Siljan Runt 2017 - The Story

Förstår att ni längtat och väntat men nu är den rafflande historien om årets Siljan Runt här. Hurra!


Före loppet
Laddade upp med tjänsteresa som var en blöt historia med fest både onsdag och torsdag kväll. Eller fest och fest, ett par glas vin men nu när jag nått tantålder så räcker det mer än väl. Dansade till Ebba Gold på onsdag och till Gyllene Tider reunion på torsdag. På fredag morgon var vi några tappra som tog oss till stranden för att träna med Carro Klüft. Så roligt! Hon är magisk. Efter träningen föreläste hon och jag grät många tårar, bland annat när ett filmklipp från hennes OS-guld visades. Vilken kvinna!

Flög hem och där väntade Pojkvännen för vidare transport till Sollerön. Jag tokshoppade vid nummerlappsutlämningen och kände mig förväntansfull. Väderleksrapporten var dock inte lika positiv som jag.... Jag, Pojkvännen och tre killar till pratade taktik på kvällen, framför allt klädvalstaktik. Det visade sig dessutom att Jonny glömt både arm- och benvärmare hemma.... Som tur var fick han tag i en annan kompis som skulle upp och köra lopp. Annars hade det blivit väääääldigt kallt.


På morgonen klädde vi på oss mer eller mindre mycket. Pojkvännen hatar att frysa så han tog på sig exakt allt han hade med sig. Och det var mycket det. Ungefär lika mycket som han brukar ha när han åker skidor på vintern. I -20 alltså.

Loppet
Ja, här står vi fyra, förväntansfulla och kanske lite nervösa. Den femte killen har inte smitit in i fållan än ty han skulle cykla 12 mil men hade en plan att starta ungefär med oss för att sedan hinna i kapp de snabbaste snabbklungorna i Mora (när de kört runt Orsa-sjön). Varför? Ja, det fattade ingen.

Jag, Jonny och Pojkvännen rullade iväg, 12-milscyklisten stod och väntade lite till, den gröna cyklisten hade mer bråttom. Vi hamnade ganska snabbt i en ryckig klunga som vi valde att hänga med ända till efter Orsa då de tog ett depåstopp. Det kom en annan klunga som jag upplevde som alldeles för osäker så jag valde att släppa, Pojkvännen stannade hos mig men Jonny hakade på. Det visade sig senare att just denna klunga fick en krasch vid rondellen i Mora där Jonny gick omkull och fick bryta. Trist. Pojkvännen och jag hakade på några ryggar men körde mest själv till Fu där korven numera finns. Gott. Fyra hann han trycka innan vi rullade vidare.


Hela tiden regnade det, mer eller mindre mycket men det värsta är ju ändå däcksprutet. Var svart i hela ansiktet. Men frös aldrig vilket var skönt (det var bara 5 grader varmt kan jag tillägga).

Nu hade vi cyklat typ 7 mil utan paus, vi tog backen efter Rättvik, backarna vid Tällberg och gled in i depån vid Leksand bara för att konstatera att det inte fanns kaffe där. Skandal! Vi cyklade vidare och kom till slut till kaffestoppet vid Siljans slut. Härligt! Och funktionärerna här är guld värda. Vilket pepp!


Vidare och nu var Pojkvännen trött, riktigt trött. Jag hade fått dra från Leksandsstoppet och fortsatte med det. Ibland kom det en rygg som jag försökte hänga på men han kunde inte alls trycka mer så vi bestämde oss för att hänga ihop och ta det lungt.


Dock kom det en Sky Blue (?) klunga som verkade riktigt bra så vi provade att hänga med och faktiskt funkade det. Farten ökade igen och Pojkvännen fick krafter igen från ingenstans. Härligt! Nu kunde vi köra på rejält mot mål och faktiskt ta en spurt i sista backen upp mot kyrkan också.


Klockan stannade på 6:11, inte en magisk tid men en magisk känsla. Inte en endaste gång under loppet hade jag en dipp, kände mig trött eller att huvudet la in en protest. Inte en gång! Tittade inte ens på klockan och blev därför alldeles pass när Pojkvännen meddelade att vi cyklat 10 mil. Galet.

 Fna hästar på rad, jag valde en gul i år.

Efter loppet
Jag hade sovit väldigt dåligt två nätter i rad och var därför helt slut när vi väl kommit till stugan för dusch och kaffe. Vi packade och åkte hemåt efter att vi intagit näringsrik mat på McDonalds. Väl hemma slocknade jag i soffan och låg där i flera timmar.


Jag är nöjd med mitt lopp, min känsla och vet också att jag kunnat cykla några minuter snabbare om jag verkligen velat. Nu ville jag inte stressa utan bara njuta. Och vädret gjorde nog sitt till också att tiden blev sämre. Men jag är nöjd!