Göteborgsvarvet 2016 - The Story

Nu skulle man kunna tro att jag druckit vin en hel vecka sedan själva Varvet men det är inte riktigt sant. Lite för mycket resor och jobb har kommit emellan så nu minns jag knappt vad jag gjorde för en vecka sedan men jag gör ett försök.

Innan loppet
Vi åkte ner redan på fredag morgon, i bilen fanns fyra förväntansfulla löpare - tre oskulder (ja på Varvet men inte i verkliga livet vad jag vet) och en som sprungit 8 gånger. Obligatoriskt stopp på Max i Örebro förstås. Uthämtning av nummerlappar och hotell med finaste utsikten.

På kvällen åt vi middag på en italiensk restaurang och jag drack TVÅ stora glas med Ripasso. Ooops. Fina vänner, fin känsla.

Somnade ovaggat.

Lite strul på väg till loppet då strömmen gjort spårvagnarna omöjliga att köra men jag och Pojkvännen tog en taxi och hade gott om tid att ha ångest på en soffa inne hos boulespelarna... Vädret var något kyligt men det blev faktiskt varmare och varmare ju närmare start vi kom. Då blev klädångesten ett faktum helt plötsligt. Långt, kort? Bestämde i alla fall åt Pojkvännen att han ABSOLUT INTE fick springa i short och linne. Det var alldeles för kallt för det. Därmed basta.

Hängde lite med snygga, starka brudarna innan loppet.

Och helt plötsligt var det dags för lopp.

Loppet
Jag hade verkligen ingen känsla för min springform den här dagen. Löpningen har varit riktigt tung hela våren och jag bestämde att jag inte bestämmer något alls. Sa till Pojkvännen att om allt går bra springer jag på kring 2:20.

Slottsskogen är alltid lite knölig, det är trångt och backigt. Fick väldigt hög puls i uppförsbackarna men den återhämtade sig snabbt när jag väl var uppe. Det var riktigt varmt. Bestämde att jag kanske måste dricka tidigare än vid 10 km som jag bestämt från början. Sprang dock förbi de första vätskekontrollerna, upp över bron där det fläktade skönt och så ner på andra sidan där det fantastiska bandet spelade rock så jag var tvungen att dansa och klappa lite. Här fick jag göra ett toastopp och passade på att dricka för första gången också.

På "andra sidan" brukar det känns jobbigt, det brukar vara tråkigt och inget att titta på. Så var det inte i år, jag hade roligt hela vägen och vid 12 km ser jag Carro susa om mig. Hängde på henne en stund men kom sedan på att jag gör ju det här loppet för min egen skull och efter min egen känsla. Tänk om tänk rätt.

Jag sneglade aldrig på klockan, jag sprang bara på känsla och det var så mäktigt. Aldrig någonsin kände jag att det var jobbigt, att jag fundera på att gå eller att det var allmänt tråkigt. Aldrig. När jag kom till andra bron blev jag förvånad över att jag redan sprungit så långt, stannade när jag kommit in till Nordstan för att dricka andra gången. Hela Avenyn var något trång men ändå trevlig. Runt Poseidon och iväg. Nu tittade jag på klockan och såg att det bara var 3 km kvar. Bestämde att jag tar väl i lite från och med nu då. Vill ju bli lite trött också.... Lite trångt men kunde ändå öka tempot något.

Vid målrakan är jag mest förvånad att allt gått så bra, ökar lite till och kommer i mål på 2:13. Så himla nöjd. Löjligt glad.

Efter loppet
Hämtar medalj och kexchoklad, letar rätt på min väska, av med det blöta och så ta en selfie förstås.

Går och sätter mig på stället där jag ska träffa Pojkvännen (som startat 1 timme och 15 minuter efter mig), blippar fram hur det gått för honom och sätter kexchokladen i halsen när jag inser att han precis ska passera 20 km! Jisses! Helt otränad, problem med vaden lägg där till start från sista startled.... Går fram till stängslet och hejar på några löpare innan han kommer springandes och skrattandes in på 1:50. Galenskap. Vad skulle han göra för tider om han verkligen tränade?

Efter loppet
Vi hittar en buss och tar oss smidigt tillbaka till hotellet för dusch och häng. Sedan som vanligt segermiddag på Lilla London. Det är sen gammalt.

Alla verkade nöjda med sitt lopp och vi dansade hela natten. Eller nej, det gjorde vi inte.

Söndag morgon och jag mår hur bra som helst, inga krämpor alls, tog till och med en kort racertur i solskenet när jag väl kom hem. Det var årets varv det, mitt nionde. Undrar om jag ska göra mitt tionde nästa år?