Temat drömmiga träningspass fortsätter. Jobbade länge men när jag väl släpptes ut så tog jag med mig Getingen ut på en åktur. Coachen hade sagt lugnt pass men allvarligt, hur lätt är det när solen skiner, ljumma vindar, snabba ben och en geting som vill ösa. Första delen av rundan blev snittet 33 km/h och leendet var så brett att jag nästan åt upp hela insektsbeståndet i Gästrikland. Glad och lycklig ända in i själen. Getingen var också glad.
Av med cykelprylarna och på med löparprylarna, kort bricklöp där benen var så där jobbiga i början och flowiga i slutet. Som det ska vara med andra ord.
Efter det blev jag hungrig. Mycket hungrig. Eller H A N G R Y som Dottern säger (vi är lika där). Jag satt på en pall och stirrade rätt ut i tomma intet medan Han fick äran att fixa middag. Jag måste ju vara en otroligt bra dejt jag. Trevlig och så. Guppig och så. Från sprudlande glad och fylld av energi till apati och mörker på en sisådär 30 minuter. I bästa fall. Alltid utan förvarning. Ett kap helt enkelt.
Simpisen använde sin kväll till att försöka locka mig till en drömmig sjö men jag hade inte riktigt energin till det. Skulle ju också vattna blommorna, packa en resväska, slänga sopor och annat som tydligen var viktigt. Hon skickade den här bilden och jag ba' ÅÅÅÅHHHHH, AAAAAHHHH och så vidare. Men hon har lovat mig en dejt på torsdag kväll, hoppas sjön är lika inbjudande då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar