Run, Marre Run!

Där står springkläderna i hörnet på kontoret. Planen var lunchjogg. Av det blidde det ingenting. Inte för att jag inte hann, inte för att något kom emellan utan bara för att det blev jobbigt, orkade inte. Hade ingen motivation. Känner mig mör (konstigt Sherlock efter den här helgen), olustig men mest bara uttråkad. Och oroad. Jag har om exakt 26 dagar ett 30 km Lidingölopp att ta mig igenom. Och lägg på ytterligare en månad på det så väntar en mara. THE mara.

Så i dag bokar jag träff med en löparkompis, tar en skön mysjogg, laddar energi. Och så försöker jag lugna nerverna genom att göra en bra planering framåt. Precis så som jag brukar göra för att återfå lusten. Så får det bli.

Löpardag Bosön

Har precis landat i soffan efter en intensiv och härlig helg i Storstaden. I dag stod klockan återigen på tiiiiiidigt och vi drog till Bosön. Där började vi dagen med backpass med Running Swedens coacher. Ett smart upplägg där vi först började med uppvärmning, sedan löpskolning, tips om vad man ska tänka på vid backlöpning innan vi fick bekänna färg. 5 intervaller i en backe, 45 sekunder, spring så långt du hinner. I backen stod coacherna och gav tips - fram med höften, kroppen lätt framåtböjd, blicken upp, andas, vänd handflatorna uppåt så du öppnar upp i bröstet, trippa på framfoten. Nyttigt!

Efter dessa intervaller snabbt tills fotbollsplanen brevid för att lära kroppen att arbeta med syra i kroppen. 15 sekunders intervaller, ståvila 15 sekunder och på't igen. Gånger sex.

Sedan direkt vidare till backen igen för fem nya intervaller. Jisses vilken skillnad, benen var som stockar. Och gissa vad - jo efter dessa på med samma set med intervaller. Mör var bara förnamnet.

Vi lyssnade en stund på idrottläkaren men det var lite mycket "så tar man fram kniven och skär upp här och där" så vi investerade i lunch i stället. Mannen passade på att hitta några svagheter i Redcord. Jag var också sugen men hann inte med. Coolt!

Löpskolning stod på schemat, vi joggade iväg med Markus Torneby och Lisa Blommé. Massor med nyttiga tips, framför allt om pose-löpning, vikten att trycka ifrån, att inte "sitta ner", att löpa med hög stegfrekvens. Prova att räkna hur många steg du tar per minut får du se. Jag låg på ca 160, det är alldeles för lågt, helt ska jag upp i 180. Tripp, tripp.....

Vattenlöpning med Katti, hur jobbigt kan det vara? Tokjobbigt visade sig. På med bältet, sätt fast dig i ett snöre och kör intervaller i olika tempon. Jobba med bålen, armpendling, höga knän. Mycket, mycket bra träning.

Lite chill innan vi fick lyssna på Markus historia. Den är så spännande så jag tar den i ett annat inlägg. Ståpäls.

Dagen avslutade med Ruben McRae (eller  Ruben McPain som han kallas av de som känner honom skvallrade Helena) och Runners Gym. Nyttiga övningar för alla löpare, framför allt  var det balans, balans och åter balans. Stå på ett ben och gör diverse grejor. Och så core.

Vi träffade också Szalkai. Starstruck.

Super Saturday 2012

Wow! Vilken dag! Massor med inspiration, massor med leenden, massor med mörbultade muskler. Jag tog det lite lugnt eftersom jag skulle köra hårt i två dagar. Började med nya releasen av BodyCombat som Dan, programdirektören, presenterade. Och vilken release! Underbar musik, bra kombinationer, helt otroligt härligt rätt igenom.

Efter den rivstarten på dagen drog jag mig till nästa lokal för att testa höstens nyhet, GRIT. Det är alltid lite bökigt på sådana här stora event, trångt, massor med folk. Det var utfall, burbees, axelpress, benböj, ja, allt och lite till som är jobbigt. Jag tror det här kommer att bli bra, bara jag får plats att göra mina burbees.

Lunch, chill, en sväng till shoppen (köpte INGENTING) och sedan in på BodyStep. En rolig release med massor av puls och en brännande rumpträning.

Stannade också kvar på BodyPump där vi fick testa de nya stängerna och vikterna, Smartbars. Tyckte det var något krånligt att ta av vikterna och stången var bra mycket tyngre än de vanliga. Men vikterna var gudomliga att ha i händerna och kommer att fungera superbra för ex Functional Moves. 

Kände mig nöjd med dagen och drog iväg på dejt med Mannen. Middag och sen en pubrunda.

Backpass

Kick-startar löpardagen med backpass, sista vinglaset från i går kluckar runt i magen.

Hångel

Har hånglat med håriga apan, den riktiga alltså, inte pappvarianten.

SuperSaturday

Helg ftw

Den här veckan har susat fram. Förstår fortfarande inte vart den tog vägen. Började gårdagen med träning, så ock denna dagen. Hade snygg outfit på morgonen, jobbskor och tights.

I dag var det boxning på gymmet med sköna kettlebells-kollegan. Härlig start på dagen där både kroppen och sinnet fick en energipåfyllning.

Nu ska jag alldeles strax fira att revisionen på jobbet gick superbra, gå hem, pussa på de mina och sen belöna mig själv genom ett löppass i regnet. Ser så fram emot det!

Och helgen kommer att bli magisk. Först Super Satuday i Globen i morgon, massor med träning med de stora, heta stjärnorna (singel-Dan från Nya Zeeland!!!!!) och sedan mys med Mannen på ett hotell någonstans i Stockholm. På lördagen väntar sedan möte med de stora löparstjärnorna på Löpardagen. Tänk om jag blir så starstruck att jag inte lyckas springa en endaste meter. Pinsamt..... Stay tuned!

Morgonsvett

Medan killarna sov ruset av sig efter gårdagens jobbmiddag, körde jag intervaller på löpbandet. Redo för en heldag i konferenseummet! Eller kanske en dusch först. Och hotellfrukost.

Nu ska det bli åka av

Vilken anstormning efter min cliffhanger i går! Mailboxen fylldes, sms:en haglade in, alla undrade vad jag skulle göra nu! En jorden-runt-resa, lägga in mig på yoga-retreat en månad, sluta träna och börja med trädgårsskötsel, frågorna var många. Eller ja, tack ni två som har varit yttepyttelite intresserade i alla fall men tyvärr kände mig för väl båda två och visste exakt vart jag skulle "åka av". Jag är så förutsägbar. Och ja, det är ju förstås dags att gå vidare. Från sex marathon (sjunde på G i New York), en och en halv klassiker (ja, jag ska göra färdigt den här), det natuliga steget är en IronMan. Precis som ni två gissade.

Natten mellan fredag och lördag släpptes 1600 platser i Kalmar på IronMan, i går kväll var de slut. Helt sjukt! Alla andra år har det funnits platser kvar fram till våren, vad är det med folk? Måste alla ha en kris just precis samtidigt som jag har min kris? Give me a break! Så då blev det snabba puckar. Mannen lät tveksam, mycket träningstid, nya grejor (fast det gillar han ju), dyra anmälningsavgifter, men utmaningen är något som vi lite lätt diskuterat över sju glas vin i husvagnen flera gånger (ja, i lika träningsoveraller). Skulle vi? Eller ska vi vänta? Formen är grym, motivationen i topp, ska de ske så är det ju ett bra tillfälle. Och så KLICK. Klart.

Den 17:e augusti 2013 klockan 06:45, kommer vi, iförda svarta kondomer, kallsvettas, huttrande, fundera över vad tusen vi håller på med egentligen, lyssna på "Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar....". Fast i mitt fall kommer jag att viska "inte så starka vindar alls, inte när vi simmar i alla fall, snälla Gud eller någon som bestämmer över vindarna".

07:00 kommer startskottet att gå. Vi ger oss av med 1598 andra viftande galningar (som alla ser ut som proffs och inte alls som en falukorv instoppad i ett för tajt fordral) i ett skvalpigt vatten som är cirkus 19 grader (hoppas jag) och sätter igång och simmar 3860 meter. Crawl för det har jag lärt mig tills dess. Två varv på en bana där de bästa troligen varvar mig ganska snabbt.

När vi simmat våra metrar snabbare än 2 timmar och 20 minuter, stapplar vi upp på en blå matta, hämtar vår bike-påse, in i tältet för att byta om till cykelkläder. Då väntar oss 18 mils cykling. Över Ölandsbron, en loop på Öland, tillbaka mot Kalmar, en loop där också. Nu får klockan max stå på 17:00.

Hoppa av cykeln, ställ bort cykeln, hämta min run-påse, på med löparskorna för att avsluta lite lätt med ett marathon. 42 195 meter. Tre loopar. Hepp. Klockan 23:00 måste äventyret ha avslutats, annars får du inte gå i mål.

Men NÄR jag gjort allt detta och dessutom i tid - då glider jag in på Kalmars gator och får vid målgången höra "Marre - you are an Ironman". Och då typ dör jag. Om jag inte gjort det tidigare under loppet.

OK, ungefär ett år kvar, hjälp!!! Tog direkt tag i den viktigaste delen, simningen, och skaffade mig en coach. Torsdagar 19:00 ska hon lära mig simma. På riktigt. Sen är det bara resten kvar.

Om ni vill läsa en härlig historia om en tjej som fixade sin första Ironman, läs här. Underhållning på hög nivå!

Hjärnhinneinflammation, blodpropp eller annat

Känner mig hängig, har som vanligt googlat på alla möjliga åkommor som ter sig som en smärta i höger tinning - herregud, det kan ju vara vad som helst! Känner efter lite extra, tycker synd om mig själv. Givetvis. Fast sen tänker jag tillbaka på Lanttos inlägg och skäms. Nä, jag har nog bara spänningshuvudvärk trots allt.

Har lunchat med en underbar kompis och ältat, ältat och ältat. Tänk vad skönt med vänner som bara sitter där och nickar, inte tycker att jag är helt dum i huvudet (eller kanske tycker det men säger inget), försöker lätta på trycket och försöker få mig att se livet från den ljusa sidan igen. Jag har nog halkat in i en post-tävling-depression. Tävlingar fyra helger i rad sätter nog sina spår kan jag tänka. Eller så håller jag på att bli sjuk. Hjärnhinneinflammation, TBE, propp i hjärnan.... Vi får väl se.

Dagens tänkvärda är - men Marre för tusan, sluta älta, äta chips och tycka synd om dig själv. Leverera i stället! Sir, yes sir.

Lev för f*n

Lantto, ni vet Queen-of-F*cking-Everything, har postat ett inlägg som får den här måndagen att kännas lite mer levande, lite mer viktig, lite mer tårfylld faktiskt. Och den har fått mig att fatta ett beslut. Här och nu. Mannen håll i dig för nu blir det åka av.

Hofors Adventure Race - the story

Lördag morgon

Tidig morgon, hinner tjafsa med Mannen om att han inte fixat ägg som jag bara måste ha innan tävling. Kommer sen på att det är vår bröllopsdag så jag försöker bita ihop. Äter, packar, går på toa hundra gånger. Iväg.

Vid startområdet

Jag och min lagkamrat Marie hämtar ut kartorna, sätter oss i solen och börjar studera. Som vanligt fattar vi ingenting till en början, paniken stiger, hjärtat slår i 180, andas, andas. Nu börjar vi om. Tittar på första MTB-kartan, börjar hitta hållpunkter, ser att vi vet vart varje kontroll är. Skönt. Paddlingskartan är enkel. Resterande två kartor har vi också koll på. Vi tar en kopp kaffe till och går igenom vägvalen igen.

Start - prolog

Nervöst inför start. Starten går och vi plockar en karta med flygfoto och prologens kontroller. Går snabbt och lätt, benen känns pigga och ingen smärta i höger ben.

MTB 9 km

Första sträckan med MTB, några få kontroller, till första kontrollen på asfalt, sedan en brant uppförsbacke som är teknisk. Den har jag cyklat många gånger men i dag får vi gå den. Hittar kontrollen, vidare till nästa där vi är lite osäkra på hur långt vi ska cykla och därför tvekar. Men hittar den sedan lätt. Väljer en enkel men längre väg till sista MTB-kontrollen, mister tid här. Ner till kanoterna susar vi fram.

Kanot 7 km

Det här är vår absolut svagaste punkt. Vi är dåliga på att styra och är ganska ojämna överhuvudtaget. Vi kämpar på men det är booooring. Tre kontroller, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och så ska kanoten släpas tillbaka igen till rätt plats.

MTB 7 km

Uppför en mördarbacke, jag har hur mycket kraft som helst men stackars Marie får kämpa på. Vi hittar kontrollen lätt, susar ner tar nästa kontroll av bara farten och dags att lämna cyklarna för att springa i en gruva.

Löpning 9 km

Först genom gruvan, det är mörkt och kallt men så häftigt! Uppför 200 trappsteg tillbaka till solen. Väljer en längre väg igen för att vara säkra på att hitta. Klättrar ner i grottan för att ta en kontroll. Väljer återigen en lite längre väg för att slippa höjdmetrar, tar lite längre tid men sparar benen. Löpningen går ganska lätt trots att vi missat att ta med oss vatten, dumt! Marie börjar gå tom och får lida resten av loppet för det. Vi är trots det starka och hittar alla kontrollerna lätt. Möter många andra lag som har det kämpigare än vi, det ger oss ännu mer energi.

MTB 14 km

Sista MTB-sträckan. Vi ligger jämnsides med ett annat damlag hela loppet, det är nu det gäller! Vi har fått ett kort försprång på löpningen så vi kör på. Iväg till en liten damm där jag sliter av mig kläderna och hoppar i. Ganska strömt men det går bra att simma. Fort på med kläderna och iväg. Nästa kontroll är lätt. Vi ligger före. Men kontrollen efter den tar vi en längre men säkrare väg, det andra laget genar och hittar kontrollen före. Känner modet sjunka och ger nästan upp. MEN, ser att de väljer en annan väg än vi tillbaka mot mål och inser att vi faktiskt har en chans. Cykla, cykla, cykla. Skriker på stackars Marie (förlåt för alla skrik, kompis!), ger henne en hand i ryggen för att vi ska hinna i mål, snacka om spurtstrid! Och vi fixar det. Vi kommer in som tredje lag! Så nöjda!

Mål

Känslan är obeskrivlig! Vi gjorde ett riktigt bra jobb, speciellt Marie som tog helt slut. Jag hade krafter kvar att köra ett varv till, benen var oförskämt pigga och snabba.

Vi fick även hamna på prispallen i år, så himla kul! Vinnande laget, Stockholm Multisport lag 1, var helt outstanding, vilka tjejer! Hejade på alla på banan, peppade och cyklade overkligt fort. De vann faktiskt över herrlaget i korta mix. Bra tjejer!

Efter loppet 

Inte alls trött, mest seg. Cyklar (!) hem, väntar in Mannen (som gjorde en kanonprestation, kom på fjärde plats i långa herrklassen av 23 startande) och sen är det pizzabuffé.

Eftertanke

Analyserar statistik från loppet och ser att vi håller bra fart på de flesta sträckorna. Vi har någon dipp här och var men inget stort. Det är paddlingen som vi förlorar otroligt mycket tid på. Och så måste Marie ut och träna cykling i terräng, eller hur? :) Annars gjorde vi ett kanonlopp där vi utmanade oss själva mycket mer än tidigare år då vi kört mer i "fikatempo". Hårdträning till nästa år och då är jag sugen på den långa distansen..... Hoppas då på att Marie glömt alla mina hysteriska skrik och vill ställa upp igen. Vi vann en fin väska och var sitt vätskebälte, det behöver vi inför nästa år!

Tusen tack till underbara arrangörerna. Bilderna under loppet är lånade från dem, hade lovat mig själv att inte blogga under loppet....

Trea i mål!

Årets multisport HAR är över. Vi var så bra i år! :)

En multisporttävling är spännande

Citat från Löpar-Christian (utan att be om lov, och så har jag tagit bort hans svordomar):

"Spännande med Multisporttävling i morgon. Nästan allt kan hända. Man kan cykla vilse, bli uppäten av en björn, springa vilse, bli uppäten av en varg, paddla vilse, bli uppäten av en gädda, bli osams med tävlingspartnern, bli uppäten av henne, bli helt tom på energi, äta Runes energikakor som kompensation, dricka för lite, dricka lite mer, dricka lite för mycket och pinka på sig, tappa en sko och bli tvungen att springa barfota, komma ihåg att jag nyss läst boken "Born to run" och springa skitfort trots att jag är barfota, bli kass i kistan av Runes energikakor, få göra en utomhuss*****, torka mig med första förbandet, bli myggbiten i rumpan, bli diskad för att jag inte har något första förband, eller så går allt enligt planen, synd bara att vi inte riktigt har någon plan."

Ironman verkar ju inte så svårt