Löpformen är totalt borta. Hälsporren bråkar lite nu och då men framför allt är det rädslan för det där bråkandet som är värst. Kommer det att göra ont i dag? Eller gör det ont i morgon när jag vaknar? Eller går det bra? Och så vidare i all oändlighet.
I lördags stod Gävle Halvmarathon på schemat. Jag och
coachen hade förnuftigt bestämt att jag inte skulle springa halvmara-distansen utan i så fall en kvartsmara och sen lägga till lite innan och efter så jag skulle landa på 15 km. Eller strunta i själva loppet och springa 15 km ensam. Dessa val.
Påbörjade helgen med att vara spinningfröken och sen trevlig middag. Lördag morgon och dags att bestämma sig. Jag bestämde mig för ensamlöp. Helt rätt val för dagen skulle det visa sig. Ingen press, ingen stress, bara mysigt.
Sen fikade jag med härliga vänner men det har jag ingen foton av, däremot drack jag bubbel av högsta klass på kvällen.
På söndagen tog jag och Sara en härlig cykeltur till Vinnersjö och bussfika. Jag njöt hela cykelturen, benen var starka och hjärtat var fyllt av glädje. Hela vägen faktiskt. Så glad och tacksam över mitt liv just nu.
Och hon bönan nedanför slog rekord i korvätning. Korven fanns där, jag blinkade och då var den borta. Hon hämtade en ny och den försvann precis lika snabbt. Makalöst. Men så sprang hon ju också en halvmara dagen innan i överljudsfart.
Jag njöt av solen och en pannbiffsmacka.
Gul läsk. Älskar gul läsk just när jag cyklar.
Sen pluggade jag fysik med Sonen, tog en promenad med Marie och åt massor med glass.
Alltid lika snygga på kort, hon och jag. Love.
I dag är det måndag. Solen skiner och det är väldigt varmt ute. Trots det kommer jag att sätta mig i cykelsalen och köra mitt RPM. Kom dit och svettas med mig 18:15! I morgon åker jag till Ju-äs-ei på jobb. Jag uppdaterar er givetvis, vågar inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar