Getingen och Pantern på dejt

Äntligen var det dags för dessa två att mötas. Först höll de lite avstånd men ju fler kilometrar som lades till desto mer närmade de sig varandra. Till slut fick jag hålla igen Getingen när hon ville nosa lite väl närgånget på Panterns bak pga anledning som kommer att avslöjas längre ner.


Ja, Sara och jag körde dubbeldejt med våra tempohojar. Min plan var 12 mil, hennes mest att överleva. Min första tur på Getingen, hennes längsta hade varit 5 - 6 mil. Det visade sig att undertecknad tagit sig vatten över huvudet i dag och var den som fick dras hela vägen hem. Så kan det gå. Men det var fint väder nästan hela tiden (utom i Gysinge där det regnade, dit cyklar vi aldrig mer). I Vinnersjö vid bussarna smakade fikat fantastisk, då hade ja 75 km på klockan och tankar om att fixa skjuts hem i tankarna.

Hon fick mig ändå på bättre tankar och jag tänkte att den där übersockriga rabarberkakan skulle bli dundermedicin till benen. Ack vad jag bedrog mig. Bedrövligt dåligt gick det för mig, låg bakom Saras starka ben och tänkte tankar om döden. Eller åtminstone punktering så jag slipper skiten.

Vi tog oss till Gammelstilla och jag bad henne stanna med förevändning om bloggfoto - egentligen orkade jag inte en meter till. När vi klickat ur oss skrek jag (lite för högt) "men herreguuuuuuuud, ge mig knaaaaaark". Sara skämdes. Det borde jag också gjort om jag bara orkat.

 Fina brudar och fina vyer. Hade det bara funnits knark hade allt varit bra.

Jag har aldrig längtat efter Torsåker så mycket som i dag. Aldrig. Till slut var jag där och jag såg bärplockarbussen på lång väg. Min frälsare i dag. Getingen fick åka ståndsmässigt hem. Amen.

Senaste två långpassen har jag varit grymt stark, i dag var jag svag men jag tänker att det kommer nya dagar. 105 km in på cykelkontot. Nu ska jag njuta av vinväder som det tydligen är i dag. Eller sa hon finväder... Vågar inte chansa. Skål!