Spring för Terese

Det finns inga ord. Jag har följt Spark-i-Baken-Terese så länge jag kan minnas. Denna sprudlande, glada, energiska människa med sund syn på livet och som delat med sig av sina erfarenheter på så många sätt. Även de erfarenheter som gjort ont. I bilen hem från Idre gick jag in på hennes Instagram och blogg och läste för första gången hela historien. Den släpper inte taget om mig, jag kan inte sluta tänka på det. I går kväll grät jag mig till sömns över denna orättvisa över att hon inte kommer att få se hennes barn växa upp. Jag grät över att hennes man satt där brevid henne på sjukhussängen med tillkämpat leende och gud vet vilka känslor inom sig. Att han nu ska rodda vidare den där båten som kallas familj. Ensam. Med sin sorg.

Terese drabbades av aggressiv äggstockscancer, hon blev inlagd i slutet av april, fick sin diagnos lite senare och i lördags beslutade hon tillsammans med läkare och nära och kära att få sova resten av sin tid här på jorden. Ångesten över en kropp som förtvinar blev för stor och hennes krafter räckte inte till. Hon blev 37 år i onsdags.

Så du som kan - spring för Terese! Och ge en gåva till Cancerfonden i hennes namn Och ännu viktigare - lev ditt liv NU! Inte sen. Njut av dina val. Njuta av dina nej och njut av dina ja. Gör saker som betyder något. Kramas, älska, var snäll mot dig själv. Ta tillfället när det kommer över dig, t ex när Sonen frågar om vi ska cykla en sväng och jag blir så löjligt glad att hjärtat slår dubbelslag.

Eller när en fin vän kommer över och vi pratar om drömmar, livet vi lever och den tacksamhet vi känner.

#fuckcancer