Min födelsedag

Vaknade tidigt på söndagen, eller rättare sagt sov jag knappt natten till söndagen. Någon kanske kan tänka att det var för att jag var så spänd inför den stora dagen men jag vet inte. Det är nog stressen som härjar runt i kroppen lite för mycket, den ger både sömnbrist och yrsel.


Men nog om det. Klockan ringde och Pojkvännen hastade ner till köket för att fixa frukost. Tror det är första gången någonsin som han går upp före mig faktiskt. Magiskt. Där väntade också paket. Jag älskar paket.


När frukosten var överstökad åkte vill Falun för vår första grundträning i Velodromen (efter utbildningen måste man gå två gånger på grundträning). 90 minuter och vi var 7 tappra som stod där en söndag morgon kl 09:00. Coachen hann berätta om två olyckor som skett på kort tid innan jag lätt darrande satte mig på min fixie igen. Hade glömt bort hur otäckt det känns att fötterna sitter fast och jag måste trampa hela tiden. Men efter en uppvärmning på 15 minuter i fri fart så började det kännas bättre.


Första övningen på 4 minuter handlade om att minnas växlingar och sen ytterligare en övning på 7 minuter där vi skulle pricka tiden. Gick väldigt bra. Men lite senare så ballar mina luftrör ur igen, det svider och det är svårt att andas. Jag får kliva av mitt i en övning och hostar lungorna ur mig. Trist. Men 50 minuter velodrom blev det i alla fall.

Passet efter innehöll både fler cyklister och snabbare fart.

Pojkvännens min när coachen berättar att vi nu ska släppa styret för en stund. I kurvan. Tur att jag hade klivit av....

Vidare på bjudlunch, Pojkvännen slog på stort. Ser ni besvikelsen lysa igenom tapperheten?

Hem, fixa fika och ett himla kaffedrickande med mammor, pappor, söner, vänner och så. Mysigt.


Sen avslutning på yoga, hade tvekat in i det sista om jag hade "tid" att yoga men självklart har jag ju det. Jag ger mig yoga. Vi höll till i Lilla Mejeriet och det var helt fantastisk. Tiden sprang iväg och jag ville aldrig sluta.


Historien om Buddhan som halshuggits - det är jag som står bakom själva halshuggningen. När jag hade kickat omkull Buddhan och jag ser att huvudet trillar av, kollar jag på yogin Johanna som försöker dölja sin bestörthet och samtidigt komma på något snällt att säga till mig när hon bara vill halshugga mig med sina bara händer. Memories.

Så fint.

Och efteråt fick vi fika. Jag älskar fika.

Ett samtal med kära Dottern som befann sig på vift i New York City, middag och bastu hos Pojkvännen och sen var det god natt. Helt slut av allt firande. Och vilka presenter! Dock är inte alla med på bilden pga att jag glömde eller för att de inte passar sig att visa upp för mammor. Notera särskilt en låda med SKUMTOMTAR, glitter och blommor. Mmmmmm.

Och på tal om firande, vår by är hjältar. Vi är de som samlat in mest pengar av alla till Musikhjälpen i år. Helt galet bra! Heja Marita och Emil som drog igång det hela, ni är hjältar! Över 1,2 miljoner blev det. Galet.