söndag 21 augusti 2016

torsdag 18 augusti 2016

Dags för avfärd

Packar det sista, irrar runt i lägenheten, ångesten som en klump i magen, näsan rinner och huvudet känns tungt. Nu är cykeln tvättad och instoppad i bilen, återstår att provcykla den i kväll och se till att allt är OK med den. Och så är det själva resan ner till Kalmar. Av olika anledningar kan vi inte åka så tidigt som jag vill och det känns nervöst att veta att vi kommer ner i sista stund. Riktigt nervöst. Det kanske är det jag är mest nervös för just nu?


Den rinnande näsan vet jag inte om det är pre-race nerverna eller om det är på riktigt. Många som är förkylda nu. Om det är så att det är på riktigt så ska jag ändå åka ner och heja på mina klubbisar. Surt men då är det så. Om inte så kör jag.


Det blåser storm i min by men i Kalmar ser det ut att vara bättre, jag hoppas det håller i sig. Återkommer förhoppningsvis snart med rapport om läget i ett Ironman-kokande Kalmar!

tisdag 16 augusti 2016

Race week!

Och som vanligt börjar halsen klia, huvudet känns tungt och det mest känns meningslöst....


Sista längre passet blev avklarat i söndags då jag och Sara cyklade 2 timmar och sedan sprang 45 minuter. Det var en bra känsla.
Tänkte också simma ensam en kortis men vände snabbt då sjön vimlade av hajar och döda människor.
I går trodde jag att det skulle bli svårt att hinna med någon träning men det gick att klämma in det korta cykel + löp passet till slut i strålande sol. 20 minuter bort, vänd och 20 minuter hem med pigga ben. På med skorna och ut på ett löp som skulle vara 15 minuter men av någon anledning blev det längre för att jag inte kan räkna ordentligt....

Passade också på att få massage i går och det fanns många "mysiga" punkter att trycka på. Känner mig helt mörbultad i dag.... Men jag tror det var en bra grej ändå. Dottern till massören frågade efter min session om det var skönt - mjanjanej inte direkt var väl svaret med rödgråtna ögon när jag klev upp från bänken.

Men vädret då???? Har knappt vågat titta om jag ska vara ärlig. men just nu ser det helt fantastiskt ut.Lagom varmt och knappt någon vind vid simningen. Snälla, snälla vädergudar....
 För övrigt så kolhydratladdar jag.
På torsdag morgon åker jag ner, det får gå som det vill. Jag tänker årets Ironman som simning och cykling. Löpningen får bli som den blir.

fredag 12 augusti 2016

Torsdagsäventyr

En skön torsdag med lunchjogg (i snyggaste skryttröjan)
Eftermiddgshäng vid en kall sjö och 2700 meter skönsimning.

Och avslut utan wifi.
Typiskt bra dag.


Och BTW har den följts upp av en lika härlig fredag som avslutas med biohäng men som också innhållit lunch med ett energiknippe som gett mig energi till att förflytta berg. Livet alltså!

torsdag 11 augusti 2016

Att göra ingenting

Så sjukt svårt. Nästan den svåraste grenen för mig faktiskt. I går bestämde jag mig redan på morgonen att det skulle bli en sådan dag när jag tränade på att göra ingenting. Ingen TV, ingen mobil (fast där lyckades jag inte riktigt) utan en bra bok i soffan och tid att tänka och reflektera. Alldeles ensam. Svårt men nyttigt.


Redan vid 17 var jag hemma och påbörjade mitt "att-göra-ingenting-projekt". Tankar om tvättstuga, dammsugning, plocka undan saker, fixa de sista jobbsakerna, läsa bloggar, kolla vad som är på OS, titta på Netflix och annat kom upp. Jag satt kvar. Hämtade min bok och läste. Tänkte några tankar om livet och framtiden, läste lite till. Efter en stund kom jag in i något meditativt läge och helt plötsligt var klockan en sisådär 21. Middagen bestod tydligen i en massa chips och godis. Och glass. Hmmmm. Så kan det bli ibland.


Flyttade mig till sängen och fortsatte att läsa lite till, somnade nog mitt i en mening igen för jag minns inte ens att jag släckte lampan och boken låg väldigt obekvämt på kudden när jag vaknade till i natt. Sömnbrist de lux.


I dag känns det bättre och regnet smattrar inte längre mot rutan. Kanske blir det ett kortare löppass på lunchen om allt känns bra. Dock har jag upptäckt att mina skor är helt slut och dessutom trasiga - panik! Borde fixa nya.


Börjar också planera hösten och kommer ihåg att jag faktiskt ska till Bordeaux en sväng. Coolt! Problemet är att ingen fattar något av det material som kommit hem i brevlådan. Allt står på franska....
Som tur var fick vi ju också ett mail. På franska.
Men jag har ju pluggat franska i en så där tre år på högstadiet så det är nog inga problem. Je m'appelle Maarit. J'habit au Hofors. Je suis agé de quinze ans. Du ser? Fast google translate vill använda helt andra ord så det kan vara så att minnet sviktar.... Och jag gissar att jag inte är 15 år längre men jag vet inte vad... hhhhmmmm harkel.... 25 heter på franska.

tisdag 9 augusti 2016

Statistik-Marre

När jag tvivlar, när jag känner mig otillräcklig, när känslan inte är där, då tar jag till statistiken. Vad har jag egentligen pysslat med från maj och framåt? Har jag verkligen bara legat på sofflocket och ätit praliner eller har jag tränat fast jag inte riktigt kommer ihåg det?


Nu när jag fört in alla min pass i Funbeat har jag en bra källa igen. Och det kändes faktiskt riktigt bra att få föra in allt som jag gjort i juli för då såg jag också att jag faktiskt tränat och inte bara druckit rosévin...


Så här ser det ut 2015 vs 2016 samma period dvs sommarperioden. Om du är riktigt intresserad går det att klicka på bilderna för att se dem mer noga (gissar att ingen klickar).

Så vad säger det här egentligen? Tja, jag har ju sysslat med träning i alla fall, så långt kan man ju se. Det som framför allt är intressant är ju det här med de grenspecifika delarna så då gick jag in och kikade på dem också. Då valde jag perioden 1:a maj till 8:e augusti.

Cykel
Förra året - 1599 km (3362 min) - 5 pass över 10 mil
I år - 2289 km (5049 min) - 8 pass över 10 mil (varav en är VR)

Största skillnaden är att jag i år cyklade Vätternrundan men inte förra året. En stor skillnad är också att jag cyklat mindre på Getingen och mer på landsvägshojen men nu efter VR bara på Getingen förstås. Jag har inte riktigt samma tryck i cyklingen nu som förra året men det kan också bero på att jag har kört mycket mängd på slutet.

Bra kört Marre!

Löpning
Förra året - 354 km (2281 min) - 7 pass över 15 km varav längsta 25 km (2 gånger)
I år 237 km (1819 km) - 6 pass över 15 km varav längsta 21 km


Mmmmm, jag vet. Löpningen är det som gått sämst men nu på slutet känns det som att jag hittat tillbaka till glädjen lite, lite igen. Men jag har inte så många långpass med mig nu, det är bara att inse. Kanske, kanske blir det ett sista långpass i veckan, jag får se hur känslan är.


Inte så bra Marre....


Simning
Förra året - 50,92 km (1612 min)
I år - 48,09 km (1278 min)


Hmmm, lite mindre simning men jag tror faktiskt att det varit bättre simning. Och framför allt var säsongen innan maj riktigt, riktigt bra. Jag simmar nog något långsammare just nu men jag får inte ont och det känns bra.


Bra Marre.


Slutsats
Jag har inte tränat så lite som jag tror. Jag har många cykelmil i benen vilket är bra då cykling faktiskt är en stor del av Ironman. De andra gångerna har jag fått gå mycket på maran så om jag deltar kommer jag att få göra det i år också. Jobbigt? Ja. Vill jag? Vet ej. Simningen tror jag att jag fixar om det inte blåser tokstorm förstås. Så beslutet är fortfarande inte taget. I dag finsimmar jag inomhus med paddlar och dolme tänker jag. Mest för att göra något kul och tänka på något annat för en stund. Jag är grymt nöjd över löpningen i går som jag trodde skulle gå katastrofalt dåligt pga grym träningsvärk men som blev helt fantastisk och jag ville aldrig sluta springa. Utan krav, det är då det känns bra just nu. Utan krav och det är helt OK.

Bästa intervjun


måndag 8 augusti 2016

Marre testar - Bornholm

Av olika anledningar, den främsta kommer lite längre ner, bestämde jag och Pojkvännen att vi skulle tillbringa vår gemensamma semestervecka på Bornholm. Jag protesterade först för jag tycker att det är väldigt långt till Bornholm, från oss är det 70 mil till Ystad och så en båt över som tar dryga timmen (40 km är det tydligen från Ystad till Rönne). Till slut gav jag med mig när upplägget blev en övernattning på vägen ner samt att jag inte skulle behöva köra en endaste mil om jag inte ville. Bra upplägg.


Måndag eftermiddag satte vi oss i bilen för att åka till Jönköping för mellanlandning, sedan vidare mot Ystad. Jag hade ett inplanerat simpass som jag tänkte ta på vägen. Först rekade jag med Joel, en kompis från södern om badsjöar på vägen och fick ett klockrent tips. Stannade till där, bytte om och gick till vattnet där det visade sig vara badförbud pga algblomning.... Det slutade med att jag satt i bilen i våtdräkt en timme till och simmade sedan i Ystad. Vilken strand! Vilka vågor..... Bra för mig att träna på vågor dock så jag nötte fram och tillbaka mellan två pirer tills jag fått ihop 3 km.
Sen tog vi färjan över till Bornholm. Bornholm är en liten ö (någon sa att det var 10 mil om man bestämde sig att cykla runt hela ön). Det är fullt med vägar över och runt ön och alla är cykelvänliga. Vi de större vägarna finns cykelbana, de andra vägarna har en bra väggren att cykla på.


Det var tisdag kväll när vi kom fram så vi gick en kvällspromenad och sedan i säng.


På onsdagen drog vi iväg på ett längre cykelpass för att utforska ön. Vi cyklade från Doeudde där vårt vandrarhem låg till en by nästan 5 mil längre upp som jag inte minns namnet på (Allinge kanske?). Fin cykling och jag njöt hela vägen.
Där fikade vi förstås.
Väl hemma igen körde vi ett bricklöp innan vi la oss på stranden en stund.


På torsdagen sprang jag långpass och det var såååå tungt. Var ute i två timmar och kom 16 km. Så jobbigt. Vi la oss vid den magiska stranden med helt pulvervit sand innan jag blev för rastlös och fikasugen...
Värsta bästa fiket med världen godaste glass i Svaneke.
På fredag hade jag "bara" simning så vi passade på att köra sightseeing på ön. Vi var runt och såg på sevärdheter, bland annat en stor borg som var helt magisk.
Vi var också till en rund kyrka (det finns några sådana på ön och jag älskar att turista i kyrkor).
Och till slut hittade jag en fantastisk vik där jag kunde simma.
På lördag skulle Pojkvännen springa Svaneke ölmarathon. Bryggeriet Svaneke serverar öl vid varje vätskekontroll (var 2,5 km) och det är ett varvlopp där man kan springa ett, två eller fyra varv. Pojkvännen sprang fyra varv. Ett otroligt litet och gulligt lopp med deltagare från många länder. En av "tjejerna" hade sprungit 150 marathon! Galet. Hon hade också sprungit Medoc Marathon som vi ska springa lite senare, hennes tips var att använda ALL tid du kan, vinet är sjukt gott....
Inte trängsel vid målgången direkt.... 
Och så segeröl och segermedalj.
Medan Pojkvännen ägnade sig åt detta så cyklade jag. Ensam och i tokregn.... Det var jobbigt. Skulle också sprungit brickpass men drack läsk och hejade på marathonlöpare i stället.
På kvällen firade vi. Med cola för öl-mannen.
På söndag packade vi ihop oss och åkte hem. Sista frukosten vid mysiga vandrarhemmet.
Mitt tips är - åk till Bornholm! Hela familjen kan hitta saker att roa sig med och naturen är helt fantastisk. Det finns massor att se och uppleva. Det är lätt att hyra cykel på plats (för transportcykling, vet ej hur det är med landsvägshojar), många hade små cykelkärror med packning i. Det är inte långt mellan orterna så det går lätt att transportera sig runt hela ön på ett bra sätt. Boka dock färjebiljetter i tid, vi hade toktur som hittade en plats till slut eftersom vi var väldigt sena med det. Många fina boenden finns det, det vanligaste verkar vara bed & breakfast. Prisnivån är väl som i Sverige kan jag tro.

Tillbaka igen

Av olika anledningar har jag valt att hålla bloggen vilande ett tag, mest för att vila själen faktiskt. Det har varit en tuff vår och tuff sommar, för mycket stress och får lite återhämtning. Träningen har gått men inte mer, det har inte funnits så mycket glädje, inte så mycket vilja och lust som det brukar finnas. Enligt coachen är kroppens sätt att skydda sig smart - den tar bort motivationen. Med det löser sig det mesta. Det är sant. Ingen motivation - ingen lust - ingen träning. Supersmart. Men så är det det där med stressen över att ett lopp närmar sig. Inte någon enkel liten grej som ett 5 km löplopp utan ett Ironman. Årets lopp. Ett lopp som inte bara kräver sina träningstimmar och en evighetsmaskin utan också ett pannben som är starkt och hårt. Ett pannben som tar dig igenom nästan 4 km simning, 18 mil cykel och 42,2 km löpning. Dryga 14 timmar, kanske 15 eller mer.


I sommar har jag vacklat väldigt mycket och ett beslut kommer inte att tas förrän nästa vecka. Beslutet baserar sig på lust. Jag vet att jag kan genomföra en IM, jag har gjort det tre gånger, men vill jag? Är det värt det? Det återstår att se. Nu är de sista träningspassen gjorda oavsett om det blev så bra eller inte. Jag har haft några fantastiska pass och några som inte alls blev som jag ville.


I veckan cyklade jag två gånger, först med mina härliga cykelkompisar då vi knåpade ihop 14 mil riktigt bra cykling.
Skulle egentligen inte fika men vi passerade ju Torsång för guds skull! Gick inte att stoppa mig.
Och så en yttepyttekort bricklöp med sköna bönan innan vi nördade in oss i vilken vinkel som egentligen ger snyggaste selfisarna.
Och som ni ser när ni jämför bild 1 och 3 så ska man aldrig ta en selfie i vinkeln som jag har i bild 1 för hela ansiktet blir brett och konstigt, nä det är vinkeln från bild 3 som ska användas. Då vet vi det.


I går cyklade jag själv. Jag hade så många tankar jag behövde få ordning på och drygt 4 timmar på cykel ger mig möjlighet att tänka många tankar.... Stannade vid fina postlådor i Bovik.
Ensamfikade med Getingen.
Och på vägen hem i värsta nerförsbacken (Tröttbacken) där jag dundrade i 60 km/h i tempoställning, blir jag stucken av en geting. Så hemskt! Höll på att köra ner i diket.


I fredags körde jag och Pojkvännen styrka, det har jag inte gjort på hela sommaren och jag kan fortfarande inte gå i trappor kan jag meddela....
I går provade jag SomaMove och SomaMind så jag antar att det dyker upp ny träningsvärk på nya ställen.....

lördag 23 juli 2016

Transpirerad och inspirerad

Inte mycket till varken inspiration eller transpiration sista veckorna. Började semestern med att bli sjuk och det var riktigt illa. Har aldrig haft så ont i halsen. Efter det kom hostan from hell. Trist. Nästan två veckors träningsuppehåll då träningen ska vara mängd. Och innan det hade jag också svårt att få ihop träning pga jobb och annat. Nej, den här våren och sommaren går till historien när det gäller kass träning. 

Men nu är jag inne på andra veckan av semester. Förra veckan var vi i Finland och den här i Riga. Nästa vecka Danmark. Det går fort i svängarna. Min sista vecka ska jag dock tillbringa i Sverige och gärna hemma. Och de kommande två veckorna är det träningsfokus.

Lite träning har jag faktiskt hunnit med. Först cykel på Ekerö i två dagar. Sen löpning i tre dagar här i Riga, just hemkommen från ett längre pass på 2 timmar. Skön känsla även om det gick långsamt....

Ångesten inför Ironman är total, men det blir som det blir. Nu ska jag ta mig samman.

Bilderna går inte att få dit jag vill ha dem i den här jäkla appen på telefonen men ni får ta det för var det är.

tisdag 12 juli 2016

Vansbrosimmet - DNS och så semester

Halsont vs simstart, 1 - 0.
Det var högst oklart till sista stund om jag skulle starta eller inte. Gick till starten och hade med mig våtdräkt och annat men när jag stod där bestämde jag mig. Det blir ingen start. Halsen gjorde mer och mer ont, jag blev andfådd av att gå en promenad, älven var kall och skulle jag verkligen kunna flyta med utan att få upp pulsen? Nej, det var inte värt det. På kvällen blev jag riktigt dålig och så här ont som jag har i halsen nu har jag aldrig haft. Suck. Jag såg riktigt eländig ut vid start.
I starten drog ett oväder in med blixtar, hagel och ösregn. Tävlingsledningen fattade beslutet att inte släppa iväg några simmare under en halvtimme eller så. Jag och Sara (som redan hade simmat i elitled) traskade tillbaka till starten för att dricka kaffe och heja på Pojkvännen. Han såg inte helt pepp ut innan start...
Men när han kom till slutspurten hade humöret vänt.
Sara tyckte jag skulle gömma mig för han tittade mer/vinkade mer åt mig än han simmade.
Vi åkte hem, 50 % av oss var nöjda i bilen. Slickade såren vid en vacker plats hemma.
Men nu är det semester (nästan) och jag inleder den som alltid i den finska urskogen.
Jag ligger mest på soffan och läser böcker. Och äter grillad korv.
Någon träning är det inte tal om på många dagar än. Mina föräldrar är helt chockade över att jag inte sprungit en meter än och det gått ett helt dygn.