Ibland stannar världen till för en stund. Det susar till i öronen, hjärtat slår ett extra slag och magen känns som en djup brunn. Satt och funderade på ett blogginlägg om det härliga simmet i går, vilka bilder jag skulle ta med, hur jag skulle skriva men så skickade jag något till HON, min hjälte i stället. HON som är som en sprudlande brunn, fylld med glädje och energi. HON som får alla runt sig att må bra bara genom att vara nära. HON som alla vill vara med. HON som kämpar varje dag med sin cancer. Ni vet HON. Nu behöver HON mer styrka, mer kärlek och massor med energi. Håll alla tummar ni har för henne, skicka goda tankar. Även om jag hatar felstavade ord så är HON precis som Nalle Puh skriver. Precis så.
Och jag vet att HON vill att jag ska skriva det där inlägget om drömmigt sim för HON vill att människor runt henne ska fortsätta leva, skratta, träna, andas precis som HON gör så jag ska göra det. Jag ska bara gråta lite först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar