen att få cykla två-par, alltid ha någon att prata med. Allt går så lätt då. Mina ben var lätta, snabba och starka. Jag log så jag dreglade. Njutning.

Och fikat sen. Hemgjord budapest-stubbe och varmkorv. Kan inte bli bättre.

Hem igen, fika med Sara (som också cyklade), tvätta, städa, handla, planera/laga mat, fika med en kompis och till slut dök också Han upp. Hela hjärtat fullt igen.

Nu är jag tokladdad för en hemmavecka. Alltså jag ska vara på hemmaplan hela veckan! Det är så sjukt så jag nästan inte förstår det ens. OK, en natt ska jag sova över på annan ort men vad då. Lyx. Det är var det är. Lyx.

Hjärtats rytm och sommarplaner

Det är vår! Cykelsäsongen har börjat och i lördags drog vår söta lilla klunga iväg på dryga 9 mils cykel. Lite kallt till en början men helt underbart på slutet.

Mina ben var så starka, hjärtat slog snällt och lugnt även i uppförsbackarna. Det är en sådan enorm skillnad från förra året då jag fick puls direkt jag närmade mig en backe. Nu kan jag till och med rycka i en backe, öka farten eller bara mata. Älskar känslan och hoppas den består hela cykelsäsongen igenom.

För övrigt har jag mest rest senaste månaden - både på jobbet och privat. I påskas var jag och barnen i New York för en långweekend. Underbart och härligt på alla sätt. Jag började varje morgon med att träna, en morgon sprang jag till Brooklyn Bridge och hela jag log. Livet alltså!

Vi gick ungefär 2 mil om dagen och en dag gjorde vi Central Park.

Jag älskar att resa med mina vuxna barn. Så många samtal, så många skratt, minnen vi delat och delar. Jag kom hem på måndag eftermiddag, hann med en cykeldejt med Honom och sen drog jag iväg igen på tisdag morgon och var borta till fredag eftermiddag. Just det stressar mig mycket, att aldrig hinna landa hemma. Att alltid vara någon annanstans än i mitt eget hem. Maj kommer att bli bättre, då kommer jag att tillbringa betydligt fler nätter hemma än jag gjort i april. Det ser jag fram emot.

Och jag ser också fram emot sommaren! Dags att börja planera för härliga upplevelser! Som jag nämnt tidigare är min vilja att planera tillbaka igen. Den var lika med noll när jag inte mådde bra men nu går jag all in! Midsommarfirande ska planeras, semester med barnen, semester med Honom. Och också tävlingssäsongen.

Som det ser ut just nu har jag följande tävlingar inplanerade:
1/6 Siljan Runt 16 mil
15/6 Vätternrundan 30 mil
7/7 Jönköping 70.3
17/8 Ultravasan (45 eller 90 km beroende på form)

Förutom det ska jag på långhelg löpning i fjällen 6 - 9:e juni vilket jag ser väldigt mycket fram emot.

Hoppas ni får en underbar vecka och att hjärtat slår frivolter av kärlek, värme, inspiration och glädje!

Marre testar - Mallorca (igen)

Denna reseberättelse blir inte lika utförlig som den förra men ett litet hej och så här var det på Mallis kommer här.

Vi åkte ner lördag eftermiddag och kom ner lagom till middag, ett glas vin och sova.

Söndag morgon hämtade vi ut de snygga cyklarna (min med elväxlar och allt) och drog iväg till Orient. Jag kom inte riktigt överens med min cykel, den var för "lång" men efter att Han fixat till sadeln så kändes det lite bättre. En bra dag och bra klättring.

Måndag och vi bestämde oss för att hänga på ett större sällskap till Militärbacken och sedan fortsätta på egen hand mot kusten och kanske Valdemossa. Inget Valdemossa blev det då den här rundan visade sig innehåll sjuhelsikes många fler höjdmetrar än vi räknat med. Totalt typ 1500 höjdmetrar och 10 mil.

 Toppen på Militärbacken.

 Denna utsikt! Värd att klättra för.

 Fika förstås.

 Felnavigerade och fick traska igenom en marknad.

Tisdag och dags för en lugnare dag som inte blev så lugn ty vi hade två energiska brudar med oss som drog upp farten rejält. Kul, platt och snabb cykling till cheesecakestället i Sa Rapita som tyvärr hade stängt. 81 km in på kontot.

 Och alltid denna after bike på Tomy Burger.

Onsdag och vilodag - kort jogg och sedan sightseeing i Palma. Typiskt mysigt.

Torsdag och nu jädrar. Sa Calobra oskulden skulle bort. Punkt slut. Och visst gick det! Och bra gick det också. 14 mil och 2200 höjdmetrar.

 Macken, älskade macken. Min älskade pojkvän var helt slut när vi kom tillbaka till macken andra gången.

 JAAA! Vi klarade det!

 Så vackert och läskigt.

 Nere vid vattnet och the only way is up 700 höjdmetrar.

På väg ner. Leende. Det var innan fingrar och händer krampade sönder av allt bromsande. Mina bromsbelägg var ett minne blott efter denna nerförsbacke.

 Och han äter och han äter.

Sista dagen var jag riktigt mör, vi tog en kort fikarunda till Cala Pi med superbra draghjälp av Philip och Emil. Det var bara att hålla däck och trampa så fort jag kunde....

Sista kvällen med gänget på finrestaurang.

Lördagen slappade vi vid poolen innan vi åkte hem igen.

Jag är mycket nöjd med min vecka, mina cykelben och framför allt sällskapet. 46 mil och typ 6000 höjdmetrar. Jag kommer tillbaka.