Ryssarna bar mig hem

Trodde aldrig jag skulle kunna ha en sådan rubrik på ett blogginlägg men plötsligt händer det. Men vi tar det från början. Jag är på tjänsteresa i vackra Imatra som ligger i Finland med bara 2 km till ryska gränsen. Ryssarna åker ofta över till den finska sidan för att partaja. När jag anlände på onsdag kväll väldigt sent så var det fullt party på mitt hotell, det stojades och stimmades och sjöngs ryska snapsvisor. När jag skulle checka in bjöd de vänligt in mig till festen men jag avböjde.


När jag arbetat hårt hela torsdagen belönade jag mig själv med en jogg på en sisådär 8 km, underlagt var halt och lurigt men jag klarade mig fint. Ända tills jag var ett par hundra meter från hotellet vill säga för då slappande jag av. Kikade på några ryssar som beundrade utsikten (och såg förvånat på mig) och då hände det. En riktig praktvurpa så där så man snurrar runt ett par varv i luften innan man landar väldigt hårt på rumpan. Snyggt Marre, snyggt. Men dessa ryssar var rådiga män i ryssmössor så de rusade till min undsättning och lyfte upp mig. Ja, de lyfte upp mig. Ryssmössorna svajade fint när fyra starka och håriga män bar mig till repectionen. Ja det här hände på riktigt. Blev så chockad att jag inte vågade fotografera utan jag låg (!) stilla när de bar mig. Försökte hejda dem på både finska och engelska men de förstod inte ett ord av vad jag sa och jag förstod inte vad de sa. Behöver jag säga att jag tillbringade resten av kvällen inne på rummet för att undvika att träffa dem? What happens in Imatra stays in Imatra.

Fast det har varit mycket fint här också, riktig julstämning finns det här. Några andra bilder än ryssbilder. Nedan min favorit - joulutorttu. Mmmmmm.

 Fina hotellet.

Spår efter tragedin som inträffade för några veckor sedan där tre människor miste livet då en kille fick för sig att hantera ett vapen bara så där.

 Bild innan ryssdramat utspelade sig.

Julstämning i repan. 

Nu packar jag ihop och åker hem.