Annars då?

Jo men visst! Regnet öser ner och jag hinner knappt landa hemma innan det är dags för nästa resa. I söndags packade jag om för att dra mot Finland på måndagen. Där sprang jag en ljuvlig morgonjogg i typ 25 grader varmt trots den tidiga timmen. Stället heter Imatra och forsen heter Vuoksenniska.

 Här är mitt hotell, det ser ut som ett slott, eller hur?

 Och lite längre bort från själva forsen. Magiskt.

Sen drog jag på mig bizniz-klänningen och drog på jobb.

Landade på Arlanda något försenat, plockade upp en skön böna i Uppsala och sen pratade vi i kapp vad som hänt sen sist. Typisk bra bilresa.

Sedan dess har regnet öst ner. Så här såg det ut i går kväll när jag kom hem från en annan jobbresa (hua, det syns visst att jag kör i hundra och fotar samtidigt, fy mig).

Samtidigt skickar Dottern uppdateringar från en ö i Grekland.

Ja ja, livet är inte alltid rättvist..... Eller så är det det för om någon är värd en vecka på Ios så är det min fina Dotter som slitit som ett djur de här sista månaderna på gymnasiet.

Men jag har också tränat, i onsdag till exempel blev det ett helt triathlon. Först underbar simning på morgonen och sedan spinning + löp på kvällen. Torsdag vilodag men den här dagen började med simning igen, inte lika underbar som i tisdag men good enough.

Även Sonen har ägnat sig åt triathlon. 1 km simning, 35 km MTB och 4,5 km löpning. De två sista grenarna i spöregn och + 10 grader eller så.... Bra kämpat Sonen!

Tydligen har Dottern också varit ute på äventyr innan hon drog iväg till Grekland. Verkar vara kul med paddling....

Nu är det helg och jag har ett långpass cykel och ett löppass inplanerat. Och en tjejfest där emellan. Looking forward!

Göteborgsvarvet 2016 - The Story

Nu skulle man kunna tro att jag druckit vin en hel vecka sedan själva Varvet men det är inte riktigt sant. Lite för mycket resor och jobb har kommit emellan så nu minns jag knappt vad jag gjorde för en vecka sedan men jag gör ett försök.

Innan loppet
Vi åkte ner redan på fredag morgon, i bilen fanns fyra förväntansfulla löpare - tre oskulder (ja på Varvet men inte i verkliga livet vad jag vet) och en som sprungit 8 gånger. Obligatoriskt stopp på Max i Örebro förstås. Uthämtning av nummerlappar och hotell med finaste utsikten.

På kvällen åt vi middag på en italiensk restaurang och jag drack TVÅ stora glas med Ripasso. Ooops. Fina vänner, fin känsla.

Somnade ovaggat.

Lite strul på väg till loppet då strömmen gjort spårvagnarna omöjliga att köra men jag och Pojkvännen tog en taxi och hade gott om tid att ha ångest på en soffa inne hos boulespelarna... Vädret var något kyligt men det blev faktiskt varmare och varmare ju närmare start vi kom. Då blev klädångesten ett faktum helt plötsligt. Långt, kort? Bestämde i alla fall åt Pojkvännen att han ABSOLUT INTE fick springa i short och linne. Det var alldeles för kallt för det. Därmed basta.

Hängde lite med snygga, starka brudarna innan loppet.

Och helt plötsligt var det dags för lopp.

Loppet
Jag hade verkligen ingen känsla för min springform den här dagen. Löpningen har varit riktigt tung hela våren och jag bestämde att jag inte bestämmer något alls. Sa till Pojkvännen att om allt går bra springer jag på kring 2:20.

Slottsskogen är alltid lite knölig, det är trångt och backigt. Fick väldigt hög puls i uppförsbackarna men den återhämtade sig snabbt när jag väl var uppe. Det var riktigt varmt. Bestämde att jag kanske måste dricka tidigare än vid 10 km som jag bestämt från början. Sprang dock förbi de första vätskekontrollerna, upp över bron där det fläktade skönt och så ner på andra sidan där det fantastiska bandet spelade rock så jag var tvungen att dansa och klappa lite. Här fick jag göra ett toastopp och passade på att dricka för första gången också.

På "andra sidan" brukar det känns jobbigt, det brukar vara tråkigt och inget att titta på. Så var det inte i år, jag hade roligt hela vägen och vid 12 km ser jag Carro susa om mig. Hängde på henne en stund men kom sedan på att jag gör ju det här loppet för min egen skull och efter min egen känsla. Tänk om tänk rätt.

Jag sneglade aldrig på klockan, jag sprang bara på känsla och det var så mäktigt. Aldrig någonsin kände jag att det var jobbigt, att jag fundera på att gå eller att det var allmänt tråkigt. Aldrig. När jag kom till andra bron blev jag förvånad över att jag redan sprungit så långt, stannade när jag kommit in till Nordstan för att dricka andra gången. Hela Avenyn var något trång men ändå trevlig. Runt Poseidon och iväg. Nu tittade jag på klockan och såg att det bara var 3 km kvar. Bestämde att jag tar väl i lite från och med nu då. Vill ju bli lite trött också.... Lite trångt men kunde ändå öka tempot något.

Vid målrakan är jag mest förvånad att allt gått så bra, ökar lite till och kommer i mål på 2:13. Så himla nöjd. Löjligt glad.

Efter loppet
Hämtar medalj och kexchoklad, letar rätt på min väska, av med det blöta och så ta en selfie förstås.

Går och sätter mig på stället där jag ska träffa Pojkvännen (som startat 1 timme och 15 minuter efter mig), blippar fram hur det gått för honom och sätter kexchokladen i halsen när jag inser att han precis ska passera 20 km! Jisses! Helt otränad, problem med vaden lägg där till start från sista startled.... Går fram till stängslet och hejar på några löpare innan han kommer springandes och skrattandes in på 1:50. Galenskap. Vad skulle han göra för tider om han verkligen tränade?

Efter loppet
Vi hittar en buss och tar oss smidigt tillbaka till hotellet för dusch och häng. Sedan som vanligt segermiddag på Lilla London. Det är sen gammalt.

Alla verkade nöjda med sitt lopp och vi dansade hela natten. Eller nej, det gjorde vi inte.

Söndag morgon och jag mår hur bra som helst, inga krämpor alls, tog till och med en kort racertur i solskenet när jag väl kom hem. Det var årets varv det, mitt nionde. Undrar om jag ska göra mitt tionde nästa år?

I mål

Mycket nöjda båda två, race report kommer. Ska bara dricka vin först.

På plats

Marathon du Medoc

Jag har länge haft den där Medoc-maran på min bucket list. Alltför länge när jag tänker efter. Berättade det för Pojkvännen någon gång i höstas, pratade lite löst med några kompisar om att springa den någon gång i livet och VIPS så kommer ett meddelande från Pojkvännen att han nu fått plats till oss fyra att springa det i höst, 10:e september närmare bestämt. WHAT? Han är killen som inte är så mycket för att "man borde", "det vore roligt om", "det där ska jag kanske" utan han gör. Det ska bli fantastiskt roligt att få springa loppet. Här är en video från förra året.

Live Marathon du Medoc 2015 by MARATHONDUMEDOC

Alla ska vara utklädda, i år är temat "legends". Vi är inne på Fäbojäntan, Zlatan, Abba och en massa annat men har inte bestämt oss än. Vi ska gå på en vingårdstur, bo på Hotel California (bara det) och njuta av god mat. Och springa en mara där det serveras vin hela vägen. Hua.

Det som är trixigt är att vi alla måste skicka in ett läkarintyg på att vi är friska. Detta skulle tydligen göras innan maj är slut och som bekant är mina dagar i maj också slut. Som tur var fick kompisarna hugg på en privat läkare i Storvik som kunde fixa detta och vi alla tre hade en tid där i går (Pojkvännen har redan fixat sitt intyg). På vägen dit får jag meddelanden från dem, det ena värre än det andra:

"Jag tror han är veterinär"
"Det är en massa hästar här"
"Man bli avmaskad först, knepig undersökning"

Till slut blev jag så nervös så jag tog med Pojkvännen som stöd. Det visade sig gå bra, veterinär eller inte.... Jag fick göra EKG, ta blodtryck och lite annat. Mitt EKG visade dubbelslag som han relaterade till stress (nähä).... Blodtrycket var högre än jag brukar ha (jag har extremt lågt), minnet sviker och väggen närmar sig. Hupp, hupp. Handbroms. Sen. Ska bara.....

Veckan som gått

Tydligen är det raceweek igen. Göteborgsvarvet på lördag och jag vet inte riktigt om jag ser fram emot det eller inte. Har inte bestämt mig. Springa det ska jag men troligtvis utan några som helst krav annat än att jag ska sjunga med i varje låt jag kan under varvet. Bra målsättning. Har inte ens börjat uppdatera YR ännu. Konstigt. Det kan dock bero på att jag inte hinner med överhuvudtaget just nu, det är från det ena till det andra. Resväskan står packad för jämnan och dagarna springer iväg. Här kommer i alla fall några rader om vad som hänt sedan sist.

Ni vet den där marathonlöparen från Riga? Hon var helt fantastisk. Hon tog med oss på en löprunda i gamla Riga och visa oss fina byggnader som kanske de "vanliga" turisterna missar. Och tempot var riktigt behagligt, så där så man kunde njuta och prata med de andra löparna. Jag sprang mest och hängde med killen närmast bild, han har sprungit hur många marathon som helst i hur många länder som helst.

Sen var jag på en massa föreläsningar också. Om ni är IT-nördar som jag, lyssna och läs vad den här killen skrivit om IT-säkerhet. Han kan vara den bästa föreläsaren jag lyssnat på inom IT. IT-säkerhet kan ju vara väldigt, väldigt trist men den här killen lyckades presentera det på ett magiskt sätt. Han heter Menny Barzilay.

Var ute på en jogg till i Riga och betade av Svenska Porten, precis som jag hade i planen.

Sen kom jag hem och firade en kär vän som ska gå i pension. På lördagen mådde jag allmän dåligt, hängde mest i soffan hela dagen och trodde jag skulle bli riktigt sjuk. Det blev jag som tur var inte utan kunde hänga med klungan på söndagscykel. Finfika i Högbo.

Så mycket mer hände inte den där söndagen. Måndag innebar jobb och ett inställt Vårrus (ingen ork fanns att dra iväg med mina tjejer), i stället en meditativ lugn jogg med Pojkvännen. Tunga ben. Tisdag och tjänsteresa igen. Nu skulle vi fira av den där pensionären på riktigt. Kommer att sakna henne så.

Onsdag är jag hemma igen och drar iväg på en skön kvällscykling och sen blev det torsdag. Ja, så fort gick det. I morgon drar jag mot Göteborg och skön helg med massor med vänner. Det blir bra.

Riga (och annat som hänt)

För några timmar sedan landade jag i Riga. Innan det hann jag simma med min Simpis. Vi har nämligen hyrt in oss i simhallen, vi är så coola och kreativa. Skrivit på papper att vi gör det på egen risk och allt. Vuxet. Konstig känsla att hoppa i en ONSDAG morgon (nääää, är det ens möjligt???) och en kropp som inte minns vad det här med simning egentligen är för sport. Ta sig fram i vattnet utan drunkna menar du? Vifta med armarna? Benen då, vad ska de göra? Ska man andas också? Inte vet jag. Körde en halvvariant av både tisdagens och torsdagens pass i en allskön mix som coach kommer att dissa totalt. Sorry coach.

Och när vi ändå är på minnenas allé kan jag berätta om ett särdeles mysigt kettlebellspass jag körde i går. Den går ut på att du kör alla övningar i 5 minuter, sen vilar du en minut och passar på att sudda bort övningen längst ner. Sen kör du kvarvarande övningarna i 5 minuter. Pass på - när du vilar 1 minut så är det dags att sudda nedersta igen. I sista 5 minuters intervallen har du så bara svingar och sumosar kvar. Toppa det hela med att köra 1 minut burpees och sedan en tabata med räkan. Klart!

Och faktiskt var jag och cyklade på måndag kväll också. Cyklade så fort så byxorna gnagde sönder mellan låren. Visar ingen bild. Hade nämligen med en hare som måste käkat raketmorötter innan. Sjukt snabb. På slutet stajlade han genom att cykla i kapp och förbi finniga mopedister. Undrar om han försöker impa på mig? Pöjkvasker. Söt är han i alla fall. Här har vi stannat på en Snickerspaus. Vid ett grustag. Romantiskt och suddigt.

Men Riga var det ja. Valde mellan sightseeingjogg och vanlig promenad, promenaden vann en promenadseger (he, he) så därför strosade jag runt i Riga och oaahade i ett par timmar. Det är fantastiskt vackert här. Utsikten från mitt hotellfönster. I den där parken ska jag morgonjogga i morgon (se mer längre ner).

Central market, ute är det frukt och bär, inne köttmarknad. Alltså inte köttmarknad på det DÄR sättet.

 Fantastiska parker.

 Frihetsmonumentet från 1935.

 Fin ortodox kyrka.

I morgon ska jag försöka se Svenskporten. Den är nämnd efter Gustav II Adolf som gick igenom denna port 1621 och övertog Riga. Riga var nämligen svenskt från 1621 till 1709.

I morgon bitti är jag inbjuden på en löptur med en kändis. Ilona Marhele, tjejen som kommer att representera Lettland i OS i Rio de Janeiro (marathon-distans). Gulp. Hennes marathonrekord (Frankfurt 2015) är 2:38:01. Dubbelgulp. Vi ska springa 40 minuter klockan 07:00. Hon hinner ju nästan hem till Sverige på den tiden. Ja ja, vi får se hur det går. Det står i inbjudan "Do what you can with what you have, where you are and you will always make the most of it". Jomenvisstsörru jag är hyfsat bra på att dricka kaffe Ilona. Deal?

Time flies

Måndag. Veckorna försvinner i ett rasande tempo. Försöker febrilt räkna hur många veckor det är kvar till diverse tävlingar, Dotterns studentfest och annat som ska fixas. Alldeles för lite konstaterar jag. Försöker samtidigt få ner pulsen, andas, inte stressa upp mig, leva härvarande. Inte lätt. Men då är det bra att ha vänner som pushar, som vågar säga ifrån, som vågar ställa krav för att jag ska hitta tillbaka. Puss på er alla! I går var det söndag, då tog jag sovmorgon, tog tag i tvättberget (exakt hur mycket tvätt kan två människor i ett hushåll generera??????), drog runt dammsugaren en sväng och cyklade sedan med Sara. Målet med mitt pass var hög puls, kort tid. Cykelgänget körde också ett superpass på 10 mil i ett högt tempo. Dock alldeles för tidigt för att jag skulle orka upp.... Jag har ju varit på fest x 2 i helgen. Galet.

Efter häng med Dottern så var jag E-fit fröken. Utomhus förstås och det var helt underbart. Här är delar av gänget på väg "hem".

Kvällen avslutades med middag som Sonen fixat och så glass som efterrätt. Underbar helg.

Den här morgonen började jag med härlig morgonjogg, solen sken och fåglarna kvittrade. Så gjorde även Sara. Alltså både sken och kvittrade.

I morgon åker jag till Stockholm alldeles för tidigt, sen svingar jag kulor på kvällskvisten (kanske utomhus?), på onsdag morgonsimmar jag förhoppningsvis och sen är det Riga som gäller resten av veckan. Tar givetvis med löparskorna och hoppas kunna visa upp fina morgonjoggsbilder.


Var rädda om er och kramas!

Långpass

Det har varit soligt och varmt nu. Äntligen! Men jag glömmer alltid bort att jag inte är så bra på att träna i värme...... Långpass cykel i torsdags med ett härligt gäng och så långpass löpning med Kicki i dag. Båda passen kändes rejält.... Men jag älskar solen!